Ojojoj vad skönt...

... det är att vara ensam hemma litegrann. Så ofattbart skönt att kunna sitta och läsa tidningen ifred. Plocka undan tvätt i lugn och ro. Sådana saker.

Christer Pettersson ska nu gå och sätta sig lite i den nystajlade myshörnan en stund. Denna inklämda, trånga, mörka och meningslösa hörna, där vi någon av oss sitter varje kväll medan barnen somnar. Det här är den enda bokhyllan vi har, så här trängs filmer och album och böcker i en salig röra. Inte vackert, men man måste göra av det någonstans. Och det passar inte att gömma allt bakom dörrar eller i lådor just här.

Fåtöljen skulle behöva målas om också. Men jag klädde den i nytt tyg, och jag spände upp annat tyg på väggen så det blev en galen fondvägg. Jag har fått dille på det här, men det är verkligen ett billigt och superenkelt sätt att förnya ett rum. Tröttnar man på tjufemkronor-per-metyer-tyget kan man bara riva ner det och välja ett nytt.

Och så är jag så ofantligt less på vitt. Bästa basfärgen, naturligtvis, men det här estetiska och sparsmakade står mig upp i halsen. (Det här säger jag med viss reservation, för när vi ska renovera sovrummet härnäst ska det gå i vitt och lite grått eller silver. Men där är det viktigare med ett visst lugn i färgsättningen.) Stilrent, sparsmakat och kliniskt. Nix. Inte för den här trebarnsfamiljen.