... och kom ut i lägenheten igen, var det helt tyst. Mattias är på sitt jobbmöte/galej och Molly hade åkt till bästisen för att sova över. Det enda som hörs nu är mitt smattrande från tangentbordet och ljudet av att jag äter Ben&Jerrys till middag.
Jag var på systembolaget förut. Köpte vin till Mattias, alkoläsk till Johanna och cider till mig. Det klirrade rejält om min korg. När jag står i kön till kassan vänder sig gubben framför om. Han stinker sprit men ser hyfsat välvårdad ut.
"Sånt där kan man blanda själv", säger han och nickar ner mot min ranson.
"Jaså, det kan man", ler jag vänligt. "Ja, men det är så lättdrucket och bra det här, tycker jag."
"Det är inte ekonomiskt, vet du. Man kan blanda själv. Köp dig en sån där bra blandbok, vetja. Finns massor av goa recept", upplyser mannen.
"Ja, jag får väl kanske göra det," svarar jag.
"Titta här", säger han och smyger fram en kvarting Explorer som han liksom gömt i handen. "En sån här får man för en hundring. Man kan blanda en massa sånadära som du har av en sån här. Du vet du blir lurad av didära." Han nicker återigen mot min korg med färgglada drycker. "Du har gått på det. Det är bara typ 4,5%. Det är ittna det."
Precis då dyker det upp en gammal vän till familjen som just blivit mormor till ursöta tvillingar, så jag måste vända mig bort och småprata med henne en stund. Så blir jag ombedd att visa leg i kassan - jag myser inombords - betalar och går.
När jag går ut över parkeringen funderar jag lite över en sak. För ett par veckor sedan var jag och Johanna på bolaget ihop. Hon fick med sig en söt liten rosa pillerask med pastiller i av kassörskan. Men inte jag. Och den här asken har jag funderat lite på, så jag googlade lite för att ta reda på fakta! Man får tydligen en sådan om man självmant visar leg utan att bli ombedd att göra det.
Men nu blir jag ju lite kluven. Givetvis kan jag visa leg utan at bli ombedd. Men jag vill ju helst inte göra det. Jag är ju snart trettio, och även om jag får visa leg ibland, vill jag inte ta det som en självklarhet. Hela dramat utspelar sig i mitt huvud. Jag vill inte komma in på systemet, hala fram körkortet och inse att kassörskan inte ägnar så mycket som en blick på mitt årtal. För då tänker hon såklart att vad är jag för nån slags självgod jävel som tycker att jag är så fräsch och ungdomlig, när jag egentligen ser ut som en sliten trebarnsmamma på dekis. Jag vill inte utsätta mig för ett hånflin.
Det är ju tur att jag snodde den där jävla pillerburken av Johanna så jag aldrig behöver bli utskämd på grund av min vansinnigt höga ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar