... som huserar hemma hos mig? De här ungarna känner jag inte igen.
Den minste är som förbytt. Från att ha varit ganska jollrig och hyfsat nöjd, har han förvandlats till det skrikpaket han var när han var ett pytteknyte. Nu när jag tänker efter så tror jag man kan få ganska bra betalt för en liten kerubliknande bebi i vissa länder. Och han är ju vit och blond och det brukar ju vara populärt har jag hört. Min kompis Teres var spekulat på Love redan när han föddes, så kanske är det bara att ringa henne och ordna med alla formaliteter.
Mellanbarnet är hos farmor heeeela helgen, så för en gångs skull är det inte han som är medelpunkten i denna ständigt pågående cirkus.
Sen har jag upptäckt att det flyttat in en pubertetsflicka också. Men vem är den där tonåringen egentligen? Ge mig tillbaka Molly så är du snäll. Jag har ingen åttaårig dotter som sminkar sig varje dag, ojar sig över håriga ben och har samma coola hatt som Justin Timberlake.
Samtal i badet:
Molly: Mamma, OS går i Peking vet du.
Jag: Mmm, det stämmer, vet du vilket land Peking ligger i då? Det börjar på 'K'.
Molly: Kristinehamn?
Jag: Nej.
Molly: Karlstad?
Jag: Men Molly, Karlstad är väl inget land. Karlstad ligger ju i Sverige vet du väl.
Molly: Har Karlstad haft OS nån gång?
Jag: Nej.
Molly: Gävle då?
Jag: Nej, det är bara jättestora städer som har OS. Stockholm har haft det för typ hundra år sen.
Molly: Levde du då?
Jag: Öööhhh... nej. Jag är väl inte hundra år heller.
Molly: Men mormor levde då.
Jag: Inte riktigt.
Molly: Men nästan, eller hur? Men vilket land ligger Peking i nu då?
Jag: Det ligger i Kina.
Molly: Men ååååhhhh gud va onödigt att åka ända dit för att sporta!
Hon är klok som en bok, det där barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar