Jag lider fortfarande...

... av sviterna från helgens bravader. Känner mig mosig. Nej Fredrika, nu blir det inget partajande till helgen. Herregud jag har ju varit ute så ofta på senaste tiden att jag längtar efter en mysig hemmakväll. Kanske ska ta mig en vit månad.

Har shoppat lite mitt i bedrövelsen, något måste man ju ägna sig åt när orken inte finns till något annat. Thank god for nätshopping. Hittade Nova Starjeans nedsatta med 40% så jag köpte två par till Ludvig. Åsså lite annat.

Försöker fundera ut hur jag ska lura med mig maken till Ullared eller nåt. Finns ingenting alls där som jag vill ha/behöver just nu, men det skulle kunna vara en kul roadtrip. Skulle isåfall vara ett besök i den där kakbutiken. Och så har de en bra pizzeria också. För jävlar vad hungrig man blir när man är bakis.

Uuuääää...

... det går aldrig över.

Har ätit bakfyllemat, borstat tänderna och sovit en stund till. Bar på Love som kräktes över hela axeln på mig. Mådde skitilla. Tänkte att jag måste torka bort spyan snabbt så jag tog en sån där natusan tvättlapp som man normal torkar bebidiarré med, men den hade helt plötsligt bytt lukt från oh-so-fresh till vin?! Gaaaah!

Sen har vi nån jävla idiot till granne som står och GASAR med sin jävla motorcykel utan ljuddämpare precis utanför fönstret så jag håller på att bli galen på riktigt. Alltså bara gasar och gasar! Åk nångång förihelvete!

Så här aggressiv blir man alltså efter 5 x xider och 2 x smirinoff ice. Måste börja dricka lite oftare så jag lär mig hantera bakfyllor like the old days.

Jag är jätte jätte jätte...

... bakfull idag. Undrar varförihelvete jag sitter här redan, men jag var tvungen att kolla om Malin lagt ut några bilder från igår.

Mattias är iväg och köper QP & co med bea till mig trots att han är jättetrött och på lite dåligt humör. Han är världens bästa han!

Jag lyckades nästla mig ur...

... Örebroresan. Istället stannade jag hemma och tog en tre timmars powernap med Love. Kanske kan behövas eftersom jag har bjudit in mig själv på en fest ikväll. Men värdinnan har bett mig ta med mig min femstjärniga personlighet och komma dit - herregud mycket har man blivit kallad men aldrig något sådant flådigt!

Det bästa av allt är att hon bor tjugo meter bort vilket är alldeles lagom krypavstånd om jag sneddar över lekplatsen.

Nu ska jag försöka trolla bort mina barn och make en stund så jag kan åka och shoppa lite.

Det här med att provköra bil...

... är ju fantastiskt kul.

Plötsligt är klockan nästan halv tio en fredagskväll och Mattias har inte ens druckit öl, utan ger sig glatt ut i spöregnet för att köpa svullakäk från BK till moi. Jag önskar att jag kunde säga att han gör det av 100% kärlek, men sanningen är nog att han är 100% sugen på nya bilen med alla dess finesser.

Nu är det ÄNNU mer datordilemman...

... i familjen Lindqvist, och denna gång handlar det om min svärmor M.

Hon ringer, glad i hågen, och berättar att hon köpt en bärbar dator för en sisådär tre tusen, jippi, kan vi följa med och hämta den?

Vi packar in oss allihopa i passaten och kör upp till Knivparken, där vi snurrar omkring lite på Frödingshöjd innan vi hittar databutiken. Mattias kör ett minibattle med butiksägaren om externt minne/Linux/Vista/å nåt mer jag inte fattade men vi kommer iaf ut med en liten kartong med billig dator.

Packar upp den hemma hos oss. Den är inte mycket större än en Palm Pilot. Jag får lite ont i magen för jag tänker att den här kan hon ju omöjligt behålla, men är så otroligt tacksam för att det är inte jag som är drabbad för jag HATAR att returnera eller reklamera och sånt. Så efter en timme eller så är Mattias och mamma M tillbaka i databutiken och får pengarna tillbaka. Nu måste Mattias hjälpa till och åka till OnOff eller nåt annat vettigt ställe och välja ut nån bra.

Och så ska vi provköra en Saab 9-5 hela helgen. Jag har okejat Örebro som en tänkbar datorköparstad, så det blir nog en tur dit imorrn iallafall. Snäll fru.

Läser i aftonbladet...

... om en familj som blivit anmäld till JO för att de inte bjudit ALLA klasskamrater till åttaåringens kalas. Nu tycker jag att det är vidrigt med mobbing, och tycker generellt att förslaget är rätt, men måste ändå ställa mig frågan: Hur kan det vara ett tvång att bjuda alla i klassen om man ska ha kalas? Det måste väl ändå vara upp till familjen i fråga att bestämma! Det måste finnas undantag som är ok utan att nån annan ska bestämma vad som är lämpligt.

Man kanske inte har råd att bjuda 30 ungar på ens ett lowbudgetkalas med enbart tårta och godispåsar? Och VEM har råd att bjuda så många om man t.ex. har bowlingkalas för ungefär 150:-/skalle?

Man kanske inte har plats för 30 barn hemma om man är ensamstående och bor i en tvåa?

När Molly fyllde sex år och Ludvig var nyfödd, fick hon bjuda 10 kompisar. Då var livet toksnurrigt -precis som nu iofs- och det var det jag kände att jag orkade med. Helst skulle det bara vara tjejjer också eftersom det brukar vara lite lugnare då. Hade nån sagt att jag var tvungen att bjuda hela klassen (32 barn) hade jag hellre bett om att få bli skjuten i huvudet.

Ludvig har fixat...

... ett par småhål i väggen ovanför vår säng. Istället för att spackla eller tapetsera över, har han tagit saken i egna händer och satt upp två knallrosa post it-lappar i form av äpplen över. Mkt mkt vackert och stilfullt. Att jag aldrig tänkt på det förut, att det var så lätt att fixa till!

Har precis kommit hem...

... helt salig efter en treåenhalv timmes kvällsdejt med the one and only Fredrika. Förutom att jag blev mkt sugen på att börja röka igen - trots att hon drar i sig nån vidrig mentholvariant - var det en himmelsk kväll med mycket skvaller å hemlisar. Och att hon plötsligt satt med en grönröd pippi på skallen mitt i ett seriöst samtal bekymrade mig inte alls.

Hittade pappan med tillhörande bebis i soffan. Bebis vaken och pappa frustrerad. Nu har bebis precis somnat till smattret av mammans bloggande så jag tror att jag ska gå och muntra upp mannen med lite spontanhångel.

Plötsligt verkar maken tro...

... att jag har ett brinnande intresse för datorer i allmänhet och hans eventuellt blivande jobbdator i synnerhet.

Nu skulle han iväg med nya chefen å spana in nån han sett i SIBA-bladet. När de kommer dit är den slut. Fanns inte heller någonannanstans. Fanns inget likvärdigt på nån av butikerna heller. Alltså, detta är en mindre katastrof.

Men den finns i Örebro. Plötsligt börjar Mattias planera en dagstur dit. Jag tänker att vafan har vi där att göra när IKEA finns här nu.

Och han följer efter mig i lägenheten för att fortsätta tjata om denna förbannade dator. Jag går ut och viker tvätt. När jag smyger in igen haffar han mig omedelbart och fortsätter prata om vilket BRA erbjudande det är. Och hur SYND det är att den var slut. Och hur KUL vi kan ha i Örebro.

Ludvig blev okejad...

... av BVC-tanten idag. Han var inte bara en normal 2,5-åring utan briljerade även med att kunna alla färger och räkna och gå utan blöja. BVC-tanten var mkt imponerad och jag var superstolt såklart! Ibland undrar man hur barnen ska bli med dessa föräldrar, men BVC är ett gott tecken på att man gör någonting rätt, haha!

Love hade en av sina värsta skrikkvällar igår, han skrek så länge och så mycket att jag var tvungen att byta pyjamas tillochmed för den var alldeles sjöblöt av svett. Mattias var på Pitchers å kollade på fotboll och jag och Molly skulle mysa, så himla typiskt! Iofs förde skriket nåt gott med sig, Love sov till tio med fyra matpauser under natten, men ändå. Ikväll lämnar jag detta sjunkande skepp för en kvällsdejt med underbara Fredrika. Vi har inte pratat vuxenprat sedan Ludvig var bebis så vi tycker att det kan vara dax nu... :)

Tog med mig make och 3 x barn...

... till Ängebäck för lite jordgubbsplockning, precis som planerat - vi är ju där minst en gång varje säsong. Förra året lekte jag även bondmora och grävde upp egen färskpotatis.

Iallafall blir jag liksom lite åh-vad-härligt-det-är-på-landet-ja-såhär-skulle-vi-bo när jag kommer ut dit. Det är katter överallt och traktorer och getter och utedass och kattungar och lerpölar och tystnad och jaaa... det är himla charmigt faktiskt. Mattias tycker att jag är fånig som myser och ojar mig om hur trevligt det är. Sanningen är ju att jag skulle få lappsjuka av att bosätta mig längre än tre kilometer från stan.

Plockade lite över tre kilo, men då hade nog framför allt Ludvig ungefär samma mängd i magen -tänk vad han kommer vara hård i magen nu av allt järn. Insåg att vi antagligen inte skulle hinna trycka i oss denna mängd innan bären blev dåliga, så jag bestämde mig för att hemmafrua mig lite. Safta och sylta, hurra! Första gången jag gjorde egen sylt men det var nemas problemas för ett hemmafruproffs som jag. Och gott blev det! Nu kan Molly få syltmacka till frukost imorgon, hon är lyckligt lottad denna flicka, men hon måste äta den i smyg så inte Ludvig ser. Han är så oförstörd ännu.

Nu när jag tänker efter så blev det jävligt dyr sylt! Bär, glasburk, socker och konserveringsmedel hamnade väl sammanlagt på... ca 85:- och då blev det bara en burk! Kanske får ha den som fjäsksylt istället när vi får besök, eller nej det går ju inte heller... vi brukar ju liksom aldrig bjuda på sylt direkt... hmmm... hur löser jag det här? Man vill ju gärna glassa lite med sin egen förträfflighet liksom... Får börja bjuda på pannkakor istället för fika.

Lite bilder från dagen:

Fina Lillnoe i bilen på väg till Ängebäck.

Molly plockar, Ludvig äter.

Så här ser jordgubbar för 99:- ut (barnen är värda ngt mer).

Eftersom jag även är ett fotoproffs vill jag ju gärna ta en närbild.

Min första egna syltburk, lätt som en plätt = jag är bäst!

Börjar tröttna på...

... det här vädret som är enbart bajs. Idag har det iofs inte regnat, men grått å trist å blåsigt. Sov en stund med Love på fm. Var på Kikabo och köpte två Kikkid-kepsar till Love och hårband från NoaNoa till Molly. Fikade med Johanna och lilla F. Bakade bullar. Åt mat.

På de fotbollsfria kvällarna ägnar vi oss åt att spela Buzz. Längtar sjuk mycket efter lite solsken och temperaturer över femton grader.

Imorgon ska vi åka till Ängebäck och plocka jordgubbar, även om det spöregnar. Måste göra nåt, och få ut barnen ur huset.

När det är dåligt väder...

... vilket det är varje dag, finns det bara en naturlig sak att göra: spendera pengar. Tur att jag är bra på detta! Problemet är att alla människor i hela världen vill shoppa när det regnar på semestern. Det är folk överallt och jag irriterar mig och har svårt att hitta parkering.

Spenderar några hundralappar på Pricken. Molly får en Molojacka och Ludvig får en Molotröja. Suget lättar temporärt.

Mattias går till frisören inne i stan. Jag och alla barnen handlar lite fina skålar på Hemtex, helt otroligt att även de har rabatt! Finns det någon som någonsin handlat nåt till fullpris på den affären? Springer runt till Stadium och Intersport och POP för att försöka hitta mysbrallor till Molly. Hon har liksom fiskat i pyjamasbrallor i helgen för att hon inte ville ha jeans. Lönlöst. Hennes stl slut överallt.

Vill spendera MER, nu! Åker förbi Kikabo som har STÄNGT - hur tänker man som butiksinnehavare då? Blir sur. Ser en massa fynd genom rutan. Måste åka tillbaka imorrn.

Tvingar med hela familjen till Bergvik. Fikar på McD. Är inne på VARENDA butik men hittar inget. Jo, Mattias handlar strumpor på HM. Tydligen finns det numera strumpor med veckodagsnamn på även till vuxna karlar. Sexigt. Funderar på vad som kan hända om jag sätter ihop en tuesday med en sunday? Då lär han bli förvånad!

Storhandlar på ICA Maxi. Dyrt.

Budar hem ett par nya Meandibrallor till Molly på tradera, såna turkos/vitrandiga som Ludvig har. Vill att hon ska gilla nåt från MiniRodini också men det duger inte. Hade nog inte passat iallafall.

Känns som om Love är i ofas - måste bero på att alla barn utom han fick nåt idag. Kankse blir en jobbig natt. Ska bara spela Mahjong så kan jag sova sen. Eller förresten så hittade jag ett jätteroligt (barn?)spel på nätet igår där man är en godisbit som samlar på marshmallows. Kanske ska ta det istället.

Fan vad dyrt...

... det blir med såna här partykvällar.

Först gör man av med en förmögenhet på krogen. Inträde, garderob och drinkar á 134:-/st.

Sen kostar taxijäveln nästan hundra spänn hem, storhelgstaxa, jo jag tackar. Tar ju mindre än tio minuter att gå!

Åsså all den här förbannade bakfyllematen man blir sugen på. Jag hade kunnat sluka en QP till frukost. Men nu sov jag halva dagen med lilla kärleksbarnet i min famn så vid 17-tiden ville jag ha pizza. Eftersom jag inte hade ork att åka och hämta själv, försökte jag locka maken att sätta sig i bilen och åka till Napoli, pizza's on me! Då vill han bestämt ha pizzaBUFFÉ så det kostade mig alltså en Venezia, en Vesuvio och en Numana plus extra bearnaisesås för att bli av med bakfyllesuget. Och det jävligaste av allt är att jag mådde illa efter bara en tredjedel.

Nu är jag sugen på smågodis. Eller kanske lite nötcreme. Eller klubbor med sånt där stark pulver inuti. Hmmm... (försökte precis muta maken med ett sexpack punköl för att se om han var sugen på att åka till affären... men han nappade inte)

Tur att det inte händer så ofta. En gång vartannat år har man väl råd med. :)

Men åh, fortsättningen...

... kommer här:

Den stora händelsen var ju inte middagen utan att Sex and the city-filmen hade premiär! Jag, Johanna och Johannas lillasyster M skulle gå på 21-filmen och sedan gå ut och ta en drink eller två.

Jag: Åh, det ska bli så himla kul att träffa mina gamla kompisar igen!

Mattias: Men Johanna träffar du ju ganska ofta...?

Jag: Men åh, jag menar ju Carrie och Samantha och Charlotte och Miranda.

Det är verkligen så det känns. Min besatthet av SATC vet inga gränser.

Under filmen dricker vi insmugglad xider som jag hällt över på petflaska. Känner mig som en busig fjortonåring. Efteråt spritter det i denna gamla mammakropp så jag och J går till Harry's för att dansa lite. Att vi valde Harry's beror främst på att man aldrig behöver skämmas för hur man beter sig. Det finns alltid värre.

Efter att ha dragit i oss varsin åtta White Russian skakar vi loss. Jag blir alldeles andfådd och svettig och Johanna får håll. Vi är ju inte vana vid såna här jympapass. Känner mig ganska dragen så vid ettsnåret åker jag hem.

Kan idag konstatera följande angående Harry's:

1. Ett kriterium för att få komma in är att man har total avsaknad av charm/stil/intellekt.

2. Det är MÅNGA äldre kvinnor som får med sig en ung invandrarkille hem. Kul!

3. Underhållningsvärdet är betydligt högre än de 80 kronor det kostar att gå in.

4. Kände INGEN. Men finns mycket roliga människor att titta på. T.ex. stod det en harmynt undernärd asiat med uttänjda öronhål, klädd i spetsiga loafers och uppknäppt randig skjorta precis vid discjockeyn och dansade i vågliknande rörelser. Sen fanns det nån mustaschapa och några till som var vansinnigt kul.

Första barnfria aftonen...

... var det för mig igår. Himla najs.

Det började med att jag och Mattias skulle ut och äta middag själva. Efter mycket dividerande kom vi fram till att vi skulle prova den nya libanesiska restaurangen Pasha som bara ligger ett stenkast från oss.

Det som var bra var:

• Maten. Jättegott.

Det som var dåligt var:

• Allt annat:
• Konstig servitris och ganska dålig service.
• Fick ett fönsterbord med gassande solksken, inga markiser. Mattias åt med solglasögonen på. Jag fick skymma solen med handen under hela middagen.
• Väntade ca en timme på maten.
• "Ta gärna lite från vår salladsbuffé". Mmmm. Det fanns pizzasallad, sladdrig minimajs och oliver.

Ytterligare ett exempel...

... på min mammas planeringsbesatthet:

Hon frågar mig vad Ludvig ska packa i om han eventuellt ska följa med till Gävle på kusin E's födelsedag.

Ja, det får vi verkligen börja fundera på nu, för han fyller ju år i oktober.

En sak som är skönt...

... med att vara småbarnsförälder är att man slipper vara bakfull på midsommardagen.

Annat var det förr.

Jag minns speciellt midsommarafton när jag var fjorton. Då satt jag och min bästis L vid alkoholistbänkarna och drack oss fulla på Michelob tillsammans med L's pojkvän M och ett mkt ökänt och tufft tvillingpar från Töcksfors, K och K. När vi hade druckit färdigt kom K och K på den briljanta idén att vi skulle krossa alla glasflaskor innan vi drog vidare. Detta verkade oerhört coolt, och det var jätteroligt ända fram till att det kom en Securitasvakt och tvingade mig och L att plocka upp alla glasskärvor. M och tvillingarna var ju ganska vana att springa så fort det kom en vakt/polis/annan auktoritär person så de var plötsligt bara borta.

Iallafall dröjde det inte länge förrän jag skar mig på en bit, så jag fick dispens från glasplockandet eftersom blodet bara forsade ut handen på mig. Här någonstans började hela världen snurra något alldeles vansinnigt, och förutom en rad höjdpunkter listade nedan, så är det oklart vad som hänt denna förtrollade natt.

1. Får stopp på blodflödet utanför McDonald's. Nån vänlig själ virar in handen i en halv rulle M-tork. Denna vänliga själ tycker dessutom att det vore lägligt för mig att prova snus och hjälper gärna till att stoppa in den under läppen. Kräks som en kalv över en McDonalds-soptunna.

2. Går hem till en kompis som bor mitt i stan för att försöka nyktra till. Dricker vatten. Panikäter lite grillchips för jag vet ju att det är bra att ha nåt i magen. Hinner springa ut på balkongen innan jag kräks över kanten. Nedanför står en bil parkerad. Spyan splaschar över hela motorhuven.

3. Det var ju på Skutberget vi skulle fira! Hittar några killar på vägen som kan skjutsa oss på sina pakethållare. Min förare cyklar omkull och jag rullar ner i ett dike. Tappert borstar jag av mig och vi åker vidare. Kransen hänger för länge sedan på sned.

4. Vi når målet. Mitt span J har cyklat hela vägen från Forshaga för att få träffa mig. Jag jublar överlyckligt och vi hånglar. Sen skulle han slåss med nån och sen minns jag inget mer.

Men det var en himla trevlig och minnesvärd midsommarafton.

Har handlat...

...lite fint från Meandi, som kom igår. Klänningar till mig och byxor till Ludvig.

Jag och Mattias försöker bräcka varann...

... i vem som var fattigast som barn. Exempelvis fick Mattias inte ha lampor tända i alla rum samtidigt eftersom det blev dyrt med elen. Och jag fick veckopeng som mamma genast håvade in tillbaka för det skulle sparas så vi kunde åka till Legoland nån jävla gång.

När vi hade som allra trevligast under middagen hos mamma idag, kom jag på en händelse som verkligen fastnat i mitt fattigdomsminne. Det var nämligen så att när jag var barn så fick jag ärva alla kläder av Pernilla. Detta innebar ju ganska ofta att jag var mkt omodernt klädd eftersom hon är fem år äldre än mig.

Men en dag kom mamma hem med nya fina collegetröjor till både mig och Pernilla, vi hade fått matchande vita. När vi vecklade upp tröjorna så såg vi med förskräckelse att trycket fram var Rosa Pantern inlindad i toalettpapper. Detta var alltså tröjor som man hade kunnat samla streckkoder till från toapappersförpackningar eller vad det nu var för nåt man sparade på den tiden. Vi hade alltså fått gratiströjor. Och längst ner på tröjan stod det "Lambi". Alla fattiga ungar i skolan hade samma.

Dock fick vi nya vinterjackor vartannat år! Detta innebar att år 1 så hängde jackärmarna fem centimeter nedanför fingertopparna och år 2 så slutade ärmarna någonstans på halva underarmen. Och varje höst fick vi en ny outfit inför skolstarten. Det var tider det.

Midsommarafton spenderas givetvis...

... inomhus även detta år. Det spöregnar utan slut. Ludvig tyckte dock att det var mysigt att bli insvept i min stora jacka när vi sprang ut från ICA Maxi till bilen. Molly är på kusten med sin pappa så man får hoppas att hon kan få krans i håret och hare bra iallafall.

Det kuligaste är att jag och Johanna knep de två sista biljetterna till Sex and the city-premiären imorgon. Blev på första raden, men ändå! Johanna sa att vi aldrig kommer närmare Manolo Blahnik än så. Jag håller med men hoppet överger mig aldrig.

De är ju så fantastiskt fina...

...de här pojkarna jag fått! Kärlek big tajm.

Eftersom fotbollen är slut...

... så har Mattias rakat av sig skägget. Nu kanske vi kan börja pussas igen.

Men så sparade han lite mustasch under rakningen, för skojs skull. Då såg han ut som han som mördade Engla. Inte pussvänlig alls. Mer jag-ska-slå-ihjäl-dig-din-jävel-vänlig.

Och de stackars understimulerade barnen...

... tycker att det är mkt tråkigt att inte få utlopp för all energi på dagis eller skola. De stackars barnen är förvisade till hemmet under samtliga sommarlovsveckor.

Vädret är skittrist, och efter x antal timmar med playstationspelande/bokläsande/tv-tittande aktiviteter klättrar även dessa ungar på väggarna. De börjar bli osams. Ludvig är inte känd för att ha hög toleransnivå. Och Molly retar gallfeber på honom på flit. Jag håller också på att bli galen. Tur att muttan var ok på MVC så jag slipper oroa mig för det iallafall.

Och pappan bara pratar om bilar, för det finns mycket att välja på ska ni veta. Bensin/diesel/komfort/miljöbil/businesspaket/fälgar/klimatanläggning/regnsensor och typ en miljard andra tillval ska man ta ställning till. Plötsligt är det bland det viktigaste i världen hur breda armstöden är för maximal komfort i förarsätet.

Den enda som uppför sig är Love, som har sovit i stort sett hela eftermiddagen.

Den kreativa mamman måste styra upp läget. Gör trolldeg till barnen. Molly som är überseriös som vanligt, gör dörrskyltar till sina kusiner. Ludvig vill mest äta degen så jag får distrahera honom genom att snabbt tillverka lite ormar och spindlar. Blir ganska fina. Ludvig hittar en kniv. Ormarna blir genast choppade till tolv småbitar.

Nu ska vi åka å kolla på nån Saab. Och så vill Mattias köpa DVD-skivor. Och jag vill till Pricken och shoppa något, vi har ju fått lön. Och barnbidrag, 3604 pickadoller, tack för det!

Var på återbesök...

... hos barnmorskan idag. Efter man har fött barn ska man på en himla massa kontroller. Bebi ska må bra, snippan ska ha läkt, man ska vara glad och tacksam över bebi, hemorrojderna ska ha försvunnit, man ska knipa och hinna knulla. Det är myckt som står på checklistan. Jag fick godkänt på samtliga punkter.

Men att jag inte ammar är inte populärt. T.ex. på BVC:

Mamman: Vad gör jag med ögat som bara rinner?
BVC-tant: Smörj in det med lite bröstmjölk.
Mamman: Okej, han är lite tät i näsan också, vad gör jag åt det?
BVC-tant: Droppa i lite bröstmjölk.
Mamman: Åsså har har torra kinder, vad ska jag smörja med?
BVC-tant: Ja det är bröstmjölk där med.
Mamman: Röd rumpa?
BVC-tant: Bröstmjölk.

Så jag som inte ammar, eller snarare Love som inte får någon bröstmjölk, vi är fucked helt enkelt. Det finns inget hopp för detta barn.

Jaha, då har Sverige...

... åkt ur fotbolls-EM. Inte helt oväntat. Desto mer chockerande är att jag har STÄDAT idag. Hela övervåningen! Det är första gången jag dammsög sedan vi flyttade in här 2005.

Positivt dock att jag slipper bekymra mig över hur jag skulle ha kombinerat fotboll/Sex and the city-premiär/en himla massa supande på lördag. Nu blir det bara film å kröka. En cosmopolitan, tack!

Lyssnade på Mix Megapol...

... i morse, precis som vanligt. Så småningom drar "Vinn Adams pengar" igång.

Då ringer Leonid in till programmet.

Adam, Gry och Anders skojar och småpratar lite som de brukar, men får allt märkligare svar. Och Leonid låter lite konstig på rösten. Inte som ett barn eller så, men lite... annorlunda.

Anders: Leonid, alltså du heter det? Har du släkt i Ryssland eller?
Leonid: (lång paus) Vet inte.

Gry: Men Leonid, du kanske inte har ringt in för att tävla...eller?
Leonid: JOOOO. Jag har aldrig tävlat i nåt förut.

(Här börjar jag skruva lite på mig. Gry fnissar nervöst.)

Adam: Går du i skolan eller jobbar du eller vad gör du?
Leonid: Jamen jag jobbar.
Adam: Vad jobbar du med då?
Leonid: Ja, lite blandat. Jag lagar cyklar ibland och ja... rensar rabatter och... ja, lite blandat.

Det är först då det går upp för alla att Leonid inte är riktigt som andra. Att Leonid är en Samhallsnubbe liksom. Hissen går inte riktigt ända upp. Och jag gapskrattar och känner att jag dööör, ska den här killen tävla mot Adam liksom?

Gry: Okej är du redo? Då kör vi! Vad är det för samband...
Leonid: (avbryter) Dansband?

Gry: Du kanske passar eller? Okej, vad heter det man brukar blanda med tonic?
Leonid: (paus) Konjak.

Gry: Vad heter Storbritanniens näst största stad?
Leonid: Hmmm..... USA.

Och så här fortsätter det. Adam vann med 8-1. Leonid kunde EN fråga - om damfotboll.

Några konstiga grejjer som hänt...

... hemma hos oss idag:

1. Jag och Mattias har spelat ett Svampbobspel på Ps2 ända fram till nu. Detta trots att barnen sov. Varför valde vi inte Guitar Hero istället? Svar: Mattias har fastnat på en låt i Expert mode. Han klarar max 6%. Hahahaha.

2. Vi har köpt en hushållsost på 2,2 kilo. Fråga mig inte varför. Kanske sparade vi några kronor jämför med kilopriset på en vanlig triangel med prästost. Vad vet jag? Har aldrig ägt en hushållost förut. Men nu vet jag iallafall att den tar upp ungefär 85% av vårt pyttekylskåp.

3. Har precis förhandlat med Mattias om nästa POP-rea i juli. Nu ligger budgeten på 2000 kronor. Han är bäst. Men det kostade.

När Love ska sova...

... vill han helst att man ska stänga in sig i ett mörkt rum, och så ska han ligga på ens arm och sova - men man får aldrig gå upp för då vaknar han på fem. Får han ligga så här sover han som en gris i upp till tre timmar! Jag och Mattias brukar turas om vem som ska få ta del av denna dagliga lyx - den som är mest akut trött får äran.

Idag var det Mattias tur. När han kommer upp tittar han sig ganska yrvaket omkring (okej, det var ganska stökigt) och frågar vad vi gjort under tiden de slaggat? Jaaaaa du... Jag har åkt till mamma med avlagda kläder som hon skickar vidare till Afrika/handlat vaniljsås och deodorant till Molly så hon slipper lukta som en hel karl/tvättat två maskiner tvätt och hängt på linan ute/tagot en prommis och matat ankor/plockat ur diskmaskinen/steriliserat flaskor och kokat vatten/förberett en rabarberpaj och hoppat studsmatta med kidsen. Det var väl allt tror jag?

Mattias har varit och provkört en Toyota. Ja, vi måste bli med ny bil nu när vi är såinihelvetes många i familjen.

Känner mig lite grinig. Kanske måste shoppa nåt.

Glömde bort...

... att det har shoppats lite också!

Åkpåse till Bugaboon

Två Småfolkströjor till Ludvig

Småfolksbody till Love

Ida T-brallor till Ludvig

Pratade med mamma...

... om deras trädgårdsfest i helgen. Hade tydligen börjat ganska sansat, men urartat framåt midnatt. Det var någon som blev för full, någon ville slåss, någon var ledsen, någon var otrogen och någon var elak. En helt vanlig villaområdesfest med andra ord. Mamma var inte inblandad i något av ovanstående, utan fick mest springa omkring och försöka styra upp läget.

Någon som minns Svenska Hjärtan?

Apropå gamla TV-program så finns det en hel massa som man minns och saknar. Dallas är ett sånt exempel för mig. Innan jag började intressera mig för JR och Sue Ellen å de andra själv, så brukade jag få tjugo öre av mamma om jag kunde leka snällt på mitt rum medan det var på TV:n. Jag minns att jag brukade leka med mitt sjukhuslego då. Gud det låter som på stenåldern! Tjugo öre liksom! Men kapitalist som man var redan då, så kändes det väl som en förmögenhet.

I tonåren köpte jag en slags staty på ett franskt slott, som föreställde någon form av djävul eller vaddetnuvar. Den hängde jag på väggen i hallen och så döpte jag den till Cliff Barnes.

Falcon Crest var ju bra också, men jag tyckte att det var så konstigt att tanterna i serien hade ögonskugga och läppstift och grymt mycket 80-talsrouge när de vaknade upp i armarna på någon muskulös hottie, typ Lorenzo Lamas. Så såg ju inte min mamma ut på morgonen precis!

Sen minns jag att jag ville se ut som de coola tjejerna i ZZ Tops videor på MTV. Supertuffa brudar med minshorts och slappa linnen där halva brösten hängde ut på UNDERSIDAN och supersprejat och tuperat hår och rosa läppstift och jättevickande rumpor och slickandes förföriskt runt munnen. Sån ville jag med vara när jag var fem... och titta vad skönt att jag har ytterligare en sak gemensamt med allas vår Linda Rosing, som uppenbarligen också haft samma dröm. Härligt att en av oss vågar blomma ut!

I morse när jag vaknade...

... funkade inte internet. PANIIIK!!! Jag blev alldeles torr i strupen och min första tanke var: Vad gör jag med bloggen? Hur ska jag överleva????? Att vi dessutom inte hade kunnat betala räkningarna som vi skulle göra idag tänkte jag inte ens på.

Som tur är så har jag en vansinnigt teknisk -när det gäller datorer- Mattias hemma, och TUSEN TACK bredbandsbolaget att ni äntligen gör något bra! Så nu funkar allt igen.

Reflektioner från morgonen:

Ludvigs frukostmacka, på beställning:

Polarkaka med jordnötssmör, pepparsalami och smörgåsgurka. Yummy!

Söt lapp och present från Molly.

Vilken tur att många armband verkligen är min stil. Eller ja, det MÅSTE ju bli det nu.

Fick ett antal meddelanden...

... på msn av min farbror Kent som bor i Australien. Tydligen har farmors TV slocknat och hon sitter hemma och gråter. Vem ska hon nu prata med?



Pappa är på Mallis och ingen annan kan hjälpa till. Kent har till och med försökt få tag på nån gammal kompis på Herrhagen. När jag ringer så är hon förvirrad först och fattar inte vem jag är. Och så måste jag SKRIKA i luren och tala lå n g s a m t för att hon ska höra mig.



Så jag tar med mig familjen och åker dit. Hon öppnar och är så liten och mager och rynkig och har typ tre tänder kvar i munnen. Och så klappar hon om barnen och jag är rädd för att de ska få nån gammal smitta om de sätter sig nånstans. Själv tar det en kvart för farmor att förflytta sig de femton meter som det är från ytterdörren till fåtöljen framför TV:n, tack gode gud att hon har rullator iallafall.



Hon har någon gammal kofta på sig och långa tuttar ner till knäna och åderbråck och grått tunt hår, men hon är så fin. Hon har Hello Kitty strumpor på sig.



Och TV:n funkar utan problem.




Här är ett kort på farmor från julen 2006. Hon har förfallit sedan dess medan vi har hunnit renovera.



Mannen med extrem snedlugg är maken.



Appojken i brun velour är en drygt ettårig Ludvig.

Läderbögen från YMCA...

... är återfunnen hemma hos min svärfar Jan. Eller ja, han bor hemma hos oss nu eftersom Ludvig fick med den hem i present.

Var alltså och fikade hos Jan idag. Kom hem därifrån med en hel bil med saker, bl.a. fem kilo rabarber, mumintrollhus med tillhörande figurer, gosedjur, fotboll och en 32" LCD-TV. Värre saker har man ju fått i present. Sen hade han hela verandan full i grejer som han försökte kränga, men icke.

Han ska sälja sitt hus och flytta till en trea på Rud. Han tycker att det blir ungefär som att bo på Öfvre Östermalm.

Innan han flyttar tänker jag gå dit och länsa hans hallonsnår på bär. Det ska minsann inte de nya ägarna dra nytta av i år. Jan sa att jag är varmt välkommen.

Sedan Pernilla opererade sig...

... och jag skaffade ännu ett barn, så är det jag som är the fat girl of the family. Pernilla som tidigare vägt 100+ i ganska många år, är nu liten och spindlig och ganska kantig. Dessutom har hon precis opererat de tomma påsar som man tidigare kallat bröst, till uppnosiga puppar i allra bästa tonårsstil.

Men nu är det iallafall mig det handlar om.

Man KAN gå upp tio kilo per barn. Och då pratar jag inte under graviditeten, utan de kilon som sitter fast runt höfter/lår/mage och även armar/ansikte/fötter efter att bebisen tittat ut.

Detta har alltså drabbat mig. Det innebär inte bara att man blir jävligt ful på kort, utan också en rad andra problem som jag borde ta itu med.

• GARDEROB - borde rensa bort alla plagg i stl S och 36. Vi ses aldrig mer igen, men tack för tiden vi haft ihop.
• RINGAR - måste förstora min förlovnings- och vigselring. De var tajta redan efter att Ludvig fötts, men nu får jag dem i bästa fall halvvägs.
• LEGGINGS - nej, jag älskar inte leggings till allt. Men även om det är 40 grader varmt i sommar, eller om jag tvingas bära bikini kommer jag ha leggings. Annars får man såna jävla skavsår mellan benen.

Och jag vet att jag borde försöka gå ner några mammakilon. MEN JAG ÅRKAR INTE. Jag orkar ju knappt med tvätten.

Mattias och jag pratade om detta igår kväll, att man liksom falnar lite när man blir stadig med någon. Då tittade han på något kort från 2004 och sa att "fy faaaan vad vi ser sunkiga ut nu du och jag, jämfört med då."

Eeehhh vadå? Vad nu? Vad menar han? Det var ju helt fel svar! Säger inte alla killar "Men du är fin nu med" till sina tjocka tjejer? Med lite inlevelse i rösten kan man ju nästan tro att det är sant! Sen kan de gärna bre på lite extra om hur vacker en kvinnokropp är med bristningar och kejsarsnittsärr och slappa tuttar och hängrumpa och att man blir vackrare och mer kvinnlig av att ha fött barn. Fnys. Allt är bullshit!

Det här är vad vi ägnar oss åt...

... på skolavslutningens afton, alltså igår.

Mattias: Fotboll och professionellt öldrickande, man ser ju tydligt hur mycket fingeravtryck det är på glaset, kanske kan man räkna ut hur många öl det innebär?

Maria: Poserar inte helt ovant i åh-vad-jag-älskar-att-ta-kort-på-mig-själv manér. Om jag lägger huvudet lite på sned så här så ser jag lite extra ung och oskuldsfull ut.

Molly: Också helt naturlig framför kameran. Såna här hopp och jox ägnar hon sig alltid åt. Det sista skuttet från trappan väckte Love och sedan var det slut på det roliga.

Officiell supardag...

... i och med Stadsloppet idag. Picknick i gröngräset med pastasallad och vin alt. den mer slabbiga varianten med körv å mos från Kenneths å ett par folköl.

För vem bryr sig om löpningen i sig?

Vi lite mer behärskade människor (ofrivilligt iofs, men det är ju så med småbarn) firar istället genom att grilla och titta på fotboll i glada vänners lag. Molly har pimpat bilen så det ska synas vilken nation vi hejjar på. Känns jättevuxet och inte ett dugg pinsamt att köra genom stan med denna utsmyckning. Mattias duckar i baksätet och jag undrar varför?

Ooops, förresten hade vi någon i familjen som var hurtig, det glömde jag nästan bort. Molly sprang Miniloppet på strax över tio minuter. Inte dåligt för att vara en av medlemmarna i vår familj. Hade tänkt springa Happy Mil med Ludvig, men sedan insåg jag att det var 500 meter och jag som vuxen hade blivit tvungen att springa med, så det var ju bara att glömma.

Jag tror att jag kanske...

... måste börja censurera min blogg. Detta tack vare att mamma och ev. diverse tanter på mammas jobb (hej Laila!) läser här varje dag. Svågern började svänga sig med en massa könsord och svordomar när han fick reda på att hans mamma läste hans blogg - men jag är way past that stage. Efter en mycket turbulent tonårstid är jag mycket glad och tacksam över att slippa provocera och chocka min mamma. Så det där med att min blivande make hånglade upp mig mot väggen kan man bara förtränga.

Mmmm... och så var det skolavslutning idag då. Trevlig tillställning trots att Den Obehagliga Mannen dök upp och skulle småprata och vara sådär jättefalskt trevlig. Det vore OK om det var genuint, men jag vet att han helst av allt vill se mitt huvud på ett fat. Ludvig hällde grus på hans nypolerade finskor och jag jublade inombords.

Iofs är jag ganska tacksam för när han kommer, eftersom jag då inte grinar floder (som är det naturliga för mig) utan mest står och tuggar fradga av irritation.

Så här fin och glad var Molly

Och så här grinig var Ludvig

Rean flöt på bra...

... som synes nedan. Inte jättemycket folk och därför ganska sansat. Kan ha berott på att vi kastade ut hemmagjorda spanska ryttare efter bilen hela vägen ut till Bergvik. Dock blev vi lite sura i city eftersom SAMTLIGA mammor utom vi hade tagit med sig ett eller flera barn i vagn - i en del fall även en bortkommen make. Eftersom affären är ungefär tio kvadratmeter stor så var de liiite i vägen.

Nu ska barnen tvagas och skrubbas, för i morgon går Molly ur ettan och har storfirande i Domkyrkan. Givetvis ska pojkarna + maken med, men jag misstänker att de kommer få vänta utanför. Grusgång är mkt bra för a) BEBI - man kan rulla vagnen så bebin vaggas till sömns och b) TVÅÅRING - som kan springa omkring hejvilt och bättra på skrapsåren på knäna. Detta i sin tur medför ju ännu större plåsterförbrukning = tvååringen myser förnöjt.

Reashopping och prislista...

... för alla FL-mammor! :)


Basrandiga leggings, 85:-/st


Jacka 485:-, windstopper 275:- och mössa 85:-



Bodys, 120:-/st, jeans 135:-



Bodys, 120:-/st, byxor 100:-/st



Pyjamaser, 135:-/st



Strumpor, 50:-/2-pack

Imorgon är det dax för en av årets mest hysteriska händelse...

... nämligen Polarn O. Pyret-rean! Folk knuffas och armbågas och beter sig som djur, allt för att kunna klä minisarna i de klassiska ränderna. All heder dessa mammor normalt sett har i kroppen är som bortblåst. För det är ju så fiiint och man är ju så duktig mamma om man handlar här, barnen står i en klass för sig liksom. KappAhlungar vill man helst inte beblanda sig med!

Min eviga vapendragare Anna och jag ska som vanligt ut till Bergvik när de öppnar, och även ta en sväng förbi citybutiken om vi inte redan är nöjda.

Anna är en GRYM reashoppare, inte bara hänsynslös alltså utan även jätteduktig. Först smiter hon alltid mellan alla de mer sansade mammorna (däribland jag) för att riktigt hänga på grinden. Sen så fort personalen börjar dra upp järngallret, ja då duckar Anna och springer direkt in till the real goodies, jackorna. Sen roffar hon oblygt åt sig allt hon kan tänkas vilja ha, ställer sig och sorterar och -förhoppningsvis- delar med sig. När hon sedan kommit hem inser hon ofta att hon handlat för mycket/för onödigt/för stort så hon får gå tillbaka med hälften.

Som inbiten POP-shoppare tyckte jag att det var alldeles hårresande i våras när jackorna plötsligt höjts med ett par hundra spänn till. Hur kan man liksom sanktionera en jacka till en bebis som kostar 695:-? Nä fy! Och nu när jag har tre minifashionistas så blir det apdyrt! Men imorgon har jag en budget på ca 2500:- och då har jag tänkt handla: vindjacka, strumpor, jeans och kanske någon tröja till Ludvig, och fleecejacka, bodies, byxor, strumpor, pyjamaser och mössa till Love.

Molly vill inte ha nåt den här gången, tack och lov för det! Genast har jag sparat YTTERLIGARE en tusenlapp minst.

Jag älskar fotbolls-EM...

... ja jag gör faktiskt det! Faktum är att fotbolls-EM påminner om fantastiska tider eftersom det var då jag och Mattias hooked up. Sen kan man ju räkna ut själv att allt gått skitsnabbt eftersom vi sitter här gifta och med två gemensamma ungar bara fyra år senare.

Ja, EM 2004 var verkligen en lycklig tid. Det var då man fortfarande kunde dansa på bardisken och beställa åttor och tior i baren och trycka in tio pers i en svarttaxi för att efterfesta till sju på morgonen för att sedan åka och köpa frukost i pyjamas. Fan vet vad Mattias såg hos mig då, han själv hade ju redan uppnått den beaktningsvärda åldern 30 - själv har jag inte ens kommit dit än - men det var en rolig tid.

Att jag fick be Mattias kyssa mig den där ödesdigra sommarnatten på Nöjesfabriken, som alla numera tror, är däremot en sanning med modifikation. Att han liksom lagt upp den på smash men sedan tappat modet är mer riktigt.

Och jag minns när jag sprang över torget efter ännu en blöt natt på Blue Moon Bar i ett knallgult halternecklinne och högklackade sandaletter som hela tiden fastnade mellan gatstenarna, samtidigt som jag skickade flirtiga sms till Mattias med tanke om att jag aldrig kommer behöva stå till svars för detta i nyktert tillstånd.

Ändå kom han till mig, fast jag låg och sov i mammas gamla t-shirt och smink under ögonen och andedräkt som en hund och fixade frukost och låg sked och hånglade upp mig mot väggen i hallen.

Åh, vad jag älskar denna man.

Första vaccinationen...

... för Love idag. Han tog spruta nummer ett med ro och spruta nummer två med ett gallskrik som nästan aldrig tog slut.

Spruta nummer två var det hyfsat nya vaccinet Prevenar, som ska skydda mot hjärnhinneinflammation och lugninflammation. Bah. Eftersom jag har en mycket mer rycka-på-axlarna-mentalitet än min make, tyckte jag att vi lika gärna kan skippa det. Ingen av de andra barnen har fått det, och titta på dem! Eller är det kanske avsaknaden av detta dundermedel som har gjort dem så här? Hmmm..... Iallafall skruvade Mattias lite besvärat på sig i stolen för jag VET att han gärna vaccinerar mot ALLT som går, tjolahopp tjolahej, men han har en sådan orolig själ. Då säger BVC-sköterskan att det bara är en enda familj på fashionabla Norrstrand som tackat nej till detta vaccin i år, och så vi då, isånafall. Genast vaknar übermamman i mig och GIVETVIS vill vi ha det, vårt barn ska ha precis samma förutsättningar som alla andra ungar i kvarteret. Att vaccinet kostar 1500:- bekommer mig inte längre, trots att jag tycker att det finns vansinnigt mycket roligare grejjer att lägga pengarna på:

• Odd Molly klänning
• Rejäl bläcka på krogen
• Övernattning och brunch på Plaza
• Apsnygga glajjor från Prada
• Restresa till enstjärnigt hotell i Bulgarien
• Ny klädsel till Bugaboon

Hoppas nu bara det kommer lite lunginflammationsbakterier häråt, så man känner att man får användning för vaccinet. När de ska anfalla Love ska han bara stå där och hånskratta och säga: "FUCK YOU! Jag har Prevenar i kroppen!" och då blir de skiträdda och drar vidare till den stackars ungen med de snåla föräldrarna som hellre tog en femtonhundrakronors restresa.

Ja just det...

... fick ju hem crocsen idag! Flipflops till moi och Svampbob till Lolly.

Varför varför varför...

... kan inte jag få snälla barn? Alltså inte att mina egna är elaka eller så, men jag skulle så gärna vilja ha en bebis som bara sitter snällt och sägar baba och gaga. 0% av min barn har varit såna och ändå har jag gjort tre försök.

Molly på ett mkt blött Liseberg

Vad gör man inte för barnen? Här har jag förvandlat mig själv till en chokladätande lisebergskanin.

Som Helen. Vi var på Liseberg förra sommaren med Molly och Mollys kompis V. En hel dag gick vi omkring i spöregn och åkte karuseller, tog lotter och åt sockervadd. Vi hade jätteroligt tills vi skulle åka hem då vi ooops! kom på att vi faktiskt även hade Helens son Frank med oss. Han hade alltså suttit i vagnen under ett sånt där regnskydd som liksom ligger som en igloo över vagnen hela dagen. Inte en blöja bytt eller gnäll eller nåt. Kanske inte hördes under regnskyddet iofs? Men jag har något svagt minne att han fick lite popcorn borta vid lisebergsbanan runt lunch. Ändå var han lite över året och i den där galna åhvaddetärroligtattbaraspringaochkunnaståpåbenen-åldern.



Treårstrots har heller inte existerat med de första två (även om Ludvig fortfarande riskerar att trilla dit), inte heller sömnlösa nätter vid tandsprickning eller mardrömmar. Nej, det har liksom varit en enda lång sammanhängande gnällighet med både Molly och Ludvig. Man har aldrig kunnat se något mönster som "åh vad hon har börjat sova dåligt på nätterna, aha, se där, ett till litet risgryn i underkäken". Molly har varit värst, den ungen skrek vilt under dygnets alla timmar - men det jobbigaste av allt var att hon inte hade något vidare sömnbehov. Råkade hon mot all förmodan slockna en stund på dagtid, var hon jättetacksam när man väckte henne, för tänk om hon missat nåt?



Där har Ludvig varit bättre! Fick han bara amma fritt och använda bröstet som huvudkudde när han var mätt, kunde han sova som en helt normal bebis. Men väcker man honom mitt i sömnen efter lunch är han omöjlig och gnällig i en timme eller två...eller jaaaa.... hela dagen fram till läggdags.



En snabbanalys av Love, som endast funnits hos oss i snart tre månader, är att han har väldigt svårt att komma till ro. På dagtid vill han helst sova på någons arm i ett mörkt och tyst rum - bara att få till det är en utopi med en förpubertal åttaåring och ett gnälldjur hemma. I vagnen kan han slockna nån timme om man har tur, men kan lika gärna skrika som om kniven satt i honom. Han går från noll till hundra på en blinkning, så här gäller det att vara snabb och fånga upp honom i tid.

Ett tips om ni funderar på...

... att låta Jerker Österdahl sköta grillen: Gör inte det.

Anledningar:

1. Han är pyroman.

2. Allt han grillar smakar tändvätska. Och han ska jobba som chef på ett burgarhak! Detta bevisar att grillat INTE är godast.

Fick laga extra mycket bearnaisesås idag för att lura bort smaken. Som tur var hade jag gjort efterrätt också så alla fick äta sig mätta på kladdkaka.

Så här ser...

... mina pojkar ut. Vem är vem? :) Tycker att de är galet lika!

En HELT vanlig söndagsmorgon...

...ser ut så här hemma hos oss.

Brunch serveras på altanen. Bacon, ägg, champinjoner, tomater, bönor, te, juice, rostat bröd.

Det här är grannens sankt bernhardsvalp så en sisådär nätta 60 kilo.

De pigga barnen tar ett morgondopp. 23 grader varmt i vattnet.

Trött make med asmycket stickigt semesterskägg.

Annan grannes måsbo i skorstenen, nu med ungar. Hurra.

Men mamman mjuknar...

... när dottern kommer med ett gulligt brev.

Hur ska man kunna säga nej till ens förstfödda, denna ljuvliga lilla oskuldsfulla flicka?

Väl i badet berättar hon att hon vill bli obducent.

Hur överlever man...

... en heldag på Mariebergsskogen med denna familj?

Svar: Det gör man inte.

Återigen har jag insett att vi har för många barn. Minst ett för mycket.

Alltså hur gör folk? Att ha tre barn är ju ändå inte så ovanligt. Hur GÖR man för att få det att fungera? Alltid är det någon unge som drar i en. Vänta lite så ska jag klona mig.

Så här såg scenariot ut idag:

1. Vi åker karusell. Jag, Molly och Ludvig sitter på ett säte. Jerker och Alva sitter på sätet framför. Precis innan karusellen ska starta får Alva tokspel och måste kliva ur. Ludvig drar inte på munnen en enda gång. Ändå var det en risigare variant av Äppelmasken.

2. Barnen vill gärna vinna något, så de får ta varsin hemlig påse i "vinst varje gång"-ståndet. Molly får en fluffig rosa delfin som bara fäller en massa jox överallt. Ludvig får nån liten stoppad gul kudde i otäckt material, med ett fult ansikte broderat på och en svart rem påsydd så den ser ut som en liten handväska. Ludvig tror i sin enfald att det är Svampbob. Jag VET att den kommer skickas med nästa lass till Myrorna.

3. Vi picknickar på gräset. Upptäcker att jag glömt festisarna hemma. Ludvig spiller ut vatten över hela filten. Johanna kommer med kaffe. Upptäcker att hon glömt muggarna hemma.

4. Djuren luktar överjävligt mycket bondgård så jag vill bara gå därifrån, men vi tar en glasspaus lite längre bort. Love börjar sura. Molly vill åka mer karuseller. Mattias och jag blir sura på varandra. Hittar en bajsklutt i Ludvigs kalsonger.

5. Träffar Karin som trots sitt eget trebarnshelvete berättar om barnfria weekendresor till London och Paris. Jag hatar henne intensivt. Hon berättar att de sett Arsenal spela mot Liverpool. Även Mattias hatar henne intensivt. Och så är hon dösnygg och smal. Tror att jag måste slå henne snart. Ludvig bara gnäller och Love får ett psykbryt så vi får gå vidare.

6. Mattias bär Love i bärsele istället. Han har ingen solhatt utan får låna Folkes keps. Den är så stor och hänger på sned så han ser ut som Skurt.

7. Jag försöker desperat roa mig genom att åka en mycket vild karusell. Ser hur Ludvig grinar hysteriskt nere på backen under hela färden. Mår så illa efteråt att jag nästan kräks.

8. Försöker pigga upp Ludvig genom att låta honom åka en tramskarusell med Molly. Han grinar ännu mer.

Vi åker hem.

Så här glada är våra barn när de får gå på tivoli.

Alva har fått nog och biter i ratten.

Jag hade ju tänkt...

... lägga till lite bilder från idag också!

Fina lilla Love!

Den dära tungan ska man ju hålla reda på i munnen också...

Den galna bruttan med nya fina frisyren!

Galen liten storebror!

The crazy ones

Ludvig med nya såpbubblemaskinen

Pappan och mini

Underbara Lillnoe

"Haha, så kul" (Molly bestämmer bildtext)

"Det sista kortet på de galna små barnen" (Molly igen...)