... om deras trädgårdsfest i helgen. Hade tydligen börjat ganska sansat, men urartat framåt midnatt. Det var någon som blev för full, någon ville slåss, någon var ledsen, någon var otrogen och någon var elak. En helt vanlig villaområdesfest med andra ord. Mamma var inte inblandad i något av ovanstående, utan fick mest springa omkring och försöka styra upp läget.
Någon som minns Svenska Hjärtan?
Apropå gamla TV-program så finns det en hel massa som man minns och saknar. Dallas är ett sånt exempel för mig. Innan jag började intressera mig för JR och Sue Ellen å de andra själv, så brukade jag få tjugo öre av mamma om jag kunde leka snällt på mitt rum medan det var på TV:n. Jag minns att jag brukade leka med mitt sjukhuslego då. Gud det låter som på stenåldern! Tjugo öre liksom! Men kapitalist som man var redan då, så kändes det väl som en förmögenhet.
I tonåren köpte jag en slags staty på ett franskt slott, som föreställde någon form av djävul eller vaddetnuvar. Den hängde jag på väggen i hallen och så döpte jag den till Cliff Barnes.
Falcon Crest var ju bra också, men jag tyckte att det var så konstigt att tanterna i serien hade ögonskugga och läppstift och grymt mycket 80-talsrouge när de vaknade upp i armarna på någon muskulös hottie, typ Lorenzo Lamas. Så såg ju inte min mamma ut på morgonen precis!
Sen minns jag att jag ville se ut som de coola tjejerna i ZZ Tops videor på MTV. Supertuffa brudar med minshorts och slappa linnen där halva brösten hängde ut på UNDERSIDAN och supersprejat och tuperat hår och rosa läppstift och jättevickande rumpor och slickandes förföriskt runt munnen. Sån ville jag med vara när jag var fem... och titta vad skönt att jag har ytterligare en sak gemensamt med allas vår Linda Rosing, som uppenbarligen också haft samma dröm. Härligt att en av oss vågar blomma ut!
1 kommentar:
I love you.... gud va härligt du skriver! Du glömde dock nämna släktträdet från Dallas jag fick rita till dig för att du skulle hänga med (när du väl inte gick att mutas mer)
Skicka en kommentar