... idag," sa Mattias i morse. "Du får inte åka bil någonstans nu, du som inte har dubbdäck på bilen än."
Okejrå.
Ett år, det måste ha varit 2003, upplevde jag min första snöyra en helgnatt efter ett - på den tiden - obligatoriskt krogbesök på Glada Ankan. Jag var där med min kompis Marie och några andra arbetskompisar. Jag hade en... relation med en kille som var mycket odefinierad och som definitivt var på upphällningen om att antingen avancera eller upphöra. Marie hade en liknande relation med en av dörrvakterna.
Iallfall så var även han på Glada Ankan med sina kompisar, men gav mig inte - i mitt tyckte - tillräckligt mycket uppmärksamhet. Men Maria anno 2003 stod aldrig lottlös! Och just denna helg kryllade det av Bandidoskillar från all over the place i stan på grund av något slags bike meet. Alldeles lämpligt och tufft och perfekt! Jag och Marie hängde gärna på till bordet. Där satt vi och kuttrade och drack gratisdrinkar, och efter hand som alkoholen gav effekt tyckte vi att det var en alldeles strålande idé att följa med det här gänget på efterfest.
Så när vi lämnade Glada Ankan vräker plötsligt snön ner. "Marie, tänk att vi får uppleva den första snön ihop med Bandidos," viskade jag fnissandes där vi gick i armkrok bakom en 10-15 tvåmeterskillar.
När vi kom fram till bilarna, alla med tonade rutor, som stod parkerade nere vid Stadshotellet, skulle jag och Marie inte få åka tillsammans. Plötsligt blev jag spiknykter och såg mig själv upphittad våldtagen och sargad i en säck på söndagsmorgonen. Det var hög tid att dra! Vilket vi också gjorde. I fantasin skulle de naturligtvis ha sprungit efter oss och dragit in oss i bilarna, eftersom det här var farligafarliga killar, men den effekten uteblev.
Tillbaka på Glada Ankan var det ingen som hade saknat oss. Så mycket för att göra någon svartsjuk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar