Klockan sju hörde jag röster från övervåningen och insåg att resten av arsenalen behagat vakna. Snavade på kameran när vi kom upp och tog därför lite vackra morgonkort på oss. Och vi hade fint sällskap av Meckar-Micke. Vilket egentligen är ett himla roligt namn på ett barnprogram om man är lite drogliberal.
Det finns en trött människa i bakgrunden.
Trött mamma med tjock gosbebi.
Meckar-Micke, tha man.
Kort därefter bestämde jag mig för att jag var värd lite sovmorgon, och glömde bort att det kanske borde ha varit Mattias tur eftersom det var Fars dag. Men hursomhelst. Han blev firad med fika och fina teckningar från barnen och nya samlingsboxen med Kent från mig lite senare.
Och så fick han lite egentid! Det är det som är värt allra mest. I morgon är det min tur.
Mattias tvättade bilen och jag ska storhandla. Jihoo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar