Det är helt sjukt...

... och jag vågar knappt säga det utan att bli jinxed, men vi har börjat få lite egentid på kvällen. Till och med Noe har börjat slockna innan 23. Ibland så tidigt som åtta!

Och det är verkligen EGEN tid. Vi spenderar den inte så ofta ihop.

Jag hänger ju här vid datorn och Mattias ser på TV. Det är ganska skönt det med.

Sen så har jag en tvångstanke som jag måste genomföra nästan varje kväll. Jag måste spela Mahjong på datorn ända tills den går ut. Ibland går det på första försöket och då känns det nästan lite snopet. Ibland får jag spela så många gånger att jag sitter här till klockan två med grus i ögonen och förbannar mig själv för att jag inte passar på och sover när alla andra gör det.

För övrigt tycker Mattias att det är sjukt kärringaktigt att spela Mahjong på datorn. Men inte är det ok att jag spelar poker heller för då blir vi urfattiga.

Men det här med tvångstankar är ju sjukt jobbigt. En man i min omedelbara närhet, som vill vara anonym i sammanhanget, måste till exempel knäppa skjortan i rätt ordning - inte uppifrån och ner eller nerifrån och upp - nej, han måste hoppa över en och ta den sist. På bilstereon måste han ställa in volymen på 35 eller 40, inget däremellan.

En annan tvångstanke jag har är att jag måste öppna diskmaskinen medan den är igång för att kolla att allt blir rent. Och på kvällen vickar jag på ena foten, alternativt gnuggar den mot benet för att komma till ro - det här tänker jag inte på ens, men alla andra stör sig. Fast det kan jag inte rå för, min mamma och min syrra gör likadant.

Till och med Ludvig har såna här tics. Varje kväll när han ska gå och lägga sig måste han gå ända bort till rondellen på sin bilbanematta innan han kan vända om och gå till sängen.

Sen finns det saker som man bara inte KAN göra, hur mycket man än försöker. Till exempel kan jag inte torka av mig med en handduk när jag duschat, utan klafsar omkring och lämnar fotspår överallt så Mattias blir alldeles GALEN över att strumporna blir blöta.