Jag känner ganska många...

... bildade människor, trots att jag inte själv kan räkna mig själv till denna fantastiska skara. Senaste nykomligen i akademikerklubben är min rara vän Fredrika. GRATTIS!

Vill också passa på att slå ett slag för en annan bildad man på tisdag. Go, Obama, go!!!

När jag och Molly kom hem igår...

... för att inspektera hur renoveringen fortgick, hittade vi målaren i köket i bara kalsonger! Lite lätt generad försökte han hoppa i sina brallor när vi kom in.

Köket blir skitfint. Jag vill hem, nu! Badrummet verkar ha klarat sig utan värre fuktskador, så jag hoppas vi kan flytta hem redan nästa vecka.Y

Då var man hemmastadd...

... i mammas iskalla gamla hus på Råtorp då! Det första jag fick göra när vi väl kommit hit var att höja värmen radikalt.

Vi lämnade ett regnigt Norrstrand igår morse, och åkte till McDonald's för att äta frukost. Ludvig ville inte ha pannkakor först, utan ville såklart ha McDonald's när vi var på McDonald's - who can blame him? När han väl börjat äta konstaterade han nöjt: "Mamma, det här funkar verkligen!". Hihi.

Och nu bara ramlar det in roligheter! Igår var jag och Mattias i Dömle och åt middag UTAN barn, och träffade min gamla arbetskompis H. Hörling som jag satt och pratade gamla minnen med och det var såååå kul! Bordell Bickle är inte bara ett minne blott!

Och så ska jag och Mattias skippa att åka till Spa, utan har bokat ett minibrejk i december, då vi åker till London över min födelsedag! Längtar supermycket att julshoppa på Oxford Street, med all julskyltning på Hamley's och fina presentkorgar på M&S. Och dricka pints och äta Sunday roast. Och köpa Marmite och Imperial Leather och Wotsits och andra gamla trevliga produkter från förr. Mmmm, det ska bli supermysigt!

(Jag skulle vilja köpa med mig ett gott sköljmedel hem också, men vet inte hur jag ska kunna sanktionera den vikten för maken. Hmmm... får fundera lite)

Nämen titta, ...

... det har smugit sig in ett urtidsdjur i Rosings blogg!

Hur jävla mycket grejjer...

... kan det rymmas i ens köksskåp egentligen? Det är som om skåpen sagt SLURP och sedan rapat och spottat ur sig tre tusen tallrikar, omaka kaffemuggar, gamla askfat och annat jox som ingen jävel vill kännas vid!

Det här + förkylningen + grinbebi tar kål på mig.

Mattias försöker trösta på bästa möjliga sätt och fyller frysen med Ben & Jerry. Idag blev det:

Men det hade kunnat vara värre. Molly hade kunnat vara emo.

Kan inte sluta tänka på den dära stackarn som inte fattar bättre, och som alla gör en sån stor otjänst! Snacka om att vara en easy target.

Kan någon vara bussig och berätta för mig....

... vafan EMO är för nåt? Det fanns inte på min tid. När jag googlar så får jag fram sånahära bilder, med störtsköna texter, hehe!

Jag har iallafall en lillasyster på blott tio bast som har förvandlats till en sån här. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det här är alltså en flicka som är född av en kvinna som ej är min mor, men vi har samma pappa. Den dära pappan som inte kunnat hålla snoppen i styr utan förökat sig med en förödande fart.

Hon ser fan inte klok ut. Nu är hon här i Karlstad och hälsar på och vips! tar pappa med henne en sväng till hufvudstaden för att tjacka lite nya coola kläder som inte finns i denna håla, för det är ju så jävla kul med en dotter som har sin egen stil och vågar sticka ut.

Så nu står hon i pappas hall, men knallrosa benvärmare uppdragna alldeles för långt, och nån minikjol och trettio neonfärgade hårspännen i luggen, och en svart tröja med cerise manga-dödskalle på och nåt mönster målat kring ena ögat.

Hon ser ut som nån sån där som blir uthängd på Aftonbladets hemsida när hon i sitt eget inre mörker skjutit ihjäl hela familjen inklusive grannens hund.

Kom ihåg mina ord om ni inte hör från mig mer.

Tråkigaste sättet att bränna...

... tusen spänn på:

1. Köp ett lysrör.
2. Lämna in vigselringar hos guldsmed för förstoring.
3. Köp medicin.

Vi svullar, ...

... Mattias och jag. Tar bilen genom ett regnigt och iskallt Norrstrand, för att köpa med mig lite Chocolate Therapy hem. Men den är slut.

Måste köpa två bara för det. Och ingen lider över detta såklart. Tillåmed Noe myser lite på övertid. Och Mattias konstaterar att det finns bara bra grejer som kallas för BJ.

Söndag igen. Började packa ur skåpen...

... i köket eftersom det ska renoveras till veckan. Inte visste jag att vi hade så jävla mycket bråte i skåpen. En hel sopsäck full med skräp som jag drömmer feberdrömmar om att få slänga i soptunnan, jag orkar ju inte sortera skiten.

Ja, på onsdag flyttar vi hem till mamma - jag, Mattias och alla barnen. Och så kommer Pernilla och hennes två pojkar vara där under barnens höstlov. Sammanlagt alltså åtta personer i ett hushåll utan diskmaskin. Mattias är mycket bekymrad över detta.

Mamma och Peter åker till Kina under tiden vi bor där - eller ja, vi bor där just för att hon är bortrest, det är inte så att hon drar för att vi ska komma. Tror jag iallafall.

Mamma fantiserar om Canada Goose-jackor till vrakpriser. Jag har låtit bli att be henne köpa med något. Droppen var när hon var i Thailand för några år sedan, och jag hade bett henne inhandla ett par klassiska coola Jackie O-solglasögon från GUCCI. När hon kommer hem, glad i hågen över fina fynd, lämnar hon över ett par jättefina glajjer som jag genast gillar. Tills jag ser att det står GOCHI på dem.

Då var det slut på friden...

... för denna gång. Love har återigen förvandlats till en skrikdrake nattetid, så jag fick gå upp och säga gomorron redan vid kvart över fyra inatt, för då hade han krånglat de senaste två timmarna. Och jag hade inte sovit en blund.

Borde ha förstått redan igår att det höll på att bli bajs. Tog med mig pojkarna på storhandling på ICA Maxi -alltid lika kul en lönefredag!-, och det första jag ser när jag kliver innanför dörrarna är en uttråkad Bert Karlsson som gäspande väntar på att nån ska vilja köpa hans bok.

Sen var det lite halvkaos vid fruktavdelningen, där det dyker upp nån illvillig människa i nalledräkt som vill ge Ludvig en ballong och glasspinne. Givetvis får han ett mini-bryt och vill hellre sitta ner i själva vagnen och äta banan, ihopkurad under babyinsatsen.

Vid kyldisken blev det så fullt i vagnen att Ludvig var tvungen att hoppa ur, och genast springer han till djuravdelningen där han sedan tidigare är besatt av en pipanka för hundar (det är Molly som lurat i honom att den är rolig, så har hon stått bredvid och hånskrattat) och det blir ett jävla liv innan vi kan komma därifrån.

I kassan, precis när jag ska betala/lämna in en vara som inte gick att scanna/rota fram en blöjkupong/sätta in extrapengar på ICA-kortet/få en stämpel i klippkortet så ramlar givetvis Ludvig pladask (halvt på flit) och storgråter som om kniven satt i honom. Tårarna bara sprutar och han skriker efter NAPPEEEEEEN och PLÅÅÅÅÅSTER, och dominoeffekten träder i kraft som ett brev på posten, och Love börjar skrikgrina hysteriskt och inget hjälper, och jag blir så stressad över alla dessa människor omkring mig och över kassörskan i 20-årsåldern som ler lite urskuldande emot mig.

Men det löste ju sig det med.

Och jag är ganska glad ändå. För jag har en fantastisk make. Och en kladdkaka i kylen.

Gaaah! Jag har drömt...

... en skitäcklig dröm inatt!

Det var nämligen så att jag skulle iväg och fika med en av mina gamla kompisar, som fick barn samtidigt som jag fick Ludvig. När jag ser hennes son, så har han en massa öppna sår med gula bölder och rinnande var på hela kroppen. Det var verkligen superäckligt, men jag kände mig tvungen att gulla med honom ändå, eftersom det var så längesedan vi sågs.

Medan jag sitter och busar med hennes son, håller hon hela tiden på och grejar i munnen på honom.
"Är det smittsamt, det här?", kommer jag på att jag måste fråga.
"Jaaaa....alltså, ja det är det", svarar hon.
"Men... när går det över då?", undrar jag.
"Det finns ingen medicin att ta, det måste gå över av sig själv och jag vet inte hur lång tid det tar", konstaterar hon vidare.
Då börjar jag bli arg.
"Men alltså, hur FAN kan du låta mig hålla på och ta på det här när du vet att jag har en liten bebis hemma som också kommer bli smittad?"
Hon svarar inte, utan fortsätter pilla sonen i munnen.
"VAD håller du på med?", frågar jag argt.
"Det är ett av de första tecknen på att man blivit smittad.... eeehhh.... man får likmask i munnen."

Genast känner jag hur det kryper i munnen på mig. Jag drar ut likmask efter likmask ur munnen, och de fastnar på fingrarna, och det blir bara fler och fler i munnen, och jag plockar hysteriskt, men det hjälps inte.

Och här vaknar jag. Drömtydare, någon?

Hmmm... jag vill nog...

... förtydliga mig över hur tacksam jag är över samtliga mor- och farföräldrar och fantastiska vänner som hjälper till när vi har en småbarnskatastrof. Alla gör vad de kan för att göra tillvaron lite mer lätt för oss, när vi halvt går på knäna.

Min mamma Pia är en pärla som ställer upp med allt ifrån vaknätter och färdiglagad mat till tågbiljetter när det krisar. Hon har själv haft en skrikbebis (jag) så hon vet hur det är.

Min svärmor Margarete har alltid en dörr öppen för barnen, och framför allt klappar hjärtat för Ludvig, som hon utvecklat en alldeles egen speciell relation med.

Och svärfar Jan... han har jag ju redan beskrivit.

Och ja... det finns ju en till gammelman... min pappa Tommy. Hmm.... ja alltså, han ställer ju upp på sitt egna lilla sätt, typ... Han har aldrig passat barnen (fast han är otroligt barnkär!) men, hmm.... han dricker ganska många öl som jag och Molly pantar för att få ihop pengar till vår resa. Och hans chicklet dricker mycket läsk i pet-flaskor. Så han bidrar väl han med.

Svärfar Jan och Mattias

Svärmor Maggis och mamma Pia

Syndaren

Alltså, jag måste slå ett slag...

... för min svärfar Jan som viftar lite med sitt trollspö när livet är som allra värst. Nu har Love varit som en liten ängel de senaste dagarna, men denna konversation utspelade sig mellan Mattias och hans pappa för några veckor sedan.

Mattias: Fy fan, livet är bra jobbigt just nu!
Jan: Vad skulle du önska helst av allt just nu då?
M: En helg på spa.
J: Jaså, haha.

Idag ringer Jan och säger att han kollat upp vad det kostar på Spa i Sunne, och meddelar att han gärna betalar så att jag och Mattias får ett litet break.

Behöver väl inte ens säga att aj löööv svärfar!

Japp! Då har man börjat...

... återhämta sig från tågincidenten i helgen.

Nu har jag en massa ny energi! Har skrivit en önskelista hos IKEA, med saker jag vill ha till det nya köket - blev lite dyrare än vad jag trodde, men hoppas på att övertala maken! :) Det är ju ändå han som tjänar alla pengar, så det kan ju vara snällt att iallafall fråga vad han tycker.

Och så vill jag mycket gärna ha en Pappelina-matta till hallen när vi ska organisera i det ständigt pågående kaoset.

Och så släpps Polarn O. Pyrets designkollektion idag som de gjort tillsammans med 10-gruppen!

Vill ha! Stolar till köket

Vill ha! Matta till hallen

Vill ha! Fina kläder till kidsen

Jag borde förihelvete...

... uppdatera lite, men jag är fortfarande så sjukt trött att jag inte orkar.

Vi är nämligen fyra av de 10.000 tågresenärer som drabbades av förseningar igår. Istället för att komma hem lagom till läggdax kl 19.40, klev jag genom ytterdörren med två halvsovande (varav ett även nerkissat) barn kl 02.45. Ja, vilken jävla resa. Ingen info från SJ, ingen förståelse eller extra hjälp - jag var den enda jag såg med ungar - ingen tillgång till varken toa eller vatten eller ens knappt något syre, i timme efter timme. Skämmes tamejfan, SJ!

Natten till idag...

... var värre än en vanlig Love-natt, faktiskt! Elliot gnisslade tänder och snarkade och Ludvig var som en propeller som låg tvärs över sängen hela natten. Molly väckte mig nog femton gånger och sa "mamma, Ludvig sparkar mig i ansiktet." Jättejättejättekul.

Och kalasen har löst av varann. Temat hela dagen verkar ha varit "ät så mycket du orkar". På kalaset bjöds inte mindre fyra sittningar: 1) Korv med bröd 2) Tårta, bullar, kakor och saft 3) Glass med maränger, strössel och sås 4) Godispåsar och läsk. Inga andra aktiviteter hanns med! Barnen lämnade inte bordet på två timmar.

När det var som mest kalasigt, andra omgången med släkten, började Ludvig balla ur med sitt sockerrus i kroppen. Så vi gick och lade oss en timma, så han fick sova. Och det var oerhört skönt med en paus.

Bilder från Gävle:

Molly på restaurangen igår

Ludvig på restaurang

Ludvig och Elliot åker buss, värsta coola grejen tyckte Ludvig!

Kusinmys i soffan (ett foto på Love fick också vara med eftersom han är kvar hemma!)

Här dök det visst upp en liten maskot!

Ludvig visar upp sin bästa sida

Elliot blev glad över femårspresenten! :)
Alla snälla barn fick paket!
Födelsedagspuss!

Så här sov pojkarna när vi skulle gå och lägga oss igår :D

Ludvig utklädd till Super Mario

Gullesyskon

Kalasbrorsor

Ja då var man framme...

... i Gävle då! Mammas och barnens tåg fastnade i Hallsberg på grund av signalfel och trasigt spår och köbildning och all tänkbar skit som finns, så när jag kom fram till Stockholm skulle deras ombokade anslutningståg gå om en kvart. Så jag sprang!

Jag sprang som en idiot, nerför rulltrappor och längs perronger, och uppför trappor ända tills jag kom fram till spår åtta med blodsmak i munnen. Och när jag ser barnens ansikten spricka upp när de ser mig, och båda springer emot mig med öppna armar, "Där är hon!!!", så var det värt allt och lite till.

Och när jag lämnade Love (som för övrigt givetvis var på strålande humör!) så grät jag och undrade varför ska det vara såhär nu då? Skrik förihelvete så känns det lättare, sa jag. Och då gjorde han det på beställning, så jag smällde bara igen bildörren och gick till tåget.

Nu har vi varit på en kåbbåjrestaurang och ätit oss proppmätta på allt ifrån enchiladas och grillad majs till amerikanska pannkakor och hamburgare. Nu är det idol. Och genomgång av Pernillas alla fantastiska kokböcker.

Puss puss.

Ja, och så åker jag ju...

... alltså till min syster Pernilla i Gävle imorgon, och stannar till söndag kväll. Mamma åker med Molly och Ludvig redan vid 10. Jag lämnar Love till svärmor vid 12 och åker sedan vid 13-tiden. Åsså möts vi allahopa i Gävle vid halv sex. Å då ska vi gå på restaurang. Minns knappt hur man bör bete sig i sådana sammanhang, men whatthefuck.

Oroar mig lite för hur det ska gå i helgen. Alltså Mattias är ju Mr Jämnställd, och han klarar sig galant. Och vad skönt för honom att få ställa in disken i diskmaskinen som han vill, utan att jag vaktar honom som en hök bakom ryggen. Och att han kan tvätta bara två tröjor istället för en full maskin, om andan faller på. För det lär den ju göra. Eller inte.

Men hur jag ska klara mig utan Love det fattar jag inte. För nu när han ligger bredvid mig här i sin spjälsäng och sover, så är han ju så jävla fin att hjärtat brister.

Jag har inte skrivit så mycket de senaste dagarna...

