Jag och Mattias satt...

... och räknade lite på månadens minst sagt skrala ekonomi. När alla räkningar är betalda och vi satt in matpengar på ICA-kortet har vi 1439 kronor kvar. Och det ska räcka till ett frisörbesök för Mattias och bensin till mig. Har nämligen tänkt börja boffa så här på äldre dar för att orka uthärda tillvaron. Neeeej då. Det är ju till passaten såklart!

Iallafall har vi precis kommit fram till att vi kommit undan med nöd och näppe, och vi drar båda en lättnadens suck.

Då ringer Molly.

Och berättar att hon tappat bort sin jacka. Och MIN mössa. Jag lovar, hade hon varit hemma hade jag strypt henne. Den där jävla Everestjackan som kostade sexhundra (eller var det sju? jag minns inte) som är vindtät och vattentät och fan och hans moster. Och min fina stickade SVEA-mössa som jag inte ens ville låna ut, men JOOOOO DÅ hon skulle vara så rädd om den.

Men hur kunde det här gå till? Molly hade såklart inte gjort nåt, som vanligt! "Meeen mamma, jag hade den i ryggsäcken och sen var den bara borta" och sånt skitprat gör mig vansinnig!

Och jag var så jävla arg att jag svor och då lät hon plötsligt sur och det triggade mig naturligtvis ÄNNU mer och det enda jag kunde tänka var UNGJÄÄÄÄÄÄVEL och vi har inte råd med en ny fuckingjävlakukjacka nu!

Medan jag pratade med pappan och skällde lite till, gick Molly och hennes storasyster G till Norrstrandsskolan, för det var där jacka synts till senast - i tisdags! Och tjolahopp tjolahej så var ju jackan återfunnen bland hittegods i gympasalen. Så den hade väl flugit ur väskan där.

Och mössan? Den hade hon glömt ute på trappan på skolan, sa hon. Men det var ju inte hennes fel det heller. Och när Molly frågade fröken var den kunde vara, sa syster G: "Menar du den grå, Molly? Den är ju hemma hos pappa."