Någon undrade hur...

... man skakar loss en tusing från sin karl.

Lätt som en plätt säger jag.

Jag har faktiskt en väldigt generös make. Vi har gemensam ekonomi trots att han får ut tre gånger så mycket pengar som mig normalt. Nu när jag är föräldraledig så får han ut fem gånger mer.

Våra pengar går in på samma konto i Mattias bank. Därifrån betalar vi räkningarna och sätter in pengar på ICA-kortet. Sedan tar vi varsin slant som fickpengar som bara är våra egna, och resten sitter kvar på kontot. Mattias har varit väldigt duktig och sparat ihop massor av cash till en Englandsresa han ska göra snart, medan mina pengar mest gått till att betala av HM och LaRedoute-räkningar.

Övriga utgifter styr jag över. Det blir enklast så eftersom det är jag som storhandlar och fixar mat och så, plus att jag har hand om alla inköp till barnen - dvs. allt ifrån kalaspresenter och omaka vantar till tandborstar och urväxta gummistövlar på dagis. (Notera dock att det här är inget jag gjort frivilligt, men det har naturligt fallit sig så för jag har stenkoll.)

Därför har han heller ingen aning om vad som behövs köpas. Säger jag att jag kommer handla vinterkläder för tretusen så vet han att det blir bra.

Och nu ikväll när Love skamlöst tigger om en ny outfit eller två, så är det bara för Mattias att logga in på Swedbank.

En annan grej som är skönt med att vara den som bestämmer över ekonomin är att maken nästan gråter av glädje när jag okejar att han kan ta pengar till att köpa en ny extern hårddisk. Och det har nästan ingenting att göra med att jag annars måste radera bl.a. "Cashmere Mafia" för att det börjar bli ont om plats.