... hela femtio år. Femtio år! Jag vill också vara så fit som hon när jag är femti! Molly mumlade något om att jag inte är så pigg som hon ens nu.
Madonna är en av mina stora kärlekar i livet, så är det bara. Tänk när jag var liten - innan hela livet kretsade kring killar, kretsade det kring henne. Jag och Fredrik hade en lokal fanclub och producerade en egen liten tidning som vi gav ut varje månad, ja vi tjänade grova pengar på detta eftersom vi tvingade ALLA vi kände att prenumerera.
Och så VAR vi ju nästan Madonna, jag hade ju könet med mig men Fredrik har nästan alltid varit mest feminin faktiskt. Men iallafall så uppträdde vi på posten en gång. Jag var Madonna, Fredrik var en av hennes dansare och så hade vi lurat med vår klasskompis Malin som fick det stora hedersuppdraget att stänga av och sätta på musiken. Plus att hon fick vara den gitarrspelande mannen när vi framförde "La isla bonita". Problemet var att vi inte hade någon gitarr, utan hade fått låna en balalajka av min farmor. Men det fick duga. Och i "Express yourself" gjorde jag rafflande entré genom att komma upp i hissen när framträdandet började. (Enda problemet var att hissdörren var jävligt tung att öpnna så jag fick mima de första stroferna inne i hissen.)
Och jag satte in en annons i "Min Häst" där jag ville byta bort alla gamla hästbilder jag hade mot Madonnabilder. Eftersom hästar verkligen var da shit just då, bytte jag till mig hundratals!
Och när vi skulle göra ett uppträdande som "Like a prayer"-videon. Kurder och iranier fanns det gott om, men vi saknade en färgad man. Det fanns en mulattkille som gick några klasser under oss, men det blev aldrig något med honom för 1. Han ville inte spela staty 2. Jag ville inte pussa honom på munnen och 3. Jag ville DEFINITIVT inte pussa hans fötter.
Och när det var persmässe i stan köpte jag TVÅ limegröna polotröjor på Indiska för 10:-/st. Min budget var mycket ansträngd på den heär tiden, så jag var överlycklig över inköpet. Iallafall gjorde jag och Fredrik koner av papp, som vi sedan täckte med limegrönt tyg från den ena tröjan. Sedan häftade vi fast dessa koner på den andra tröjan - och vips! hade jag min alldeles egna strutbehåtröja som Madonna hade.
Och alla dessa inköp. Pappa köpte en plansch med Madonna som var 1,5 m x 2 m stor i Australien. Minns inte hur han fick med den hem, men den kom i ett långt jävla rör iallafall. Och när han var nån annanstans hittade han nån slags bootleg eller undergroundspelning på CD som Maddy gjort med någon tysk och hon står och skriker "We are the gods! Gods! Gods! Gods!" på. Skitbra tyckte jag då. Och alla tyska tidningar som vi köpte svindyrt nere på Hanssons tobak för att det var tre småbilder med på henne. Hurra liksom.
Men ändå. Aj löv her still. Åfkårs. Så grattis på födelsedan, kärringjävel.
2 kommentarer:
För att inte nämna alla oss som dag ut och dag in fick se på ditt och Fredriks nummer... Kommer ihåg när ni skulle lära mig Vouge dansen. För att glida lätt vidare på dig och Fredrik så kommer jag ihåg när ni bildade "cp-partiet Alstern" som mamma dessutom röstade på! Och vidare... Det var du och fredrik som lärde mig hur man plockar ögonbrynen, eller vid närmare eftertanke så var det mest Fredrik.
Om det finns en bild på dig iklädd den där strutbehåtröjan så kan du bara inte gömma den för omvärlden
Skicka en kommentar