... i vem som var fattigast som barn. Exempelvis fick Mattias inte ha lampor tända i alla rum samtidigt eftersom det blev dyrt med elen. Och jag fick veckopeng som mamma genast håvade in tillbaka för det skulle sparas så vi kunde åka till Legoland nån jävla gång.
När vi hade som allra trevligast under middagen hos mamma idag, kom jag på en händelse som verkligen fastnat i mitt fattigdomsminne. Det var nämligen så att när jag var barn så fick jag ärva alla kläder av Pernilla. Detta innebar ju ganska ofta att jag var mkt omodernt klädd eftersom hon är fem år äldre än mig.
Men en dag kom mamma hem med nya fina collegetröjor till både mig och Pernilla, vi hade fått matchande vita. När vi vecklade upp tröjorna så såg vi med förskräckelse att trycket fram var Rosa Pantern inlindad i toalettpapper. Detta var alltså tröjor som man hade kunnat samla streckkoder till från toapappersförpackningar eller vad det nu var för nåt man sparade på den tiden. Vi hade alltså fått gratiströjor. Och längst ner på tröjan stod det "Lambi". Alla fattiga ungar i skolan hade samma.
Dock fick vi nya vinterjackor vartannat år! Detta innebar att år 1 så hängde jackärmarna fem centimeter nedanför fingertopparna och år 2 så slutade ärmarna någonstans på halva underarmen. Och varje höst fick vi en ny outfit inför skolstarten. Det var tider det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar