torsdag 23 oktober 2008

Hmmm... jag vill nog...

... förtydliga mig över hur tacksam jag är över samtliga mor- och farföräldrar och fantastiska vänner som hjälper till när vi har en småbarnskatastrof. Alla gör vad de kan för att göra tillvaron lite mer lätt för oss, när vi halvt går på knäna.


Min mamma Pia är en pärla som ställer upp med allt ifrån vaknätter och färdiglagad mat till tågbiljetter när det krisar. Hon har själv haft en skrikbebis (jag) så hon vet hur det är.

Min svärmor Margarete har alltid en dörr öppen för barnen, och framför allt klappar hjärtat för Ludvig, som hon utvecklat en alldeles egen speciell relation med.

Och svärfar Jan... han har jag ju redan beskrivit.

Och ja... det finns ju en till gammelman... min pappa Tommy. Hmm.... ja alltså, han ställer ju upp på sitt egna lilla sätt, typ... Han har aldrig passat barnen (fast han är otroligt barnkär!) men, hmm.... han dricker ganska många öl som jag och Molly pantar för att få ihop pengar till vår resa. Och hans chicklet dricker mycket läsk i pet-flaskor. Så han bidrar väl han med.



Svärfar Jan och Mattias

Svärmor Maggis och mamma Pia

Syndaren

Inga kommentarer: