... var naturligtvis alldeles fantastiskt. Typ. Han var supertränat social och trevlig. Och hade en slät och blank botoxpanna, och ett bländande vitt och stelt leende. Precis som man hade tänkt sig. Perfekt. Molly var glad.Och nu är barnen lämnade, Mattias kollar på fotboll i soffan och jag har fått en sån väldig lust att baka. Leila Lindholms dinkelbullar och rågrussinbullar (russina dock ersatta med linfrön här!) får det bli idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar