Varför varför varför...

... kan inte jag få snälla barn? Alltså inte att mina egna är elaka eller så, men jag skulle så gärna vilja ha en bebis som bara sitter snällt och sägar baba och gaga. 0% av min barn har varit såna och ändå har jag gjort tre försök.

Molly på ett mkt blött Liseberg

Vad gör man inte för barnen? Här har jag förvandlat mig själv till en chokladätande lisebergskanin.

Som Helen. Vi var på Liseberg förra sommaren med Molly och Mollys kompis V. En hel dag gick vi omkring i spöregn och åkte karuseller, tog lotter och åt sockervadd. Vi hade jätteroligt tills vi skulle åka hem då vi ooops! kom på att vi faktiskt även hade Helens son Frank med oss. Han hade alltså suttit i vagnen under ett sånt där regnskydd som liksom ligger som en igloo över vagnen hela dagen. Inte en blöja bytt eller gnäll eller nåt. Kanske inte hördes under regnskyddet iofs? Men jag har något svagt minne att han fick lite popcorn borta vid lisebergsbanan runt lunch. Ändå var han lite över året och i den där galna åhvaddetärroligtattbaraspringaochkunnaståpåbenen-åldern.



Treårstrots har heller inte existerat med de första två (även om Ludvig fortfarande riskerar att trilla dit), inte heller sömnlösa nätter vid tandsprickning eller mardrömmar. Nej, det har liksom varit en enda lång sammanhängande gnällighet med både Molly och Ludvig. Man har aldrig kunnat se något mönster som "åh vad hon har börjat sova dåligt på nätterna, aha, se där, ett till litet risgryn i underkäken". Molly har varit värst, den ungen skrek vilt under dygnets alla timmar - men det jobbigaste av allt var att hon inte hade något vidare sömnbehov. Råkade hon mot all förmodan slockna en stund på dagtid, var hon jättetacksam när man väckte henne, för tänk om hon missat nåt?



Där har Ludvig varit bättre! Fick han bara amma fritt och använda bröstet som huvudkudde när han var mätt, kunde han sova som en helt normal bebis. Men väcker man honom mitt i sömnen efter lunch är han omöjlig och gnällig i en timme eller två...eller jaaaa.... hela dagen fram till läggdags.



En snabbanalys av Love, som endast funnits hos oss i snart tre månader, är att han har väldigt svårt att komma till ro. På dagtid vill han helst sova på någons arm i ett mörkt och tyst rum - bara att få till det är en utopi med en förpubertal åttaåring och ett gnälldjur hemma. I vagnen kan han slockna nån timme om man har tur, men kan lika gärna skrika som om kniven satt i honom. Han går från noll till hundra på en blinkning, så här gäller det att vara snabb och fånga upp honom i tid.