Två småbrollor...

... där den ena nyss lärt sig sitta själv, och den andra har svårt att sitta still.

Sittande bebi

"Jag åsså me kort, mamma" (men kolla in i kameran istället för på TV:n då förihelvete)

Nu tar jag min tjejfrisyr och drar!

Men vad bra att han ramlade ihop så jag kan passa på att killa honom lite under foten!

Visst känner man sig verkligen...

... välkommen hem till oss när man möts av detta? Hemmet känns så ombonat och mysigt. Förutom skor ligger här också en sjal, två huvtröjor och en plansch.

Summa summarum, antal skor (i skostället med omnejd) per människa i hushållet:

Love 0.

Mattias 4.

Ludvig 3.

Molly 7.

Jag 8.

Ooooops!

Host, skrik, napp...

...skrik, napp, host, skrik, napp, host, mat, skrik, napp, host, skrik, napp, host, napp, host, skrik, napp, host, napp, host, mat, host, skrik, napp, skrik, napp, skrik, napp, host, skrik, napp.

Så här har de två senaste nätterna sett ut hos oss.

Har fått ganska mycket gjort...

... idag, mycket pga en förvånansvärt eftermiddagssovande bebi.

Tvättat (jag), dammsugit (Mattias), höstrensat i rabatterna och trädgården och plockat in utegrejer som var spridda överallt. Håhåjaja. Det är ett otroligt slit.

Studsmatta med skyddsnät, grävskopa, hinkar, spadar, hopprep, bilar, trehjuling, bollar, vattenballonger, traktor med släp, bobby car, kakformar, vattenkannor, gatukritor och lektält.

Och all annan skit som tillhör oss vuxna (framför allt mig). Vattenslang, krukor, miniväxthus, dynor, poolkit, spadar, krattor, vattenkannor, hinkar, balkonglådor, sopborstar, ljuslyktor och fröer.

Och småpojkarna har blivit hostomaner. Och Love håller dessutom på och förvandlas till en liten Elva. Om det är någon som undrar vad skillnaden är mellan en Elva och en Älva, är det bara ni frågar. Fattas bara en dunderförkylning just nu.

Denna dagen blev ganska...

... trevlig, fast det är jobblördag för maken.


Det började i morse när vi satt och åt frukost. Ludvig är ju minst sagt en slow eater, och nu har han börjat köra med två ursäkter VARENDA gång vi sitter vid matbordet, för att få en anledning att ta en paus. Ursäkt nummer ett: "Måste pussa krama mamma" och två: "Måste bajsa kissa" (oftast lyckas han pressa ur några droppar, men inget mer). Efter att han kört toalett-ursäkten kom han liksom aldrig tillbaka till matbordet. Då hittade jag honom här:

Rymmaren

Sittandes på knä i trappan med brallorna nerdragna fortfarande. Och så var det ju Svampbob på TV så det är klart man fastnar.


Sen var det klassfotbollsfinal, och det är helt sanslöst, men Mollys lag vann! Ja, de spöade skiten ur varenda lag och var superöverlägsna! Det enda molnen på himlen (förutom de faktiska monen på himlen) var en flicka i ett av de andra lagen. När Molly frågade vad hon hette, svarade hon: "Teddy, men håll käften nu." Och när matchen var slut sa Teddy: "Tack för en jävla god match." Sånt här kan Molly bli väldigt upprörd över. Men mest upprörd var hon över att flickan hade ett sånt fult namn.

The team --- fråga mig inte vad de heter... det finns nån Heja Krisse och Kom igen Albin och Jobba nu då Herman...

Prisutdelning uppe på scenen

Bravissimo! Molly and the buckla

Jag är så trött...

... så jag döööööör. Vi åt inte middag förrän halv åtta, efter att vi varit och storhandlat. ICA Maxi en fredagseftermiddag precis efter lön är inte att rekommendera! Och sen skulle det ju skrikas (Love) och ojas (Ludvig) till förbannelse innan de små raringarna slocknade.

Det här brukar annars vara någon av mina piggaste timmar på dygnet, men nu ska jag bara blogga och sen ska jag sova. Och klockan är inte ens tolv!

Har börjat scrappa en receptbok! Det blir superfin. Först tänkte jag ge den till Pernilla i julklapp, men den blir så bra så jag behåller den själv. Halkade nämligen in på en amerikansk hemsida, där en tjej scrappat ihop en bok med amerikanska (ja, vilka andra skulle komma på ett recept med cocacola-kaka med cocacola-glasyr?) och italienska recept, och den är SÅ fin! Jag kan tycka att många scrapgrejjer har för mycket krusiduller och dekorationer i vanliga fall, men den här är mycket smakfull och helt LOVELY. Och dömycket onyttig men supergod mat.

Bästaste och kreativaste Amandas hemsida hittas här!

Och nu ikväll har jag klippt och klistrat och skurit och knutit och stansat ut små blommor så jag blev alldeles svett. Iofs satt jag precis bredvid helveteselementet som aldrig går att stänga av, men ändå. Är öm i handflatan. Kommer nog ha träningsvärk i stansmuskeln imorrn.

Nä nu ärrä fan natta.

Jag och Mattias satt...

... och räknade lite på månadens minst sagt skrala ekonomi. När alla räkningar är betalda och vi satt in matpengar på ICA-kortet har vi 1439 kronor kvar. Och det ska räcka till ett frisörbesök för Mattias och bensin till mig. Har nämligen tänkt börja boffa så här på äldre dar för att orka uthärda tillvaron. Neeeej då. Det är ju till passaten såklart!

Iallafall har vi precis kommit fram till att vi kommit undan med nöd och näppe, och vi drar båda en lättnadens suck.

Då ringer Molly.

Och berättar att hon tappat bort sin jacka. Och MIN mössa. Jag lovar, hade hon varit hemma hade jag strypt henne. Den där jävla Everestjackan som kostade sexhundra (eller var det sju? jag minns inte) som är vindtät och vattentät och fan och hans moster. Och min fina stickade SVEA-mössa som jag inte ens ville låna ut, men JOOOOO DÅ hon skulle vara så rädd om den.

Men hur kunde det här gå till? Molly hade såklart inte gjort nåt, som vanligt! "Meeen mamma, jag hade den i ryggsäcken och sen var den bara borta" och sånt skitprat gör mig vansinnig!

Och jag var så jävla arg att jag svor och då lät hon plötsligt sur och det triggade mig naturligtvis ÄNNU mer och det enda jag kunde tänka var UNGJÄÄÄÄÄÄVEL och vi har inte råd med en ny fuckingjävlakukjacka nu!

Medan jag pratade med pappan och skällde lite till, gick Molly och hennes storasyster G till Norrstrandsskolan, för det var där jacka synts till senast - i tisdags! Och tjolahopp tjolahej så var ju jackan återfunnen bland hittegods i gympasalen. Så den hade väl flugit ur väskan där.

Och mössan? Den hade hon glömt ute på trappan på skolan, sa hon. Men det var ju inte hennes fel det heller. Och när Molly frågade fröken var den kunde vara, sa syster G: "Menar du den grå, Molly? Den är ju hemma hos pappa."

Love verkar tro...

... att han är med i skrik-SM. Vilken rolig gren! Han har vunnit guldmedalj för länge sedan. Han har gallskrikit konstant nu i över en timme och visar inga tecken på att sluta. Han är sjösvett och jag med, men nu fan ska han sova! Har vaggat och vyssjat och matat och gudvetvad, men ingenting tystar denna bebis!

Försöker desperat att inte tappa modet och att tänka positivt. Det är ju bra att han är ihärdig! Det finns många OS-grenar där uthållighet är A och O. Och det är bra att han är ståndfast! Han kanske ska ut i vida världen och slåss för sin sak.

All heder åt en sexmånaders pojke som vet vad han vill! Att mamman blir koko på kuppen är en helt annan femma.

Hittade förresten ett kort...

Love --- Ludvig

... på Ludvig när han var ett halvår, som Love är nu. Love är en tjockade variant av storebror, och lite mer råttfärgad i håret som resten av La Familia. Men hjälp vad lika!

När livet är som pissigast...

... och jag funderar återigen allvarligt på att skänka bort bebisen, då fattar maken galoppen och kommer hem med blommor och kärlek till mig.

Även Ludvig är störtförälskad i mig. Idag när jag satt på huk för att knyta skorna, kom han och gnussade näsan mot glipan mellan t-shirten och jeansen. "Mmmmm.... din rumpa luktar jättegott, mamma." Och i badet sa han "Mamma, ditt hår är så fint och skönt att klappa, och varmt."

Och Love... I wish he could love me. Så fort pappan och jag smider diaboliska planer på att han ska få sova själv, hottar han upp sig så han får feber så vi inte kan genomföra några förändringar. Och vi som precis har återhämtat oss från senaste nattskrikperioden! Hur ska man orka? Alltså på riktigt?

Fick ett telefonsamtal från Molly...

... och hon har gjort MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL i kvartsfinalen i klassfotbollen! Det här är det största som hänt! MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!!!

"Ja, mamma, det var så himla coolt och alla killarna sa 'bra jobbat Molly', och sen fick jag en boll i fejset också och så trillade jag på röven." Genast förvandlades även hennes vokabulär till en åttaårig pojkes.

Och Ludvig sa: "Mamma, jag älskar Dora, mmmm, Ludvig älskar Dora, mamma du är också söt. Mamma älska Dora?"

"Mamma, jag älskar...

...---" dig? pappa? Molly? Nej, DORA. Ludvig loves Dora.

Har precis kollat på Dora på Nickelodeon. We watched Dora.

Dora skulle få ett syskon. När hon varit ute och lekt med Boots hade bebisen ploppat ut. "Bebisen har kommit", sa Doras daddy. Dora går in till den fräscha mamman som sitter helt avslappnat i sängen. "Mummy, where is the baby?", frågar Dora. "Look in the spjälsäng", säger mamman.

Där i ligger inte en utan TVÅ små otäcka bebisar. En pojkbebi och en flickbebi. Pojken har blå t-shirt och flickan har rosa. De är ju helt nyfödda - kom ihåg att de bara kom hux flux medans Dora var på väg hem! - men flickan har långa ögonfransar och lite hår som de har knutit en rosa rosett i. Bebisarna ler och gurglar glatt. "Oh, they can prata already!", säger Dora.

Det kanske är mina barn det är fel på, men sådär såg de fanimej inte ut när de föddes.

Vid femtiden i morse...

... satt jag och matade Love. Då plötsligt slocknade lampan, fläkten tystnade, kylskåpet slutade surra och ALLT blev svart. Ute i trapphuset var det lika mörkt.

Gick över till grannhuset, där de visade sig ha samma problem. Ringde då till felanmälan på Karlstads Energi, som talade om att hela Norrstrand med omnejd var helt utan ström. Mitt i civilisationen!

Tur att vi gillar stearinljus här hemma! Tände väl runt hundra stycken så det var skitvarmt i hela lägenheten. Mollys kommentar till strömavbrottet var "meeeen ååhhhhhh då kan jag ju inte få rostade mackor till frukost!" "nej, kära du, men du kan få härsket smör på orostade mackor eftersom kylen inte heller funkar!"

Strax innan hon skulle gå till skolan vid åtta, så vroooooooOOOOM drog det igång igen. Phew!

Nu sitter jag här...

Glad kåldocka UTAN magbesvär

... framför datorn och äter daimkolor och bävar inför natten.

Jag har alldeles nyss besökt Hagahallen iförd grå velourbyxor, röda crocs och Arsenal-jacka. Osminkad med blött hår i en sovknut på huvudet. Och torrt konstaterat att FAN vad folk handlar vid den tiden på söndagskvällar.

Anledningen till denna oplanerade aftontur, är att bebisen hamnat i nån slags kris efter att vi börjat ge honom välling och gröt. Från att ha bajsat var tredje dag bajsar han nu var tredje minut. På ett ungefär. Och skriker sig igenom nätterna. Var därför tvungen att åka och köpa modersmjölkersättning så han kan få något annat.

Nu måste havren och skiten BORT! för jag vill ha min glada kåldockebebi tillbaka. Om inte annat för att jag måste börja få honom att sova i spjälan. Orkar inte med detta eviga tvinnande nattetid! Känns dock inte rätt att börja joxa för mycket med honom om magen är paj.

Så nu är jag hyperstressad och nervös över att han ska vara allergisk mot något, typ gluten. Måste ringa BVC imorrn.

Mamma, jag och Molly...

... tog en liten tur till svampskogen. Var tvungen att föreviga det hela med en hel drös fotografier, eftersom vi är i skogen... en gång om året, i bästa fall.

Eftersom vi inte är några skogsmullar någon av oss, fick vi klä oss i våra sunkigaste kläder för att passa in. Och jag hade min Biltema-gummistövlar för 69:- som är två nummer för stora. Vi har ju heller ingen vacker korg att plocka dessa svampar i. Mamma hade istället packat ner några plastkassar.

Sedan får vi inte klä oss som vi vill, för det bestämmer mamma. Tröjorna måste vara instoppade i byxorna och byxorna i strumporna. Annars kan vi få fästingar och ormbett och gudvetvad. Och vi måste ha något på huvudet eftersom det är så snårigt och kanske för att man kan förstöra frisyren? Mamma höll på att baxna när vi kom och inte hade huvor på våra tröjor. Jag vågade vägra, men Molly fick minsann kränga på en scarf i Axl Rose-stil på skallen.

Molly och jag redo för en skogstur!

Molly tyckte det var roligare att ägna sig åt annat!
Älskar mamma, älskar inte...

Fina svampar

Very giftiga svampar

Här har någon jävel kört sönder skogen och bästa svampstället, och fällt en massa träd! Mamma var helt förtvivlad och Molly himlade med ögonen och sa "Men vaddå, det finns ju typ fler skogar!"

Många myror och barr

Molly plockar av det gyllene guldet (eller skogens guld? vad är det det kallas? :S)

Molly har trampat sönder ganska många också!

Passar på att dänga dottern med farlig pinne

Rykande röksvampar

Molly har hittat lämplig vandringskäpp

Och så lekte vi "Gissa bajset?"


Här vill Molly förminska sig och fly över fältet. När jag säger att man inte får ta en genväg, säger hon "Men vaddå, om det kommer nån kan vi ju bara ta av oss alla kläder och säga att vi är jättefattiga." ???

Ett dött rådjur i en torkad bäck.

Miniödla som Molly prompt skulle klappa.

Mamma, jag och lustigkurren i mitten.

Och det bästa av allt var att svärmor senare hämtade all svamp för att rensa åt mig!!!

Tog med mig vän och alla våra barn...

... och åkte till museet för att vara med på en kulturdag för barn.

Ganska tråkiga aktiviteter, men dock roliga utställningar som vanligt! Denna gång fanns det en FANTASTISK utställning med 60-tals tema. Johanna och jag funderade på om vi kanske kunde skruva loss saker från väggarna och ta med hem.

Molly och hennes kompis V tyckte att det var jättefula kläder och dålig musik och konstiga TV-apparater och sunkiga soffor... och tack gode gud att det är så himla bra nu.

På vägen hem gick vi förbi Blue Moon Bar som hade afterwork. Molly och V frågade om de fick komma in och äta och dricka lite öl. Den snälla vakten skrockade (för övrigt en vakt som jag svirat med ett antal gånger för många år sedan) och sa att det kunde de nog få, tids nog.

Molly åkte med Vanja hem för att sova över. Och Ludvig sa till mig i bilen: "Kul museet med mamma, jag tycker". Käääärlek.

Skummar lite snabbt...

... igenom veckobrevet från skolan.

... kolla barnen efter löss... ta med extrakläder... vi ska på utflykt... simskolan startar... alla elever har demokratiskt röstat fram Molly som vår elevrådsrepresentant... STOPP! Molly? Hur gick det här till? Min unge i elevrådet???

Mamma påminner mig lugnt om att jag också var med i elevrådet ända fram tills jag gick i åttan och ballade ur på riktigt. Så det här är något helt naturligt i vår familj.

Men det känns lite fint och bra i hjärtat faktiskt.

Alltså, det här...

... är fanimej bland det roligaste jag har sett. Jag skrattar så hysteriskt mycket åt detta, att jag måste titta på den om och om igen, och jag skrattar så högt att jag väcker Love.

Så här står det beskrivet på 1000apor.se:

Det är enkelt att se att en människa är nervös. Blicken flackar, rösten är svag och hamnar långt uppe i halsen. Dessutom dyker oförklarliga bokstäver upp här och var i talet. Titta på Nicklas Bäckström. Här har vi att göra med en riktigt nervös människa.

Alltid är...

... det nåt. Aldrig får man slappa - eller ens andas ut. Inte en minut! Försöker man fuska blir man genast påmind. Det är alltid en potta som behöver tömmas, en läxa som ska rättas och några maskiner tvätt som ska vikas.

Mattias och jag sitter för ovanlighetens skull och kollar på TV ihop. Peter Jidhe hinner inte ens säga färdigt meningen "nu är det dags för lite rekl---" innan vi hoppar upp ur soffan som skadeskjutna djur. Tömma diskmaskinen, göra välling, packa skolväskor.

Någonstans funderar jag att det inte var riktigt så här jag hade tänkt mig livet.

Så kommer det någon ärrad iranier som har blivit blind efter att ha trampat på en mina i sitt hemland som barn, och sjunger på idol. Det är falskt emellanåt och han är jätteful, men jag blir så gripen av honom att jag störtgrinar i soffan. Grinar över alla orättvisor i världen, över hemska människoöden och äckliga pedofiler och mördare och heroinister och uteliggare och fattighet och självförakt och att jag själv sitter här i min fina soffa, med tre underbara barn och en kärlek, i mitt varma sköna hus med och tittar på en 42" plasma-TV och tycker att livet stundtals är jobbigt. Jobbigt.

Fy fan vad jag skäms.

Jaha, då har man varit på akuten...

... med blödande son nummer ett. Ännu ett ärr att vänta.

Den här gången var det Ludvig, som hoppat ner från bordet i sandlådan på dagis, och landat på en grävskopa. Blod och tårar och stort plåster.

Besöket på akuten var ganska trevligt, och avkopplande för mamman. Jag läste skvallertidningar och tjuvlyssnade på andra patienters problem, medan Ludvig lekte i barnhörnan.

Efter att ha blivit rentvättad och ihoptejpad av en två meter lång afrikansk norskpratande amason, fick han en nalle, en piggelin och en festis. Därefter åkte vi tillbaka hem, till oroliga syskon och den fantastiska pappan som alltid ställer upp.

Idag firar jag och Mattias...

... treårig bröllopsdag. Jag får en klump i halsen när jag skriver det här.

Tre år och två barn senare.

Vi stack iväg till New York en kall septembermorgon, "för att komma iväg på lite semester innan bebisen föds." Vad ingen visste var att vi, med Sandees ovärdeliga hjälp, skulle gifta oss.

Den 15 september 2005 stod jag höggravid och förälskad i New York och störtkär i min blivande make, i kapellet i Svenska Kyrkan på 5th Avenue och sa ja. Ja till Mattias, till oss, till livet.

Och jag har så mycket minnen från den resan.

Att vi knappt kom iväg överhuvudtaget. Graviditetsillamåendet hade precis gått över när vi for. Och så glömde jag väskan med ALLA pengar på Arlanda - men den stod kvar när jag i panik sprang tillbaka.

Hur jag stod, mitt i shoppingmyllret i NYC, i brudklänning och bukett och skulle få tag i en taxi.

Chokladcupcakes istället för bröllopstårta. Bagels med ett centimetertjockt lager cream cheese.

Seth på blomsteraffären. Vaktmästaren från Rumänien som lät oss klättra upp på taket för att ta foton.

Mattias släpandes på 17 pappkassar efter en dags shopping.

Men mest av allt minns jag att Mattias var så vacker. Så full av förväntan, hopp och kärlek. Kärlek till mig och hans barn som jag bar. Och glad över att få befästa detta vackra, denna himlastormande kärlek vi känner för varann. Och han grät när han stod inför prästen och mig och världen, och lovade att älska mig hela livet.

Och här sitter vi alltså nu.

Idag firar vi utan presenter, eftersom vi är luspanka efter att han investerat i sommaren ihop. Men jag skrev en liten gullig ramsa till Mattias häromnatten, som han fick i morse. Och så ska vi köpa något gott att äta ihop ikväll. Vi och barnen. Och kärleken består, mitt i allt småbarnskaos.

Första kvällen i NYC

Jag, Mattias, Sandee

På taket! 32 grader varmt och luftfuktighet på 91%. Kvavt!

Kärlek.

På väg till middagen på One if by land

Idag fyller min älskade storasyster...

Vi

... Pernilla 34 år!

Hurra hurra! :)

Ganska intetsägande helg...

... och ingenting alls värt att skriva om.

Lördag:

• Lite shopping på Bergvik: mössor och vantar och lite sånt som behövs nu när det bara är FYRA grader varmt på morgonen!
• Fika hos svärfar, i nya lägenheten.
• Köpte lite scrappapper på ebay.
• Tvättade.
• Städade badrummet.

Planerade aktiviteter idag:

• Tvätta ett par mattor som Love kräkts på.
• Sy i ett par knappar i en kavaj. Och laga en kofta som sömmen gått upp på.
• Ställa in utemöblerna i källaren.
• Dammsuga.

Ja, så här roligt har vi faktiskt!

Rätt soft dag...

Vi gillar'n!

... med Love idag. Vi har inte ägnat oss åt speciellt mycket alls. Kollade på Oprah som fick besök av SATC-tjejerna. Love dreglade extra mycket. Kollade på Prison Break men fick hålla för ögonen på Love när det skulle pangas folk lite hit och dit.

Matresan fortsätter. Idag klämde han i sig både vegetarisk pasta från Hipp och kalvköttspuré från goddamn Semper.

Vi har också roats av ordkriget mellan Ralf Edström och Allas Vår Zlatan. Ralf klagade bland annat på att Zlatan dragit på sig nåt onödigt gult kort. Zlatan replikerade med att "Ralf kan få komma och jobba i min trädgård." Jag fattar nada, men han är störtskön den där juggen.

Thank God...

... for Hipp.

Här har man suttit och trugat med denna ungen med gröt och fruktpuré och sempermat och all jox man kan tänka sig, så var kärleken alldeles i hyllan bredvid.

Tack kära Hipp för att du fått min unge att både gapa och svälja, och dessutom vilja ha mer.

Jag visste att han inte bara skulle vilja ligga i knäet och dricka välling när han är femton! Jag bara visste det!

Bajsfrysen måste panikavfrostas...

... pga dålig gummilist runt dörr som gör att den ej sluter 100% tätt, och hyresvärden är för snål för att åtgärda detta!

Åker hem till mamma med alla frysvaror. Blir alltid lika glad när jag åker på Södra Råtorp och ser hur någon klottrat "Moderat Horer" och "Borgar Fitter" med röd sprayfärg på ett av husen.

Hihihihihihihihihihi.

Helt plötsligt finns det...

... hur jävla mycket som helst att kolla på på TV, så vi säger välkommen till hösten och alla seriestarter och bye bye gamla sommarrepriser från 90-talet.

Men alltså, det irriterar mig något. Jag gillar inte att kolla på TV speciellt mycket faktiskt, jag gör andra grejer - iofs mer eller mindre frivilliga - när barnen somnat. Det finns ju så mycket man ska hinna med, blogga till exempel. Som är bra mycket roligare än att vara småbarnsmamma.

Nu måste jag ju kolla på Filip och Fredrik på femman. Och Idol på TV4. Och Kitchen Nightmares på TV3 - fast jag redan har sett alla avsnitt. Och sen har jag ju fått upp ögonen för day time TV igen, som man får automatiskt när man är mammaledig. Och det är så lustigt, för tiden har i princip stått stilla i Glamour och Våra bästa år - förutom att Brooke hunnit gift sig och skiljt sig med både bröder och pappan och knullat med dotterns pojkvän. Och Marlena har blivit seriemördare.

Och Desperate housewives! Sista avsnittet jag såg blickade fem år fram i tiden, så jag trodde serien var slut. Bree var en framgångsrik kokboksförfattare, Lynettes pojkar var kriminella, Gabrielle var en överviktig hemmafru med två lika överviktiga döttrar och Susan hade skaffat sig en ny karl!

Prison break är ju igång igen också! Och vilken inledning! Det bara dödde folk till höger och vänster. Whistler blev skjuten i en gränd, Gretchen blev avrättad och plötsligt levde Sara Tancredi igen.

Ja då har man att göra då! Man behöver aldrig oroa sig för att få en minut över.

Imorgon är det jag och boysen...

... heeeeeela dagen. Inget dagis. Mattias jobbar heeeeeeela dagen och kommer nog hem lagom tills att Love somnat. Känner mig noll sugen på detta.

På fredag är det samma visa, förutom att den tredje föräldern i vår familj -Molly- ska åka till sin pappa i helgen.

Jag ber innerligt att min goda fé svärmor ska komma och rädda mig från pojkhelvetet i några timmar någon dag! Det är bara att ta med sig valfri sort! Vi har en liten men naggande god skrikapa, eller en lite större rumsren bråkstake som gärna vill ha all uppmärksamhet, jämt.

Eller om man ska sluta tycka synd om sig själv, så kan man ju alltid tycka synd om Ludvig som jag önskar jag hade mer tid med. Och samma sak med Molly.

Äh, jag skiter i detta nu, jag tycker synd om mig själv istället. Det blir enklare så.

Det är inte lätt att blogga...

... när det inte händer något roligt.

Som igår.

Hämtar barnen på dagis och skola.
Ludvig arg.
De vill inte äta mellanmål.
Det får de göra ändå.
Molly och Ludvig sura.
Love trött och skriker.
Molly vill bara spela Sims.
Ludvig gnäller.
Molly lyssnar inte alls för hon vill verkligen bara spela Sims.
Love somnar.
Love vaknar av att Ludvig skriker.
Jag blir arg.
Skäller på Ludvig som aldrig kan vara tyst fast man ber snällt.
Stänger av Sims eftrersom Molly drunknar i spelet.
Love skriker mer eftersom jag skäller.
Molly och Ludvig går upp på övervåningen och leker.
Börjar om med Love och vaggar och vaggar över tröskeln.
Molly kommer ner med en lapp "kan du hjälpa Ludvig som behöver bajsa? ja/nej?".
Går upp till Ludvig som redan bajsat på sig.
Mattias kommer hem och har tandvärk.
Åker på cirkusskola med Molly och stressar till affären.
Kommer hem och äter mat.
Ber Molly städa undan i sitt rum innan hon duschar.
Sitter i badrummet med pojkarna.
Undrar varför Molly aldrig kommer.
Tittar in i hennes rum som är lika stökigt som innan.
Frågar henne vad hon håller på med eftersom klockan är mycket och hon skulle skynda sig.
Men då ser jag ju att hon har sminkat sig i stället.
Blir arg.
Love skriker.

Ibland är det lätt att hålla sig för skratt.

Ja, då var han döpt då, ...

... lilla Love.


Är så sjukt trött efter en mycket intensiv helg. Helen & co har ju sovit över och vi har suttit uppe sent och scrappat och spanat efter dyra pennor och stämplar och all tänkbar jox man kan behöva när man gillar att klistra ihop fina kort och album. Och vi har provat kläder och jämfört sexliv och skrattat och... ja, hon är bäst helt enkelt.

Dopet var skitbra! Helen läste en dikt som hon skrivit själv, som gjorde att jag grät och skrattade om vartannat och avlutade med att svära högt när hon var klar. Och Fredrik var superseriös och hade köpt grym present - just med honom är det så fantastiskt eftersom han lever så långt bort från familjeliv man kan komma.

Prästen var lite myndig, men helt OK. Dessutom följde hon med hem på dopkaffe efteråt, vilket ingen riktigt räknat med när Mattias bjöd in henne av ren artighet!

Ludvigs gudfar tillika Mattias bästa kompis J var ganska packad, eftersom han tillfälligt skolkat från en svensexa för att få se Love i kyrkan. Men det höjde genast underhållningsvärdet.

Och så var det ju några kort också...

Mattias läser nåt välkomnande till bebin

Och här tar vi i från tårna och sjunger!

Mmm... då ska det blötas ner ordentligt

Vi, allahopa (thank god it's over)

Love och hans fina faddrar

Och ett par filmklipp...

Alltså det här är så vansinnigt roligt - först gungar prästen, sen börjar Helen bli nervös och kollar dikten istället och gungar frentetiskt, och sen har vi den tidvis vaggande pappan i mitten!

Och här försöker vi avprogrammera de nyfunna kristna vännerna genom att helt avslappnat välkomna barnen upp i rampljuset och sjunga "Blinka lilla stjärna"

Önskar jag orkade skriva mer, men nu måste jag sätta mig och klippa ur trettiotvå paket ur ett klippark, som ska vara dekoration på tackkorten! :)

Dagen har ägnats åt...

... att: 1) ta igen förlorad sömn då mini vaknade redan vid 03 och tyckte att det var morgon 2) förbereda inför dopet och 3) umgås med världens bästa alingsåsare med tillhörande barn.

Allt är hyfsat fridfullt och barnen har funkat bra ihop. Jag och Helen har joxat med våra scrapgrejjer så vi nästan glömde laga kvällsmat till kidsen.

Och så visar det sig att mysprästen fått lämna återbud till dopet eftersom nån ligger döende i Göteborg, och så blir jag uppringd av hennes ersättare - en präst med samma röst och charm som Viveca Agnebratt i Mia & Klara. Huvva. Hur ska det nu gå med spralliga barn!?

Dopet av den lilla...

... närmar sig med stormsteg - och okej då, det är på lördag han ska förkristligas.

Mattias börjar känna sig stressad över att lägenheten ser "brötig" ut, så jag har helt sonika bjudit in min mamma på lite städning här på lördag morgon. Eftersom ingen annan än familjen och våra långväga Alingsåsvänner äger tillträde till övervåningen, tyckte hon att det var OK med de 65 kvadraten på nedre plan. Lite dammsugning och dammtorkning hos sin yngsta dotter har ingen Munkforsjänta dött av.

Johanna och bebi F har underhållit oss idag. Och en tur till Bergvik hann vi med idag också! Ludvig behövde -jo, faktiskt!- nya kalsonger... och så blev det en fem myror-tröja som matchar brallorna fint! Kanske får ha det på dopet... har ju insett denna sommar att mina söner inte har några "finkläder" som kan vara lämpligt på skolavslutningar/bröllopsfester/dop. När alla andra småpojkar kommer i kortärmad skjorta och fina chinos, har mina på sig djungelbrallor med stjärnmönster och t-shirts med traktorer.

Men nu ska det bli ändring! På lördag ska Mattias ha kostym (såklart, han är alltid välklädd!), jag ska ha en midnattsblå (älskar det ordet!) omlottklänning, Love ska ha den stickiga hemska dopklänningen (men får byta om till nya fina Molokläder efteråt), Molly ska ha kjol och blus med liten slipover (hon är lite sur för hon vill hellre ha stuprörsjeans och halternecklinne) och Ludvig... hmm.... han kan få... ja nåt med jeans blir det nog i hans fall!

Måste bara lägga ut lite bilder...

... på de dära barnen man envisas med att ta kort på i tid och otid.

Ludvig har precis insett att det är trevligt att läsa när man bajsar.
Tyvärr har han dock inte insett att man ska sitta inne på toaletten och inte i vardagsrummet. Odören ligger ständigt tung.

Molly och Tjocka Babba.

Varför blir det så här fast jag använder red eye reduction???

Lite mer med Molly och Babba.

Vacker make!

Och lite shopping... :S

Jag börjar faktiskt...

... känna igen min bebis, tro det eller ej. Jaså var det så här lättsam han är! Han har faktiskt sovit skitbra också. Igår somnade han vid 20.30 och vaknade inte och åt förrän vid 03.30! Och sen vaknade han nog ganska tidigt på morgonen... men jag ligger och halvslumrar bredvid så länge det går, och plötsligt är klockan över sju!

Och så börjar jag känna igen dagiströttheten - alltså att Ludvig är så trött efter några timmars highlife på dagis, att han är ganska sur och grinig resten av dagen.

Molly hade fotbollsmatch på kvällen. De vann med 11-0. Och så fick vi hem jultidningskatalogerna idag, och jag vill bara förtydlig här för alla ATT NI MÅSTE TACKA NEJ TILL ALLA SOM KOMMER OCH PLINGAR PÅ DÖRREN, FÖR NI MÅSTE KÖPA AV MOLLY ISTÄLLET. MÅÅÅÅSTE!!!! Det är ett evigt krigande barnen emellan, vem som ska hinna först och sälja mest.

Alltså: DU SKALL ICKE HAVA NÅGRA ANDRA JULTIDNINGSFÖRSÄLJARE JÄMTE MOLLY. Alla ni som känner mig privat kommer få en liten påringning inom de närmsta dagarna. Och då är det bara att shoppa loss ordentligt! Mormor behöver ett korsordslexikon, syskonbarnet vill ha ett Bamse-pussel, pappa vill ha en almanacka och själv MÅSTE du ju ha Martina Haags senaste bok! Och det är ett evigt krigande mammorna emellan, vem som ska kränga flest böcker åt barnen och även köpa mest.

Nu känner jag mig så trött att jag tror att jag måste skjuta mig själv.

Dagen flöt ju faktiskt på igår...

... och ett tu tre så stog Mattias i farstun och jag lämnade över ansvaret omedelbart!

Gnäll och sura miner hela dagen - dock ej från dotter och make. Men med smågrabbarna så var det så att det spelade ingen roll vem jag ägnade mig åt, det var alltid nån som grinade ändå.

Och visst löste sig allt! Vi hämtade Molly på skolan, gick till affären och köpte tidning (till mig) och muta (glass till barnen), lekte i parken och grejade inne. Molly åkte på fotbollsmatch med en annan tjej i laget och jag satte på mig knytblus och högklackat och åkte på föräldramöte på skolan - där jag genast sänkte medelåldern med en sisådär tio år. Och jag var en slacker-mamma som satt och fnissade åt overheadbilder med stavfel och satt och sms:ade på min rosa mobil, hihihi.

När jag kom hem strax innan 21 sov pojkarna, tack och lov. Så jag hann både börja tvätta och förbereda jympapåsar och nya regnkläder och ombyten till dagis och skriva minneslapp till Mattias och skala frukt som Molly ska ha med till skolan och duscha och köpa lite grejjer på ebay och funkybaby!

Småfolkbodys till Love

Blinkande Byggare Bob-dojjor till Ludvig

Två av dessa mascaror till mig

Meckar Micke-leksak till Ludvig

Äh, nu skiter jag fan i det här köpstoppet. Det ger en ju bara dåligt samvete ändå eftersom det uppenbarligen inte funkar.