måndag 15 september 2008

Idag firar jag och Mattias...

... treårig bröllopsdag. Jag får en klump i halsen när jag skriver det här.

Tre år och två barn senare.

Vi stack iväg till New York en kall septembermorgon, "för att komma iväg på lite semester innan bebisen föds." Vad ingen visste var att vi, med Sandees ovärdeliga hjälp, skulle gifta oss.

Den 15 september 2005 stod jag höggravid och förälskad i New York och störtkär i min blivande make, i kapellet i Svenska Kyrkan på 5th Avenue och sa ja. Ja till Mattias, till oss, till livet.

Och jag har så mycket minnen från den resan.

Att vi knappt kom iväg överhuvudtaget. Graviditetsillamåendet hade precis gått över när vi for. Och så glömde jag väskan med ALLA pengar på Arlanda - men den stod kvar när jag i panik sprang tillbaka.

Hur jag stod, mitt i shoppingmyllret i NYC, i brudklänning och bukett och skulle få tag i en taxi.

Chokladcupcakes istället för bröllopstårta. Bagels med ett centimetertjockt lager cream cheese.

Seth på blomsteraffären. Vaktmästaren från Rumänien som lät oss klättra upp på taket för att ta foton.

Mattias släpandes på 17 pappkassar efter en dags shopping.

Men mest av allt minns jag att Mattias var så vacker. Så full av förväntan, hopp och kärlek. Kärlek till mig och hans barn som jag bar. Och glad över att få befästa detta vackra, denna himlastormande kärlek vi känner för varann. Och han grät när han stod inför prästen och mig och världen, och lovade att älska mig hela livet.

Och här sitter vi alltså nu.

Idag firar vi utan presenter, eftersom vi är luspanka efter att han investerat i sommaren ihop. Men jag skrev en liten gullig ramsa till Mattias häromnatten, som han fick i morse. Och så ska vi köpa något gott att äta ihop ikväll. Vi och barnen. Och kärleken består, mitt i allt småbarnskaos.


Första kvällen i NYC


Jag, Mattias, Sandee
På taket! 32 grader varmt och luftfuktighet på 91%. Kvavt!

Kärlek.

På väg till middagen på One if by land

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag grät lite jag oxå...va fint! Grattis till Er!

Anonym sa...

Ja men jag också!

Att ni två - ballongblåserskan och skiftledaren (som dessutom var bästis med syrran) skulle gifta er! Kommer SÅÅÅÅ väl ihåg när ni precis blivit så där är-vi-tillsammans-eller-inte nykära åkte vi till Astrid Lindgerns värld och allt du gjorde var att prata om denna Matta.... Jag kände då denna man bättre än du och fick svara på ALLA frågor (du vet vilka). Dessutom kunde du inte skilja dig från hans piké som du lånat. Den blev din egen snutte-filt dessa dagar. Lite patetiskt tyckte jag då när du dessutom tvingade mig lukta på den...

Ja, ja här sitter ni idag med två ungar och kärleken består. Jag är så glad för er skull och VET att ni inte kunnat hitta bättre någon av er! I vilket fall som helst så älskar jag er MEST!

Kram

mamma sa...

Om alla andra gråter över dessa vackra ord då vet du att jag sitter på jobbet och stortjuter nu.
Tur att klockan bara är 9.45 så det är inga kunder som behöver titta på min röda näsa och blöta ansikte

Mamma

Anonym sa...

Men åh. *grinar* Stort grattis!!

Mamasnest sa...

Men åhhhhh vad fint du skriver! Jag sitter här och snörvlar och tänker på mitt eget bröllop som allt för snabbt var över.

Hoppas att vi kan ses snart igen!

Kram