Jag har blivit med...

... orkidé idag. Jag ska vara ärlig och säga att det inte var helt planerat, men när jag och Molly var på Konsum förut så fanns inte de postpåsarna jag skulle ha. Och jag hatar att gå ut ur affärer tomhänt. Orkidéerna stod lämpligt intill kassan och var alldeles fantastiskt fina, så jag knep med mig en.

Mamma ojar sig något fruktansvärt över orkidén för OJOJOJ hur ska jag klara av att ta hand om den och OJOJOJ hur ska den överleva här? Man skulle kunna tro att hon pratar om något livsviktigt, så allvarligt är det med den här blomman tydligen. Man får inte göra si och man måste göra så. Jag tänker att det kanske är den perfekta blomman för mig som aldrig kommer ihåg att vattna.

"Du har haft en orkidé förut," säger mamma. "Den blev minsann inte långvarig." Har jag? Det minns jag nästan inte ens. Det måste ha varit många år sedan. "Gör man som jag, då blommar den igen och igen och igen," mästrar hon. Men va fan! Jag kanske inte ens vill att den ska blomma igen! Jag kanske inte orkar gå och vattna två fula kala pinnar som sticker upp ur en kruka liksom! Jag kanske kastar den när den har blommat färdigt!