Mycket kort och smärtfri...

... bilresa igår. Kom fram till Alingsås strax efter elva, och genast blev vi bjudna på den delikata lunchen korv mä brö. Mycket mer än så förväntar man sig ju inte av en krögarfamilj, där mannen är kock och tjejen inte alls kassörska på ICA utan personalansvarig på Lindgrens krog.

Igår var en enda lång kamp där Ludvig gick och tillrättavisade Frank, Frank som slog Ludvig, Stella som bara log och lilla Love som fått en tand! Han har ju vunnit VM i dregling flera gånger om, men eftersom de andra barnen inte fått tänder förrän de var... åtta? tio? månader så tänkte jag att det inte var dags än. Men han var vass i underkäken av ett litet risgryn och ett till på väg! Äntligen har man något att skylla senaste tidens knorriga nätter på.

Borde iofs förstått att Love inte är som de andra barnen. Det finns ju redan en massa grejer som pekar på det. Love är 1. tjock 2. glad och ja... sen var det väl nåt mer som jag inte minns.

Vet inte riktigt vad man ska sysselsätta sig med i detta hus där det knappt finns nåt varmvatten. Vet iallafall att Pierre kom hem igår och lagade middag kl 23.30. Färska räkor, pepparstek med potatisgratäng och sedan lite Ben&Jerry-glass till efterrätt. I was in heaven. Passade på att få lite tips från mästerkocken, plus att lite smidigt bjuda in honom att laga mat på nån fest. Jag ville leka att jag var Gordon Ramsay och att Pierre var nån hopplös köksaspirant, men av någon anledning kände jag mig inte riktigt kvalificerad. Jag tror att Pierre får följa med oss hem.