... men låt mig försäkra er om att allt är som vanligt. De tre gnälldjuren Tripp Trapp Trull har inte förändrats ett endaste dugg. Love har skrikit, Molly har himlat med ögonen och Ludvig... ja, han har trotsåldrat.

Fick åka och hämta Molly i skolan idag för hon hade ont i magen. Så fort jag berättade att jag också ska till Gävle i helgen och att hon inte behöver åka till pappa hela nästa vecka om hon inte vill, försvann magknipet och allt var som vanligt igen. Förutom att hon allra helst skulle vilja krypa under skinnet på mig, så mammig är hon.

Försöker spendera mer tid än vanligt med henne, så hon ska känna sig trygg och glad. Idag var vi på IKEA och hon fick hjälpa till att välja nya handtag till köksluckorna. Och så spelade vi Sims och scrappade lite ihop. Och så pratade vi om vår Turkietresa. Det hon längtar allra mest efter är att få pruta. Hehe.

Idag har Love skrikit så mycket...

... så att Ludvig tyckte att vi skulle gå och köpa medicin till honom. Det säger väl en hel del om hur dagen har varit!

På fredag åker jag till Gefle. Räddningen är nära nu.

Till alla er tjejer...

... som inte har barn än: VÄLJ ERA BABY DADDY'S MED OMSORG.

Detta kommer bespara er många sömnlösa nätter, tårar och framförallt ilska när ni inte längre leker Lycklig Familj.

Nu sitter jag här med en mammig åttaåring som varken vet ut eller in och bara känner i magen att hon inte vill åka till pappa. Men hon är för orolig över hur han ska reagera för att våga säga det själv. Och med risk för att någon i pappans närhet läser detta, så är han en mycket opedagogisk man som förringar barns intelligens.

Och det lustiga av allt är att han fortfarande tror att det är honom hon är lojal mot! Hans eviga mantra genom åren har ju varit att "När Molly blir stor kommer hon fatta sanningen och vända sig emot dig." Eller också är det jag som alltid har funnits här för henne, med villkorslös kärlek och trygghet, och med vetskapen om att det bästa jag någonsin gjort för min dotter var att lämna hennes pappa.

Nu har vi valt nya tapeter...

... till köket, som ska renoveras om ett par veckor. Hyresvärden är dock av den åsikten att det helst inte ska kosta nåt, och vi är av den åsikten att det helst inte ska bli dyrare hyra, så vi möts halvvägs. Jag och Mattias har köpt golv och tapeter, så fixar hyresvärden att det kommer på plats plus att köksluckorna slipas och får ny färg!

Den här bruna tapeten har vi valt som fondvägg i köket, som är mycket finare i verkligheten! Var ganska begränsad till vad vi kunde välja, eftersom vi ville ha vinyltapeter som är avtorkningsbara - vi har ju liksom tre mer eller mindre geggiga ungar. De andra väggarna får samma vita färg som på bilden. Och golvet blir ett ekfärgat klickgolv. Längtar skitmycket efter ett nytt fint kök!

Tänk vad lustigt...

... det är, igår sov Love 3 x 15 minuter på dagen och skrek och gnällde med 30-sekunders pauser HELA dagen.

I morse fick jag väcka honom åtta för att vi skulle till dagis med Ludvig!

Gick en långpromenad igår när läget var som värst. Efter lite skrik och ojande somnade inte bara Love utan även Ludvig. Och det var så skönt. Och melankoliskt väder. Och jag fick skavsår på kuppen, men det var det värt.

Var superledsen igår och ringde till mamma och grät en skvätt. Supersnälla Anna förbarmade sig över mig och hämtade Ludvig och tog med honom till lekparken på eftermiddagen.

Sen tänkte jag att jag kanske skulle åka med barnen till Gävle i helgen, trots att det inte är genomförbart i praktiken. Eller om jag skulle åka med ett senare tåg själv. Eller bara skita i att åka vidare från Stockholm. Och när jag inte kom fram då, så skulle alla börja undra och jag fnissar lite när jag tänker på hur jag skulle beskrivas av mina nära och kära. "Deprimerad trebarnsmamma försvunnen" - "ja, hon var mycket trött på livet", säger maken. Hihihi.

Ge mig en enkel biljett till New York så löser sig allt.

Bebin har feber...

.... NÄ FAN nu orkar jag inte mer!!!

detfinnsdesomhardetvärre, detfinnsdesomhardetvärre, detfinnsdesomhardetvärre, detfinnsdesomhardetvärre, detfinnsdesomhardetvärre.........

Jag hittade en annons...

... på tradera där de sålde en barnvagn.

Beskrivning:

Vette fan om jag skulle vilja köpa en sån!!!

Lite omorganiseringar har skett...

... i familjen.

Barnafadern: Åter hemma efter båtresa/kick-off.

Molly: Hos sin pappa.

Ludvig: Har sovit hos farmor, men kommer hem idag efter dagis.

Jag & Love: Hemma åf kårs!

Mattias hade med sig presenter till oss när han kom hem! Jag blev mycket glatt överraskad!

God choklad till mig!

Och ny parfym från Sarah Jessica Parker! Vilken koll han har, maken! Y

Eftersom skrikbebin somnade redan vid 19...

... kunde jag å Molly unna oss en tjejkväll, bara hon och jag. Ludvig sover hos farmor och Mattias är på kick-off med jobbet.

En traditionell tjejkväll kanske borde innehålla en massa gulligull. Och visst, vi började med att bada i Philosophy-bubblor och ta på oss pyjamas.

Sen satte vi på oss våra allra bästa hårdrocksminer och gick ner och spelade Guitar Hero så att taket lyfte. Vi är grymma chicks.

Molly öppnar starkt med en Danzig-låt

Fokus, Molly, fokus!

Jäh!

Snacks for real hårdrockare

Mami loves snacks!

Kiddo loves snacks!

Även mamman är en gitarrhjälte! (Den här sovfrisyren jag har här är den fulaste Molly vet.)

Å sen kommer jag på att jag egentligen är skittrött och inte alls nån rockstjärna. Bara en femstjärnig personlighet.
Och telefonen ringde i ett! Gaaaah!!!

Vi matchar varandra - Hello Kitty für alle!

Den här japanska videon...

... ska jag använda i utbildningssyfte när det är dags att få Love rumsren. Hehe.

Jag har ju glömt att skriva...

... att Love numera är stolt sovare i sin egen säng!!!

Och nu är jag så styv i korken och gutsy att jag plockar fram kameran såhär vid midnatt för att fota bebin, skitsamma om han vaknar och bländas av blixten!

(Egentligen måste jag vara dumihuve som skriver detta, för historiskt sett i denna barnaskara har nattsömnen rubbats ordentligt så fort jag präntat ner några framsteg.)

Jag har ju sedan en längre tid...

Men vart sitter bröstvårtorna på denna donna???

... känt mig lite som en själsfrände med Linda Rosing. Att vi är lite lika, lite sådär vi-mot-världen typ. Därför ska jag skriva detta inlägg som en liten tribute till henne.

För det första läste jag på hennes blogg att hon plåtats för tidningen Mama,,,,,,,ler,,,, känns jätte kul att hon äntligen porträtteras i en av mina favorit tidningar. Nu tycker jag vanligt vis att Mama har rätt sköna mamma reportage, men det här,,, ger mig genast en ny syn på tidningen.

Sen blir jag mkt lycklig över att vi har samma vägg dekorationer hemma från IKEA, skratt,,,,,,,,, önskar bara att jag kommit på det ytterst finurliga och vackra sättet att klistra upp dem över hela kyl skåpet. Känns jätte modernt och inte alls jag-bor-i-en-sunkig-hyres-tvåa-i-en-lika-sunkig-för-ort-men-försöker-piffa-upp-den-med-lite-vackra-ting.

Och denna dotter! ,,,,,hihih,,i,,,, vi har samma Hello Kitty tröja från Bik Bok hon och jag. Denna dotter som Rosing verkar ha hittat i nån gammal gömma och dammat av, och som hon sedan frotterar sig med i tid och otid som om hon vore någon ny modern accessoar.

Känner mig skit lessen över att inte jag kom på att döpa min dotter till Melissa. Eller Me lissa eller Mel issa eller hur hon nu kan tänkas stavas. Och Ludvig borde ha blivit kallad Kevin!,,,,,,,,,hahaha,,,,, Och Love hade då, helt naturligt, blivit en Liam.

Kram Lindqvist!

Jaha, då har man plötsligt fått tips...

... om en blogg som genast gör att man känner sig mer normal.

Svärmorsdrömmen, en liten rar tjej!

Igår höll vi på...

... att bli en mindre i familjen, permanent.

Jag fick ett litet lätt frispel över detta liv, med tre miljarder ungar som inte gör annat än surar. Så jag grät och svor och bestämde mig för att tacksamt ta emot lite hjälp med skrikapan. Han kan fan lika gärna skrika nån annanstans också.

Mattias tog med sig barnen och flydde ett par timmar. Kvar satt jag, alldeles ensam och tom. Och jävligt ledsen över att jag inte är bättre än så här.

Men idag: en ny dag med helt nya förutsättningar.
Barnen har hållt sig på mattan.
Jag har fått inflammationshämmande kortisondroppar till mitt onda öra.

Och så tänker jag på roliga saker med De Tre.
Att Love är så fet.
Att Ludvig faktiskt har skitkul humor.
Att jag skrattade så jag grät ihop med Molly plus bästis i fredags natt.
Mina fina, fantastiska barn. Y

Fick ett samtal från en mycket berusad...

... storasyster som befann sig på ett sexparty.

Pernilla: Heeeeeeej Mia, hahahaha, vad gör du?
Jag: Scrappar lite.
P: Hahahahaha, jag är lite full jag!
J: Mmmm... jag hör det.
P: Hahahahahahahahahaha, jag är på sexparty, hahaha!
J: Mhm.
P: Önskar du dig inte nåt, hahahaha, i julklapp?
J: Jag vill faktiskt inte få nåt sånt av min syrra som jag ska stoppa nånstans.
P: Hahahahahahaha!!!
J: Jag befattar mig inte med sådant.
P: Eller hur!!??!!!!!
J: Jag är för gammal.
P: Hahahaha, du är ju inte ens trettio, hahahaha!
J: Nä, men jag har redan typ en flyttkartong full.
P: HAHAHAHAHAHAHA!!!
J: Ge dig nu.
P: Men jag har sett en sak här som är så liten och söööööt, hahaha!
J: Små saker göra sig icke besvär.
P: Hahaha, men ÅÅÅHHHHHH, den är pyttepytteliten och söt, vill du inte ha den?
J: Men VA FAN jag har fött tre barn, vafan tror du???

Å där dog konversationen.

Hehe.

En gång i tiden...

... hade jag en dotter som såg ut så här.

Fyra år och puppar var det roligaste hon visste.

Nu sitter hon vid matbordet med sin bästis V - vi småpratar lite om kärlek och äter de obligatoriska fredagstacosen.

Jag: Har han hittat nån ny tjej nu då, din pappa?

V: Neej. Men han ska försöka hitta nån innan jag fyller tio så jag kan få en lillasyskon snabbt.

Jag: Ja men då får han sätta igång och leta nu då om det är bråttom!

Molly: Ja, han kan ju kolla på match.com!

Say what???

Tänk att dagen gått...

... så otroligt fort! Var hemma hos en gammal kompis från Da Park, rara E, hela förmiddagen.

Psykoser, överdoser, aborter, religiös besatthet, kvinnomisshandel, knullkompisar, strippklubben Maxim, heroinrökande och självmord var några av våra samtalsämnen. Kort och gott: livet på Kronoparken i miniatyr.

Nu för tiden är vi mest übermammor som är otroligt tacksamma för att vi båda dragit vinstlotter i livets lotteri.

Hämta AK4:an fort förihelvete...

... för jag är jävligt sugen på att skjuta nån. Nu hoppas jag innerligt att jag kan säga så utan att jag blir misstänkt för att hijacka en hel skola eller så. Nä, det är bara mina egna familjemedlemmar som ligger risigt till. Och nu menar jag framförallt juniorerna.

Nä, det här är en dag man helst vill glömma. Jag har varit så intensivt arg att jag har ont i kroppen.

Tills vidare...

...delar jag med mig med ett foto från forna tider. Jag höggravid med Ludvig och slappandes i soffan med en telefonlur tätt intill örat. Mattias underhåller sig själv med att balansera vackra ting på min klotrunda mage.

Ack, VART tog dessa lata, enkla dagar vägen?