... på cirkus också. Det är nästan alltid som att komma hem. Jag spejar desperat efter avlägsna zigenarsläktingar från Rumänien och annat löst folk som kanske är en farbror till mig eller nåt.
Men iallafall är inte cirkus roligt alls. Inte alls som när man var liten. Nu sitter jag mest och irriterar mig på tjejernas trasiga nylonstrumpbyxor och begynnande kulmagar på atletkillar som envisas med att HJULA så tröjan åker upp och visar lite löst fläsk.
Och ingen pratar svenska. Djurtanten snackar på en obegriplig blandning av tyska och engelska. Det enda svenska ord hon slänger in här och där är "häst". Och när vi går till korvmojen i pausen så får vi handla av luftartisten Veronica. Hon kan säga "en två tre korv?".
De enda djuren som är med är tre hundar och två hästar. Hästen kostar för övrigt femtio kronor att fotografera i pausen. Sist jag var på cirkus var det en jävligt risig kärring med det stelaste sockervaddshår jag någonsin sett - alltså så stelt att det inte ens åkte ner när hon hängde upp och ner; mycket bisarrt! - som iallafall hade släpat med sig några sjölejon som hon slängde småfisk till oavbrutet för att de skulle uppföra sig.
Men cirkusen var gratis. Tack pappa! :) Och jag hade himla trevligt sällskap av svärmor och mina två äldsta barn som är världens bästaste och finaste. Och de tyckte att det var roligt, och det är ju det som räknas mest.
Men iallafall är inte cirkus roligt alls. Inte alls som när man var liten. Nu sitter jag mest och irriterar mig på tjejernas trasiga nylonstrumpbyxor och begynnande kulmagar på atletkillar som envisas med att HJULA så tröjan åker upp och visar lite löst fläsk.
Och ingen pratar svenska. Djurtanten snackar på en obegriplig blandning av tyska och engelska. Det enda svenska ord hon slänger in här och där är "häst". Och när vi går till korvmojen i pausen så får vi handla av luftartisten Veronica. Hon kan säga "en två tre korv?".
De enda djuren som är med är tre hundar och två hästar. Hästen kostar för övrigt femtio kronor att fotografera i pausen. Sist jag var på cirkus var det en jävligt risig kärring med det stelaste sockervaddshår jag någonsin sett - alltså så stelt att det inte ens åkte ner när hon hängde upp och ner; mycket bisarrt! - som iallafall hade släpat med sig några sjölejon som hon slängde småfisk till oavbrutet för att de skulle uppföra sig.
Men cirkusen var gratis. Tack pappa! :) Och jag hade himla trevligt sällskap av svärmor och mina två äldsta barn som är världens bästaste och finaste. Och de tyckte att det var roligt, och det är ju det som räknas mest.
3 kommentarer:
men oj!! vilken optimist vi har bland oss!! haha.. jag tyckte cirkusen va mysig. du är bara avis för att du inte kan göra som AZAR ( gummimannen på slutet) nej en annan får ju va glad om en örker böje sig ner o knyte skorna!
Maria,tack själv för trevligt sällskap i går.Håller helt med om kvaliteten på uppträdena.Barnen ljuvliga,trevliga som vanligt.Hoppas att Love kryar på sig.Kram svärmor
Femti spänn för å fota öket!!! För den summan kan jag till och med bjuda på lite bara axlar...
Skicka en kommentar