... till Karlstad. Barnen lämnades tillfälligt hos mormor och så fick vi besök av syster och svåger.
De hade knappt hunnit innanför dörren innan jag återigen fick bekräftat att min familj/släkt inte är riktigt normal. Det första Pernilla gör är nämligen att dra upp tröjan och visa brösten, som om hon vore ... typ Linda Rosing eller nån. Storyn bakom denna chockerande hälsningsfras är alltså att hon tidigare genomgått en magsäcksoperation och nu även fått tuttarna förminskade. Sist jag träffade henne hade hon bröst i navelhöjd. Nu sitter de mellan nyckelbenen.
Resten av kvällen ägnade vi åt att äta popcorn och diskutera huruvida vi skulle spela poker/buzz/sällskapsspel, men kom inte fram till något alls. Därför valde Mattias och Pernilla sitt favoritämne att prata om, alltså att göra sig lustiga på min bekostnad. Detta är en vanlig företeelse så fort de träffas: Pernilla börjar oja sig om hur jag är och håhå vad roligt det är, så böjar Mattias fnissa lite i hörnet för han tycker att det är så befriande att äntligen få skratta lite åt mig, då gapskrattar Pernilla elakt och då är jag för länge sedan sur, men allt känns verkligen toppen när hon förklarar: "Men ååååh vad löjlig du är, vi skojar ju bara!" och ja, det är lika roligt varje gång. Fast man kanske måste befinna sig på fel sida 30-strecket för att skratta åt sånt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar