... med blödande son nummer ett. Ännu ett ärr att vänta.
Den här gången var det Ludvig, som hoppat ner från bordet i sandlådan på dagis, och landat på en grävskopa. Blod och tårar och stort plåster.
Besöket på akuten var ganska trevligt, och avkopplande för mamman. Jag läste skvallertidningar och tjuvlyssnade på andra patienters problem, medan Ludvig lekte i barnhörnan.
Efter att ha blivit rentvättad och ihoptejpad av en två meter lång afrikansk norskpratande amason, fick han en nalle, en piggelin och en festis. Därefter åkte vi tillbaka hem, till oroliga syskon och den fantastiska pappan som alltid ställer upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar