Pappa är på Mallis och ingen annan kan hjälpa till. Kent har till och med försökt få tag på nån gammal kompis på Herrhagen. När jag ringer så är hon förvirrad först och fattar inte vem jag är. Och så måste jag SKRIKA i luren och tala lå n g s a m t för att hon ska höra mig.
Så jag tar med mig familjen och åker dit. Hon öppnar och är så liten och mager och rynkig och har typ tre tänder kvar i munnen. Och så klappar hon om barnen och jag är rädd för att de ska få nån gammal smitta om de sätter sig nånstans. Själv tar det en kvart för farmor att förflytta sig de femton meter som det är från ytterdörren till fåtöljen framför TV:n, tack gode gud att hon har rullator iallafall.
Hon har någon gammal kofta på sig och långa tuttar ner till knäna och åderbråck och grått tunt hår, men hon är så fin. Hon har Hello Kitty strumpor på sig.
Och TV:n funkar utan problem.
Här är ett kort på farmor från julen 2006. Hon har förfallit sedan dess medan vi har hunnit renovera.
Mannen med extrem snedlugg är maken.
Appojken i brun velour är en drygt ettårig Ludvig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar