Alla mina ungar, och även de flesta...

... andras, har ju nån såndär pillgrej som de gärna pysslar med när de är trötta/ledsna/sjuka eller bara är som små knähundar.

Mollys pillgrej var att hon gärna ville stoppa in ett finger (eller ibland hela handen) i munnen på mig. Ganska äckligt kan man tycka, men jag var ofta så desperat efter sömn och lugn och ro på grund av denna skrikbebis, så jag lät henne hållas. Och det var väl OK när det var i min mun hon var och grävde egentligen. Värre var det när hon skulle stoppa näven i sin farmors mun, hon som bara har löständer och röker två paket Benson & Hedges om dagen.

Ludvig har fortfarande en massa pillgrejer för sig. Första grejen, som varade upp till tvåårsåldern ungefär, var att han ville stoppa in handen i min urringning (eller vem som helst som han gosade med) och nypklämma lite på pupparna. Helt ok hemma i soffan, men ute offentligt var det inte riktigt lika kul.

Sedan ville han stoppa in handen i ärmslutet och veva runt lite. Byxbenen funkade lika bra egentligen. Fröknarna på dagis brukade sticka till honom ett åderbråckigt ben att gosa med på vilan, om de låg en bit bort.

Och senaste grejen är att han vill nypa en i armbågen och dra en i senorna på handen när han vill gosa. Inte alltför jobbigt. Och jag är väldigt glad att det inte är senorna på halsen han drar i, för det skulle faktiskt irritera mig skitmycket.

Love har precis börjat med en pillgrej han med. Han vill gärna sticka in ett spretigt finger i näsborren på mig. Men ja, här känner jag att jag har nolltolerans omedelbart.