... så frågade Mattias vad jag önskar mig i 30-årspresent.
Vänta här nu. Jag fyller ju faktiskt 29 i december. Det är alltså ett och ett halvt år kvar tills jag inte längre kan titulera mig 20+. Iofs är nog tanken god, så han kan börja spara redan nu.
Det enda jag kom på spontant är att jag skulle vilja åka till NYC. Fest å sån skit struntar jag i. Eller nej förresten, jag älskar ju roliga fester där jag får vara medelpunkten. Måste tänka över detta.
Mattias ska hjälpa pappa Jan att flytta i augusti. Då skulle han få en peng som tack för hjälpen för han "ger hellre pengarna till Mattias än till några flyttkarlar som luktar svett". Åh vad trevligt med lite extra oväntade inkomster tänker vi båda, men sedan delar sig åsikterna. Mattias: Det är ju skönt med lite buffert eller så kanske vi kan spara lite till en framtida familjesemester. Jag: Hmmmm...vad kostar biljetterna till NYC nuförtiden?
Fredrik frågade mig när jag var här vad för resa jag skulle vilja åka på med barnen, för let's face it: jag kommer ju aldrig få barnvakt till tre ungar någonsin igen. Så då sa jag att jag vill åka till Mauritius, till ett ganska litet SPA-inriktat hotell med lugnt läge mitt på stranden. När vi kommer fram ska barnen tas om hand av en trevlig nanny, som sedan returnerar barnen nöjda, glada och lagom solbrända när de två veckorna är slut. Kosta vad det kosta vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar