... nu på kvällen och grillat. Blev lite förvånad först, eftersom vi skulle komma klocken fem var det sagt. Och den här gången var vi faktiskt i tid eftersom vi börjat förbereda och packa väskan redan vid halv fyra. Iallafall blev jag förvånad av att grillen bara stod och rök. Ingen mat var klar och inget kött låg på gallret.
Det här hade väl inte varit så konstigt om man kommit hem till vem som helst i ens umgängeskrets, eftersom det då ges lite utrymme till lite småprat och dylikt innan maten. Men inte min mamma. Är det sagt klockan fem, ja då står maten klar då. Till hennes försvar får jag väl säga att det här egentligen är ganska gulligt att hon tänker på oss småbarnsföräldrar, att vi inte kan stanna så länge eftersom Love skriker duktigt och vi kanske måste snabbasnabbasnabba oss på att äta - en i taget då, naturligtvis.
Men när jag tänker efter har det alltid varit så. Min mamma är nog den mest oflexibla människa jag vet - (tråkigt nu när posten slår igen och hon måste söka nytt jobb, just flexibel brukar ju vara en ganska poppis egenskap hos arbetsgivare) - ska man bjuda henne på middag, då ska man helst ringa henne en eller två dagar i förväg så att hon inte hinner a) planera någon annan mat eller b) -gud förbjude- tina någon mat, t.ex. ett paket nötfärs från frysen. Nej, spontanitet och mamma hör inte ihop.
Dessutom är hon oerhört principfast och har en jävla massa regler. Här är tre exempel:
1. Varje söndag tar hon bort sitt nagellack med något acetonbaserat preparat. Därefter måste naglarna VILA någon timme eller så innan hon kan måla nytt.
2. Hennes man Peter, som trots att han tjänar ungefär lika mycket som mamma, får VECKOPENG varje vecka. Denna summa ska räcka till bensin, fiskmat och aftonbladet och ibland får han till och med en liten slant över så han kan spara ihop till ett frisörbesök. Resten av lönen lägger min mamma vantarna på.
3. Under september - maj varje år ska det bantas. Undantag är helgerna: halloween, jul och nyår, påsk och när någon fyller år. Då ska det istället frossas å det grövsta. Det stora tabberaset på Lundegatan liksom. Samma sak är det varje sommar, då svullas det till bristningsgränsen ända tills september då man får börja om från början igen. Detta kan alltså liknas vid väldigt utdragen bulimi. Dessutom tvingar mamma med Peter på 30 minuters stavgång varje dag och det är ju en väldigt manlig företeelse bara det.
Uppkomsten till detta var när mamma hade varit i Turkiet nån gång på 90-talet och fick en smärre chock när hon framkallade semesterbilderna och insåg att hon VÄGDE ÖVER SEXTIO KILO. Ja det här var ju så otroligt smärtsamt för denna fd anorektiska kvinna som vägt 42 kilo efter att ha fött två skitfeta barn. Det fanns ju ingen annan utväg än att börja dra ner på kalorierna liksom! Att hon faktiskt är över femtio är det ingen som bryr sig om.
1 kommentar:
OJ OJ OJ..... Klockren beskrivning! Tobias skrattade till och med när jag lästa högt.
Kram p
Skicka en kommentar