Då var det slut på friden...

... för denna gång. Love har återigen förvandlats till en skrikdrake nattetid, så jag fick gå upp och säga gomorron redan vid kvart över fyra inatt, för då hade han krånglat de senaste två timmarna. Och jag hade inte sovit en blund.

Borde ha förstått redan igår att det höll på att bli bajs. Tog med mig pojkarna på storhandling på ICA Maxi -alltid lika kul en lönefredag!-, och det första jag ser när jag kliver innanför dörrarna är en uttråkad Bert Karlsson som gäspande väntar på att nån ska vilja köpa hans bok.

Sen var det lite halvkaos vid fruktavdelningen, där det dyker upp nån illvillig människa i nalledräkt som vill ge Ludvig en ballong och glasspinne. Givetvis får han ett mini-bryt och vill hellre sitta ner i själva vagnen och äta banan, ihopkurad under babyinsatsen.

Vid kyldisken blev det så fullt i vagnen att Ludvig var tvungen att hoppa ur, och genast springer han till djuravdelningen där han sedan tidigare är besatt av en pipanka för hundar (det är Molly som lurat i honom att den är rolig, så har hon stått bredvid och hånskrattat) och det blir ett jävla liv innan vi kan komma därifrån.

I kassan, precis när jag ska betala/lämna in en vara som inte gick att scanna/rota fram en blöjkupong/sätta in extrapengar på ICA-kortet/få en stämpel i klippkortet så ramlar givetvis Ludvig pladask (halvt på flit) och storgråter som om kniven satt i honom. Tårarna bara sprutar och han skriker efter NAPPEEEEEEN och PLÅÅÅÅÅSTER, och dominoeffekten träder i kraft som ett brev på posten, och Love börjar skrikgrina hysteriskt och inget hjälper, och jag blir så stressad över alla dessa människor omkring mig och över kassörskan i 20-årsåldern som ler lite urskuldande emot mig.

Men det löste ju sig det med.

Och jag är ganska glad ändå. För jag har en fantastisk make. Och en kladdkaka i kylen.