I min misär sätter jag...

... mig och läser ett gammalt exemplar av Mama, där det är ett stort reportage om Malawi. Fattigdom och svältande barn triggar igång tårarna. Och det är hemskt. När man börjar är det svårt att sluta.

Man får rätt mycket distans till livet när man läser om människor som lever i sådan misär. Jag grämer mig över att jag kommer ha svårt att spara ihop till en Louis Vuitton-väska i vår. Och jag skäms. En enda väskjävel skulle kunna köpa välling och mat till femtio barn i en hel månad i Moldavien.

Och en enda av mina Odd Molly-klänningar skulle kunna bekosta trehundra kycklingar till svältande familjer i El Salvador.

Köp något specifikt hos Läkarmissionen. Det kostar inte mycket. Eller bli världförälder hos Unicef. Hundra kronor i månaden har alla råd med.

Har man mycket ska man fanimej dela med sig.