På eftermiddagen åkte...

... vi ut till Ikea; mamma, jag och barnen. Hämtade Ludvig lite tidigare på dagis - och tur var väl det, för fröknarna tyckte att han hostade så förskräckligt att de tänkt ringa mig iallafall. Man ska minsann inte tro att de blir friska, de här två små. Vilda dagislekar funkar helt enkelt inte än.

Köpte några vinglas och några köksredskap och en filt. Men sen så tyckte jag att det var så himla tomt i påsen, och tänkte att det här kan väl inte vara allt? Ikeadjävulen satte liksom klorna i mig och jag gick med lysten blick och tittade mig omkring om det inte var något jag behövde eller så.

Så fick jag plötsligt syn på förvaringsburkar till köket! Bingo! Ja, det skulle väl bli fint med nya matchande burkar i skåpet, istället för alla gamla glassförpackningar och plastbyttor med udda lock! Som vanligt är inte måttfullhet min starka sida. Summa summarum kom jag hem med inte mindre än 23 nya burkar. Nu blir det storkok och småpytsar i kylen för hela slanten.

Hos Palle och Titti...

... blev vi mötta på trappan av en nybadad Melwin. Alltså hunden.

Hockeyn visades på en liten nätt skärm. Alla killar suckade av avund.

Madde, Henke, Bea. En av dessa har nyss kommit hem från Thailand. Gissa vem?

Palle och Titti

Bosse försökte dölja dubbelhakan. Men det gick värre med den överväxta nioåringsfrisyren.

Jag och Mattias

Trots förlust var det en mycket trevlig kväll!

Jag ska nog överleva...

... den här dagen också. Jag ska iväg och storhandla på eftermiddagen när Mattias kommit hem från jobbet. Då kan jag ju alltid slinka in på MQ och Polarn också! Och ikväll ska vi hem till Palle och Titti på öl/pizza/hockey medan svärmor passar barnen. Kanske ägnar vi oss lite drömskt åt Florida-snack också. :)

Det rasslade till på kontot imorse också. Jag fick tillbaka ungefär hälften av vad väskan kostade från försäkringsbolaget. Tack Folksam! Nu kan väskjäveln gå i graven på riktigt. Jag köper en ny i USA.

Ännu en ny...

... upptäckt: Man kan bli helt vansinnig på en fyraåring som suttit och grinat en halvtimme vid matbordet över en smörgås till mellis. Som surar för att han helt plötsligt inte gillar smör.

Sådärja! Då har man en grinunge på höften och en under täcket i sängen också.

Det här hemmalivet...

... är inte bra för mig. Jag är uttråkad till döds.

Inget får man göra heller! När man är mammaledig går man till lekparken och sånt. Nu går jag bara hemma och undviker hostattacker och gråt. Tredje veckan nu. Jag avlider snart.

Blir så vansinnigt irriterad på allt också. Ett exempel är när människor uppdaterar sin status på facebook och inte kan skriva på ett normalt sätt -typ "Åh vad jag längtar efter vååååååååååååår." Vår stavas väl med ett å eller?

Ännu värre är sorten som också vill förstärka känslan, men som inte har brains nog att betona ordet på rätt sätt. Som skriver "Åh vad jag längtar efter vårrrrrrrrrrrrr."

Japp. Så här sitter jag hemma och lider i det tysta.

Någon som inser att jag behöver bli social igen?

Love var febrig i natt igen...

... och det resulterade i noll sömn för mig. Ingenting var bra. Inte ligga här, inte där, inte med napp, inte utan napp, skrik, gråt och upp ur sängen. Snutte i ansiktet och snutte slängd på golvet. Ligga på arm, ligga upp och ner och byta plats med Ludvig. Hi hi och hå hå.

Förmiddagstupplur med pappan och lite alvedon på det gjorde susen. Problemet är aktiviteterna. "Nej, ni får inte titta på tv:n hela dagen (varje dag de senaste två sjukveckorna). Ludvig, du får inte spela nintendo fram till läggdags heller."

Nähäpp. Nä, då leker de väl lite då. Vilket innebär gräsliga hostattacker från båda två.

Okej, ni får kolla på film igen. Sitt still i sofan bara. Och håll för munnen när ni hostar.

Saft? Nej, ni får vatten. Vill ni inte ha då? Men ni måste dricka något.

Okej. Saft.

Dagen började med att...

... Love sov till halv sju. Han somnade inte förrän 21.30 igår, så det var väl inte så himla fantastiskt ändå. En tvååring som har nio timmars total nattsömn? Jag tror att det är lite i underkant.

Molly hade bestämt att vi fick komma in vid halv åtta. Först ville hon att vi skulle komma in så fort Love vaknade, men sedan var hon inte så pigg på att gå upp vid fem iallafall. Så halv åtta bestämde hon. Längre än så skulle hon inte orka vänta.

När vi kom in och sjöng hade hon varit vaken och vridit sig som en mask i en timme. Molly hade bestämt att hon ville ha o'boy och rostad macka med skrattande kon-ost på. Och en bulle - för det får man på födelsedagen faktiskt. Åsså var det ju presentdax!

Det gäller att hålla ställningarna även på morgonkvisten.

Först öppnade hon paket från storkusinerna och moster i Gävle.

Och sen fick hon våra paket; en bok om henne själv, två filmer, och en mobiltelefon. En rosa som kunde ta kort, det var det viktigaste.

Efter frukosten åkte Mattias och jobbade. Sedan var det en lång väntan tills resten av familjen kom på kalasfika.

Det var tydligen lite för många ljus att blåsa ut i ett enda andetag...

... men när hon väl lyckades, applåderade hon sig själv.

Mer paket blev det! Bland annat fick hon pengar, Madonna-dvd, halsband, örhängen och presentkort. Molly var as-as-nöjd som hon sa själv.

Nu är jag ganska trött efter att ha styrt upp kalas tre helger i rad. Nästa gång vi firar födelsedag i familjen är när jag fyller 31. I december.

Killarna sover och Molly har åkt till pappan för att fira vidare. Nu chillar vi i soffan med chow mein och Entourage.

Älskade Molly fyller...

... tvåsiffrigt idag! Grattis på 10-årsdagen min fantastiska dotter!

Jag är fortfarande i upplösningstillstånd...

... över väskan, men jag försöker sjunga den dära gamla dängan i huvudet "man måste gilla läget, gilla-la-la-la läget" efter ett tips från Alex Schulman. Det går sådär.

Var med Molly i skolan idag. Bra idé för att få en att tänka på andra saker. Upptäckte när vi stod i matkön att majoriteten av eleverna är längre än mig. Sedan är jag ju ungdomlig och fräsch som en tioåring också. Samma humor och språk har vi också. Jag passar in bra med andra ord.

Så. Dagen ägnades åt läsning (Berts dagbok och ett kapitel där han förfasades över en hårig kussimurra), veckoboken (samtliga barn fick rita av Mollys mamma som kommit på besök), datakunskap (bildspel som tjejerna gjort med snygga killar, hamstrar i olika positioner och Madonna), lunch (hamnade mittemot en mycket hypokondrisk pojke som pratade oavbrutet om de senaste tre årens blåmärken, småsår och lösa tänder) och hemspråk (med den mycket roliga engelsmannen).

Molly hade kalas på kvällen, som förflöt utan några större utsvävningar. Hamburgare, chips och New Moon. Det fnissades och pratades inne i vardagsrummet, men så fort Edward skulle hångla var det någon som väste "Sssch!" för då var det plötsligt allvar och koncentration som gällde.

Okej. That's it. Imorrn är hon tio.

Jag hade naturligtvis...

... medicinen i en apotekspåse, Johanna! Men sedan lade jag ner påsen i väskan eftersom jag behövde fria händer att roffa åt mig en massa kläder när jag äntligen tog mig till stan utan kids. En del mammasyndare straffar gud med detsamma.

Du skola icke bedriva lösdriveri utan dina avkommor

alt.

Du skola icke förlusta dig i konsumering när edera avkommor behöver uppsöka hospitalet

Typ!

Det här kan vara en av...

... de värre dagarna i livet, helt ärligt. Om någon orkar läsa så kanske man kan få ett tröstande ord eller så!

Love vaknar på pisshumör. Gråter i omgångar hela morgonen men vill inte somna om.

Mamma kommer och passar barnen. Jag åker iväg till Ica Maxi. När jag kommer fram inser jag att Molly har kvar mitt Ica-kort i sin jackficka. Orkar inte åka tillbaka och krångla, utan tänker att jag får betala med mitt VISA istället.

Efter att jag handlat åker jag in till stan. Går till apoteket och HM. Mamma ringer och säger att Love somnat på soffan och är jättevarm. Skyndar mig tillbaka till parkeringshuset och hör hur det kluckade obehagligt i väskan. Och det luktar ganska starkt.

Upptäcker då att 250 ml-flaskan med triangelhostmedicin har gått sönder. I väskan skvalar det tjock, klibbig vätska - och i väskan flyter mobilen och allt annat viktigt omkring. Hostmedicinen är tjock och sockrig och kletar överallt. Hela väskan är totalförstörd.

Och inte vilken väska som helst. Louis Vuitton-väskan som jag köpte åt mig själv i 30-årspresent. Jag dööööööööööööööööööööööööööööööööööööör.

Försöker i vild panik att hälla ut överflödig vätska i Mitticity-garaget. Det rullar ut tamponger och hårspännen och nappar och kvitton och allt annat jox och sprider sig runt mig. Det pulserar i tinningarna och knyter sig i magen och jag tänker att jag måste bara få bort den här jävla sörjan från händerna. Hittar en gammal halsduk i baksätet som jag försöker torka med, men den bara luddar fast sig i sockerlösningen.

Får köra hem medan händerna fastnar i ratten hela tiden. Tusen tankar virvlar i huvudet. Springer in och tvättar händerna, och hämtar en plastpåse och disktrasa. Torkar av ratt och växelspak och handtag. Slänger ner allt klibbigt i påsen. In och sköljer och sköljer. Mobilen kukar ur, naturligtvis. Får slänga plånboken.

Ringer till kemtvätt. Ingen kan tvätta lyxväskor, utan allt får ske på egen risk. Jag tänker att jag lika gärna hade kunnat spola ner sjutusen i toan. Får dock ett tips om att ringa mitt försäkringsbolag - ja, självrisken är på 1500 och sedan kan man få 70% tillbaka - om ärendet går igenom vill säga. Tackar gud över att jag iallafall behållt kvitto denna enda gång.

Love bara skriker och gråter och är tokvarm. Kommer på att jag vare sig ätit frukost eller lunch och tar fyra kalla köttbullar från kylen och slänger i mig medan Love hänger på min arm och intensivgråter, samtidigt som Ludvig står och drar mig i benet och tjatar mamma kan vi spela? kan vi spela mario på tv:n? kan du ta bossen? är iskallsmario bra på den här banan?

Ringer sedan till sjukvårdsupplysningen för att se om jag kan få en ny flaska medicin. Blir hänvisar till apoteket, som hänvisar till apoteksbolaget, som hänvisar till apoteket Rönnen - och som i sin tur har lunchstängt.

Ringer återigen till sjukvårdsupplysningen och talar om att min tvååring ätit penicillin i en vecka nu och insjuknat igen i hög feber. Får en tid på Gripen, åker dit, Love gråter oavbrutet, blir hemskickad med ett läkarintyg om att lilla pojken ska vara hemma en vecka till.

När jag kommer hem så hostar Ludvig så han kräks.

Jag kan ha glömt nåt, det bara snurrar i huvudet på mig. Fast det här kanske räcker?

Nu ska jag snart...

... ge mig ut i det pulserande storstadslivet. Ica Maxi, HM, apoteket. Förbi dagis och till posten. Wiiiie vilken utedag!

(Det är märkligt vilka referensramar man får som småbarnsförälder.)

Kvällen har bestått av...

... en rad härliga händelser.

Datorn har kraschat.
Love har ramlat ur sängen.
Jag har tittat på akutmottagnings-tv och grinat.
Läst en blogg och grinat över fina ord.

Pimpar bloggen lite för att skynda på våren. Det är lite glättigare det.

Idag fick jag ett litet...

... avbrott från hemmalivet, när min svärmor Margarete kom hit och förbarmade sig över mig. Jag har ju knappt satt foten utanför dörren på typ tre veckor. Är liiiite less nu faktiskt. Imorgon ska jag också ha lite fritid! Jag ska storhandla på Ica maxi, och oh hjälp vad jag ser fram emot det!

Idag när fotbojan knäpptes av, åkte jag till Blomsterlandet och handlade påskris och en stor bukett tulpaner. Så åkte jag hem till en mycket fin vän som har det jobbigt just nu. Inga tulpaner i världen lättar, men det är iallafall ett sätt att visa omtanke.

Jag tänker att jag måste vara den ultimata vännen när någon mår dåligt. Jag tar ju på mig världens alla sorger som om de vore mina egna, och grinar mest av alla jämt. Men i det här fallet kan man iallafall blicka framåt. Och jag håller alla tummar och tår!

Mattias kom hem på...

... en blixtvisit efter konferensen. Idag åkte han til Strömstad för en massa jobb, och blir borta i två nätter till. Inte döroligt precis när läget är som det är här hemma, men jag anpassar mig. Mamma hjälper till när det krisar.

Ludvig har fortfarande feber och hostar dygnet runt. På nätterna innebär detta att han svamlar duktigt i sömnen. Alldeles nyss var han uppe och sprang och sa att "jag klarar inte det här utan dig, mamma." Vad han menade har jag ingen aning om, men han är ju så rar. Tidigare idag kom han och frågade om vi kunde samarbeta? Samarbeta och leta rätt på Nintendo DS som han lagt någonstans han inte kom ihåg.

Åsså har jag handlat och tvättat och städat tvättstugan och trapphuset och hjälpt Molly med läxor. Roligare än så blir det visst inte idag.

Jag måste fokusera...

... på något annat än alla dessa sjukdomar. Alla dessa diseases. Kanske behöver jag en ny fin tofs att fästa i andra änden av febertermometern.

Annars kan jag ju öva på det perfekta kastet. Hur man helt nonchalant slänger en Louis Vuitton-pläd på soffan utan att det ser konstlat ut. Mmmm.

Nä, men skämt åsido så måste jag samla kraft. Molly fyller ju tvåsiffrigt på lördag och vi har lite släktfika som vanligt, innan hon åker till sin pappa på kvällen. Fredag är det miniparty med fyra noggrannt utvalda vänner. Jag har dock ifrånsagt mig all matlagning och lovat film och burgare från McDonald's för att göra det lite enkelt för mig. Jag ska baka tre olika sorters cupcakes så jag har nog att göra ändå.

Nämen om man skulle ta...

... och skratta ihjäl sig. Ludvig har gått och lagt sig med 39 graders feber. Livet leker vidare! Och stackars dessa barn.

Dr. Gestblom skrev ett...

... sjukintyg via telefon, till och med torsdag tidigast! Småpojkar ska vara hemma och vila upp sig, så försvinner streptokockern av sig själv.

Ringer till försäkringskassan för att få hem en extrablankett. "Du är placerad i kö. Vi beräknar att svara inom 17 minuter. Din plats i kön är 372. Vill du bli uppringd, knappa in ditt telefonnummer..."

Skulle tro det!

Det har gått ganska bra...

... att trycka i Love penicillin nu när han har bytt till en flytande variant. Han grimaserar men sväljer faktiskt det mesta. Jag är oerhört förvånad och nöjd.

Problemet är att han inte är frisk än. Dessutom har Ludvig börjat hosta han också, så jag ska snart bege mig neråt Gripen för att kolla om han kanske också är smittad. Och så behöver jag ett sjukintyg till försäkringskassan, för så här länge har jag aldrig varit hemma för sjukt barn förut i ett sträck.

När vi var på Rhodos 2007 blev både Molly och Ludvig sjuka. Ludvig fick en massa grekisk medicin utskrivet som jag inte vågade ge honom - delvis pga av läkaren hade snortajt Von Dutch tisha som visade naveln. Trots att jag googlade kunde jag inte hitta vad det var för något, men tillslut fick jag tag på en människa på läkemedelsföretagets filial i Sverige som kunde hjälpa mig.

För övrigt är väldigt pigga på att skriva ut penicillin i södra Europa. När jag fick halsont ville de ge mig både anti inflammatory och antibiotics på apoteket. Det är inte konstigt att människor blir immuna. Det räcker med en strepsils, tänkte jag.

Mattias åkte bort...

... på en jobbgrej idag. Jobbgrej innebär i detta fall en tur med Birka Paradise - men också konferens, naturligtvis. Mattias älskar inte Ålandsfärjor. Eller också är det så att han inte älskar klientelet. Korka upp koskenkorvan klockan halv tio på anslutningsbussen är kanske inte hans grej.

Det är ingen big deal att han åker bort, tycker jag. Annat var det förr. Precis när vi blivit tillsammans åkte jag till Astrid Lindgrens Värld ihop med min syster och barnen. Det var oerhört jobbigt, fast vi bara var borta i två dagar. Jag hade tagit med en av hans t-shirtar att ha och sova i - den fick också agera snuttefilt såklart.

Tiden innan jag blev tillsammans med Mattias var lite... turbulent, kan man säga. Jag var verkligen i mitt esse och det var mest party och nya killar hela tiden. (Lite sånt liv som min syster Pernilla lever nu. Skillnaden är att jag var 22 då. Hon är 35.)

Pojkvännen jag hade innan Mattias var en riktig jävla brat. Mamma gillade honom aldrig. Hon tyckte han såg opålitlig ut. Mamma tyckte inte om att det var en massa nya bekantskaper hit och dit.

Den där morgonen när vi skulle åka ner till Vimmerby, skulle mammas man skjutsa oss till tågstationen - men Mattias erbjöd sig naturligtvis att köra dit oss istället. Jag hade inte vågat klämma ur mig att jag hade ny pojkvän igen, men på morgonen tog jag ett djupt andetag och ringde och sa att "Okejmammaviåkernuochjagbehöverinteskjutstilltågetförjagharennypojkvänsomkörditosspussochkramochhejdå."

När hon fick höra att den nya pojkvännen var good old Matta blev hon skitglad.

Molly har börjat...

... blogga igen. Gå in här och läs. Lämna en kommentar så blir hon så här glad!

Ja, hon kanske blir så glad så hon börjar dansa turkisk dans.

En månad...

... kvar idag. En månad, gott folk, en månad.

Mattias födelsedagsfirande...

... överskuggades av vattenproblemen idag. Nu verkar den akuta faran vara över, så jag passar på att tvätta (och diska och duscha och vattna blommorna).

Morgonen var iallafall trevlig. Jag bakade bröd och fixade frukost. Love höll ett vakande öga över mig.

Eftersom födelsedagsbarn förtjänar lite extra sömn, sov Mattias i Ludvigs och Loves rum natten till idag. Man kan tycka att det är oromantiskt - men att bjussa på en ostörd natt är den finaste kärleksgåvan. Och han blev mycket glad över frukost på sängen.

Han fick flera fina teckningar också. Mollys var finast och Ludvigs var roligast - jag har skrivit ner det han berättade om det han målat. :D

Finaste familjen!

Småpojkarna gillar också nybakat bröd.

Igår åkte jag och...

... Molly upp till Kronoparken för att handla på "All världens mat". Jag älskar den affären. Det luktar Turkiet så fort man kommer innanför dörren.

Jag skulle kunna gå där inne i timmar och läsa på alla burkar och kolla alla förpackningar. Jag skulle desperat vilja ha några inhemska thailändska recept, för att sedan gå dit och handla bok choi och nam pla och annat som kan behövas.

Och Kronoparken! Jag älskar min gamla hood. Mamma säger att det är för att jag börjar bli gammal och nostalgisk. Jag säger att det är för att det fortfarande känns som hemma. Jag träffade en gammal klasskompis också. Och samma gamla tant på Konsum, hon med vulgärt rött läppstift och stora skrattgropar.

Jag är ledsen att jag inte tog med mig kameran idag. Kronoparken var extra vackert i dimman. Ja, fint på ett oestetiskt och rått sätt. Molly vill flytta dit. Hon vill bo i mitt barndomshus när hon blir stor.

Fan vad gött det är...

... när Love har hostat en hel natt men ändå vill gå upp strax efter fem. Gnäll-SM är det visst idag också.

Kort därefter inser jag att vi i princip står utan vatten. Blir skitarg på hyresvärden, men thank god för att facebook informerar om att både Karlstad och Hammarö är drabbade.

Ja, det här var verkligen en härlig start på dagen!

(Och PS: Grattis Mattias. Morgonstund har INTE guld i mun.)

Idag har jag varit...

... en mycket god hustru och bakat tårta åt min man. Han fyller 36 imorrn hörni, ett litet gratulerande skulle sitta fint!

Mattias är inte helt glad över att tårtan är rosa. Jag är inte helt glad över att göra gräddtårta. Den rosa färgen fick bli kompromissen så vi båda blir glada.

Helgen blir härlig för Mattias! Ikväll är han iväg och spelar poker med några kompisar. Imorgon får han sovmorgon, och på eftermiddagen kommer lite släkt och firar. På söndag morgon åker han Finlandsfärja med jobbet.

Själv får jag stanna hemma och kämpa vidare med att lura i Love Kåvepenin.

Men ironi i all ära, han...

...ÄR ju faktiskt inte alltid en dröm att ha och göra med, denna minipojke. Igår när Love skulle ta halsprov, så ursäktade sig sköterskan innan med att han säkert skulle skrika av obehaget. "Det är lugnt," svarade jag. "Jag är ganska van."

Och så rotade hon med topsen och Love skrek. "Ojojoj, stackars liten," sa sköterskan och klappade om honom. "Det gör så ont i en när de små skriker så här." Gör det? tänkte jag. Jajaja. Welcome to my life.

Sedan kom Love in i andra andningen när vi skulle vänta för att få komma in till läkaren igen. Love sprang omkring och skrikpratade som han gör, och jag hyssjade när det lät som värst. Då kom en sköterska och sa att "det gör ingenting, glada barn är som ljuv musik i våra öron." Jag blev jätteglad av att det äntligen var någon som förstod Love, så jag lät honom hållas litegrann. När hon sedan gick förbi igen frågade hon om han alltid är så här förnöjsam?

Tänkte: Moahahaha!!! Verkligen inte.
Svarade: (höll mig för skratt) Ja, han är ett ganska lättsamt barn.

Kände att det kunde vara kul att säga så om Love en gång i livet iallafall.

(Blink BLINK)

Jag tror att jag ska...

... göra en liten HM-beställning idag. Det finns mycket fint från "The Garden Collection" nu.

Har faktiskt tröttnat lite på Odd Molly. Törs jag säga det? Det finns ingen som blir gladare än min plånbok iallafall, den saken är klar.

Jag mådde naturligtvis...

... bättre redan igår - annars hade jag aldrig orkat blogga om misären. Åt en tallrik spaghetti och köttfärssås från frysen klockan 21.30, sedan var det bara nerförsbacke.

Vaknade i morse, och det vette fan - men jag tror att tennisbollen i halsen är ersatt av en golfboll faktiskt. Kunde kraxskrika "Men Love, nej, nej, NEJ!!!" när Ludvig kom och skvallrade om att Love stod på soffbordet och slog på tv:n.

Tänk att dessa barn med 100% samma gener kan vara så olika alltså. Lika älskvärda såklart, men totala motsatser. Molly och Love är dock väldigt lika som småbarn, så det visar ju att det kan rätta till sig.

(Blink BLINK för er som inte förstår ironin, typ... mamma! *blink igen*)

Någon timme efter...

... att jag tagit min första penicillindos, satte jag mig vid datorn för att läsa lite bloggar och så. Sakta men säkert kände jag att lite lätt illamående smög sig på, men tänkte att det borde bero på att jag inte ätit ordentligt på hela dagen.

Så plötsligt mådde jag så jävla dåligt att jag var tvungen att springa in på toa och lägga mig med hjärtklappning bredvid toalettstolen, medan Molly satt i badet och såg förskräckt på. "Mamma, vad gör du? Vad är det som händer?," frågade hon. "Tyst," viskade jag. "Jag måste kräkas snart. Jag kan inte prata för jag mår så illa."

Tusen tankar for genom huvudet. Kan det vara starkt penicillin så magen sa ifrån? Men jag brukar ha en stålmage som står pall för det mesta. Magsjuka? Ja, Mollys kompis familj har varit däckade i helgen. Men ingen annan verkar dålig?

"Jag går upp ur badet nu, och tar hand om Ludvig och Love," sa den lilla ängeln till mammahögen på golvet. "Vad har Mattias för telefonnummer? Jag ska ringa och fråga när han kommer hem från Strömstad."

Efter en stund kom Love in och satte sig på mig, och så kände jag att han hade bajsat. Okej att Molly kan fixa det mesta när det krisar, men bajsblöjor skulle jag inte utsätta henne för. Så jag kravlade mig upp, bytte blöja på Love och satte på honom pyjamas. Sedan kröp jag ner i sängen igen. Ludvig rullade ihop sig själv till en liten kattunge, och lade sig tätt intill mig under duntäcket. Och så viskade han till mig: "Det här är det bästa stället att vara på i hela världen, mamma."

I morse hade jag så ont...

... i halsen att jag inte ens orkade säga godmorgon. Jag tänkte att om jag öppnar munnen nu så kommer en sån otroligt svårsläckt eld ut, så vi brinner inne allihop.

Tog mig samman och tog med mig Love ner till Gripen och träffade dr Kiril. Detta namn förknippar jag med någon helt annan som definitivt inte går omkring i en vit rock (jäääh ni alla gamla krp-are vet vem jag menar!), men i detta fall var det en östeuropeisk läkare som var mycket svårt att förstå. Jag lyckades iallafall uttyda "både du och Ove" (hmpf), "streptokocker" och "penicillin i tio dagar" i hans jibberish. Jahapp.

Gick hem och fick en mindre chock när jag kollade mitt bankutdrag, tills jag kom på att det var mamma som satt över pengar. Så nu är Thailandsresan betald och klar. Tack återigen, finmamma!

Dagens status här...

...hemma:

Ludvigs ömma kind ser mer ut som ett mycket svårt akneutbrott nu.

Molly har två stora blåmärken på knäna efter att ha ramlat på skolan.

Love vaknade med feber igen i morse.

Jag sitter uppe på övertid, fast jag är trött och känner mig lite hängig. Hungrig är jag också! Men som sagt, för trött...

Mattias då? Han är nog rätt OK... men han har en del att jobba med om man säger så.

Olycksfåglarna fortsätter kraxa...

... hemma hos oss. Visserligen är barnen friska nu, så jag ska gå och jobba imorgon - men idag när jag hämtade Ludvig på dagis såg han förskräcklig ut. Han hade ramlat från en snöhög och slagit i ansiktet i den snöklädda backen - med en faslig massa is under. Han var knallröd och lite blodig på kinden, men nu ser det något bättre ut iallafall. Lilla älskling!

Det slog mig häromdagen...

Han var snygg som långhårig sjuttonåring också!

... att jag och Mattias faktiskt varit tillsammans i sex år till midsommar. Jag var ihop med Mollys pappa i nästan sex år, så det här blir nytt rekord för mig!

Ibland kan jag känna att vi sitter in deep shit i småbarnsträsket. Vi försöker intensivt att inte bara bli 'mamma' och 'pappa' inför varandra - vi är ju ändå ganska lyckligt lottade över att få barnvakt ofta. Plus att vi haft en del resor ihop, bara vi två. Men det är klart att vi inte ligger med varandra lika ofta som man skulle vilja! Och vi bråkar och tjafsar och irriterar oss på varandra.

Man kan också säga att vi bråkar så ofta att vi aldrig hinner frå tråkigt. Och hur vi än håller på, så tittar jag på honom varje dag och tänker att han är den finaste människa jag vet. Jag tycker att han är snygg - men framför allt har han en otroligt vinnande personlighet. Han är härlig och rolig att umgås med, helt enkelt. Han är intelligent också, och allmänbildad! Sånt gillar jag.

Nu när jag vabbar...

... idag igen, måste jag hitta på nya hemmaprojekt för att få tiden att gå. Först tänkte jag börja baka surdegsbröd, men sedan insåg jag att jag har tillräckligt mycket påställt nu i mars. Love har nyss fyllt år, Mattias fyller på lördag - och Molly lördagen därefter. Mycket som ska fixas alltså.

(En liten parantes är även att vips! så är mars avklarat snart och då är det april. April innebär Florida och då ska det minsann inte bakas nåt. Förutom att jag ska bakas på stranden, till en smakfull brun kulör.)

Love har dessutom vaknat mycket opigg. Han vaknade först vid den vanliga tiden 04.45, men efter lite envishet från min sida somnade han om. Vid åtta vaknade vi igen, och då var både Ludvig och Mattias borta.

Nu ligger han ner i soffan och kollar på Bolibompa. Och så får vi se vad dagen har att utvisa. Jag har en tennisboll i halsen och är förkyld jag med. Kanske ska joina honom på soffan alltså.

Tillbaks på arbetet måndag...

... morgon? I don't think so. Den här gången är det Loves tur att ha feber. JihoooOOOOO.

Mia å ni andra - tips mottages tacksamt om hur man blir bättre med trimmern! Kan det blir bra? Kan man göra annorlunda så att de ser ut som fina småkillar och inte små nynassar? Eller ska jag bara spola ner (den dyra!) trimmerjäveln i toan?

Dagens agenda var helt...

... blank, förutom att barnklippning av De Två Små stod på schemat. Jag är så trött på att Love är så ful i håret jämt, och på Gustav Vasa-frisyrer, men jag är också för snål för att regelbundet gå till frisören för 250:- per barn varje gång.

Idag åkte jag därför till OnOff och investerade i en sådan här liten härlig apparat:

En hårtrimmer för barn. Läste på amazon.com att den fått fantastiska recensioner, men när jag kom hem var den rätt svår att använda tyckte jag. Kanske beror det på alla tre miljarder virvlar mina småkillar utrustats med. (Jag ser redan framför mig hur Ludvig står framför spegeln när han ska på mellanstadiedisco, och grinar för att frisyren bara blir felfelfel.)

Okej. Jag ska dela med mig av några före- och efterbilder.

Ludvig före:

Love före:

Nu.

Håll i dig.

Tänk inte på cancer. Eller aids.

Tänk inte på koncentrationsläger.

Inte heller på amerikanska marinkårssoldater.

Tänk bara att det här är två kortklippta killar nu.

Okej. (Det här smärtar mig)

Ludvig efter:

Love efter (chokladgeggig runt hela truten efter att ha blivit mutad med godis för att sitta still):

Jävligt mycket värre än innan!!! De får bli långhåriga drägg för evigt efter det här.

Försöker desperat fixa frisyrer med lite hjälp av stylingprodukter.

Okej. Det här kan jag leva med. Är det OK att ha i vax varje dag i en tvåårings hår?

Lämnar er med ett kort på mina underbara blekrosa frissiga tulpaner istället.

Jag är skittrött...

... ikväll faktiskt. Loves kalas tog helt musten ur mig.

Tvåårstårta som blev lite gay. Eller lite disco/melodifestival, om man vill vara snäll. God var den iallafall. Chokladsockerkaka fylld med daimmousse och vit chokladmousse.

Love blir glad över lite skönsång och med sockerintag i sikte.

Återigen hade han lungkapacitet som en... ja, som en... som en tvååring som kan blåsa ut ljusen själv.

Kalasfika! Farfar, Malin, morfar, Johanna, Folke, mormor, Alva, Ludvig och farmor.
Johanna var inte helt bekväm.
Folke och Love hade några praktgräl - som sig bör, mellan dagispolare.

Men snabbt skulle de bli vänner, tyckte vi vuxna. Ska vi kramas då?

Eller kan man få en puss?

HallååååÅÅÅÅ?

Klart man ska ha fiskdamm på kalas!

Love fick napp först.

Å Folke.

Å Ludvig fick en blöja på kroken...

... men på andra kastet blev det naturligtvis rätt!

Lugnet efter stormen. Jag (med ålen Love i knäet), Ludvig, Alva, Isabelle och pappa Josef.

Kvällen avslutades med fotbollsmatch och hämtmat. Alva och Ludvig lekte med lego.

Åsså fånade vi oss lite, såklart.