... i min förtvivlan, sätta mig och blogga vid fyrasnåret.
Då hade Love varit vaken i två timmar och gnällt och viftat med armar och ben. När jag tröttnade på att hela tiden ha en liten knytnäve i ansiktet och helt sonika vände ryggen till, brakade helvetet loss.
Ja han skrek och skrek och skrek lite till. Och inget ville han göra. Jag provade att buffa och bära och vända sida och lägga filten i ansiktet och kollade om han ville stå på de stela benen, men icke. Tillslut tänkte jag att "jaja, han får väl ligga här på min arm och skrika tills han somnar då". Så han låg på min arm, återigen fäktandes med armen i mitt ansikte, medan jag klappade honom i rumpan tills han gav upp.
Ja, så sammanlagt har jag ju sovit mellan... kanske fem och sju inatt/imorse? Jättebra början på det nya livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar