... på en jobbgrej idag. Jobbgrej innebär i detta fall en tur med Birka Paradise - men också konferens, naturligtvis. Mattias älskar inte Ålandsfärjor. Eller också är det så att han inte älskar klientelet. Korka upp koskenkorvan klockan halv tio på anslutningsbussen är kanske inte hans grej.
Det är ingen big deal att han åker bort, tycker jag. Annat var det förr. Precis när vi blivit tillsammans åkte jag till Astrid Lindgrens Värld ihop med min syster och barnen. Det var oerhört jobbigt, fast vi bara var borta i två dagar. Jag hade tagit med en av hans t-shirtar att ha och sova i - den fick också agera snuttefilt såklart.
Tiden innan jag blev tillsammans med Mattias var lite... turbulent, kan man säga. Jag var verkligen i mitt esse och det var mest party och nya killar hela tiden. (Lite sånt liv som min syster Pernilla lever nu. Skillnaden är att jag var 22 då. Hon är 35.)
Pojkvännen jag hade innan Mattias var en riktig jävla brat. Mamma gillade honom aldrig. Hon tyckte han såg opålitlig ut. Mamma tyckte inte om att det var en massa nya bekantskaper hit och dit.
Den där morgonen när vi skulle åka ner till Vimmerby, skulle mammas man skjutsa oss till tågstationen - men Mattias erbjöd sig naturligtvis att köra dit oss istället. Jag hade inte vågat klämma ur mig att jag hade ny pojkvän igen, men på morgonen tog jag ett djupt andetag och ringde och sa att "Okejmammaviåkernuochjagbehöverinteskjutstilltågetförjagharennypojkvänsomkörditosspussochkramochhejdå."
När hon fick höra att den nya pojkvännen var good old Matta blev hon skitglad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar