... hade jag en bästis som hette Céline. Igår fyllde hon 29 år, vilket påminde mig om min första rejäla fylla. Det var nämligen på hennes 13-årsdag 1992.
Vi hade bett min syrra be nån kompis köpa ut nåt "lagom" eftersom vi inte visste vad det innebar att bli packade. Pernilla och kompisen M kom fram till att en flaska vin var till två trettonåringar (och jag hade inte ens fyllt än!) antagligen skulle vara lagom. Så vi fick oss varsin flarra California White.
Alltså, det var så sjukt gott, det bara rann ner som saft. Det tog ju bara tio minuter att svepa hela vinaren!
Strax därefter slocknar ljuset. Vi skulle försöka komma in på en spelning på Holken, men fick blåsa i något som såg ut som en walkie talkie i entrén. Eftersom den gav maxutslag på en gång blev vi nekade. Strax därefter hamnar Céline i fyllecell medan jag blir hemskjutsad av en kompis föräldrar. Minns inget alls förutom att jag kräktes sju gånger på väg från bilen till ytterdörren och att jag gick och lade mig med kläderna på.
Men vilken kväll! Några veckor senare var det dags igen. Det fanns mycket billigt hembränt på Kronoparken vilket vi var otroligt tacksamma för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar