Jag tror att spöket är tillbaka...

... för jag svär, vi har något konstigt i vårt hus.

Som i natt: Jag vaknade av att min mobiltelefon lät så där som det gör när batterierna håller på att ta slut, så jag gick ner för att stänga av den. Bara det var himla märkligt eftersom jag laddat den dagen innan! Hur som helst, när jag flippar upp locket så är min displaybild bytt. Och när jag råkade trycka på fel knapp så gav den ifrån sig ett ljud - jag har alltid knappljudet avstängt.

Sådana här sjuka saker händer emellanåt hos oss.

För någon månad sedan satt jag och Mattias i soffan och kollade på tv, när vi hörde ett slags väsande från övervåningen. Givetvis trodde vi att det är Ludvig som hade vaknat och stod där uppe och tryckte vid trappgrinden, men när vi kollade så sov båda barnen djupt i sina egna sängar.

Helt oförklarligt! Jag vet inte vad jag ska tro. Iofs har jag blivit itutad sedan jag var pytteliten att spöken och så finns, det finns en massa historier på pappas sida från när de bodde på landet. Men det finns alltid en massa anledningar att INTE tro dem eftersom de är ett gäng suspekta typer.

1. Farmor - Pratar med tv:n. Hon blev så glad när Christer Sjögren vinkade till henne under melodifestivalen.

2. Farfar - Död sedan 1985 så honom kan man liksom inte dubbelkolla med.

3. Farbror Kent - Han har brottats med krokodiler i Amazonas och haft knivdueller med pirater och ja... det drar ju ner trovärdigheten något.

4. Farbror Christer - Han VET vem som mördade Olof Palme. Bara en sån sak.

5. Och så var det pappa då... eftersom jag inte vill hänga ut honom så....hmmm----


Men helt ärligt så började det när Mollys gudfar Andy dog hastigt 2001. Kort därefter kände jag mig iakttagen, och vaknade en natt av att någon stod och tittade på mig. Eftersom Mollys pappa har ett mycket udda beteende stundvis, så trodde jag att det var han som kollade på mig när jag sov. Morgonen efter så visade det sig att det inte alls varit så...