Efter att ha plågats...

... med Manboy en hel sommar, har småpojkarna fått en ny favorit här hemma, precis nu när den i princip slutats spela på Mix Megapol. Även Mattias går omkring och lallar med. Thank God for Spotify.

Men my god...

... vad härligt det är när det läcker ut bilder på kommande kollektioner på nätet! Här är några av mina favoriter från Odd Mollys vår/sommar-kollektion nästa år. Finns huuur mycket fint sem helst - till skillnad från nu i höst då det är alldeles för murrigt för min smak. Ljust, pastelligt, vackert. Billig höst = dyr vår. It makes sense.

Fy vilken ruggig...

... dag jag vaknat till. Knappt över nollan och jag fick skrapa rutan på bilen när jag skulle åka till dagis.

Jag ska vara hemma och plugga idag igen ju. Jag tror att jag ska byta om till pyjamas och lägga mig i soffan och läsa under en tjock filt. Kanske tända några ljus också. Och ha på stenbra daytime-TV i bakgrunden.

Livet som student kanske är lite livet på gräddhyllan ibland.

Jag ägnade större delen...

... av dagen åt det här. Sammanställde, sammanfattade och läste. Tragglade mig igenom det måååånga gånger. Imorgon kör jag samma race. Det blir finfint. Satsar inte på toppbetyg direkt. Men jag har alltid haft lätt för mig med pluggeriet så jag ska ju få godkänt iallafall.

Sen var jag bara tvungen att ta ett avbrott. Åkte ner till stan med Molly för lite självplågeri: att köpa vinterkläder åt henne. Omoderna jackor och töntiga skor - nä, det är inte Mollys grej direkt. Men när vi kom in på Stadium sprang hon direkt fram till ett ställ med jättefina parkaser, och skor hittade hon också på fem minuter. Så oerhört och ofattbart smidigt så jag stod där som ett frågetecken. Passade på att köpa med vinterskor till Ludvig också.

Röjde i trädgården på eftermiddagen, medan barnen lekte i höstsolen. Plockade kastanjer och tog in lavendel på torkning. Herregud, det kan inte bli mer 50-tal. Shabby chic hemmafru. Jag gillar tanken. Hittade lite rabarber som fortfarande var saftiga, så vi gjorde paj till efterrätt. Jag som inte fikar under veckorna blev helt enkelt tvungen att göra ett undantag. Är man husmor så är man.

Mammas b-friend Martin kom förbi med en påse orensade kantareller. Ja det var för väl! Tur att man har något att göra ikväll också när det bara är Champions League på tv:n och allt. Då kan jag ju serva min make i soffan med kantarellsmörgåsar också. Iklädd förkläde dårå.

Och så kan man tydligen od'a hipstamatic också.

Nätshoppade lite. Sköna, mjuka retrotröjor på rea på ajabaja. Love behövde fylla på långärmat-garderoben lite. Mission accomplished kan man säga.

Jag har...

... tråkigt. Skitskittråkigt faktiskt. Jag läser och läser om latinherraväldet och folkskolestadgan och parallellskolesystemet och grundskolans sjösättande. Blahiblahablablabla.

Tänker att jag skulle vara så mycket mer produktiv på stan. Kanske handla något litet för att pigga upp mig.

Eller jag menar ju naturligtvis på stan på universitetet. Kanske skulle behöva sitta och plugga lite mer fokuserat. Men om man sätter sig i tysta rummet så har man ett panoramafönster ut mot Kronoparken där hela världens vansinnigt intressanta dårar befinner sig. Det är Kronoparkens A-lag. Eller det högre klientelet, kan man säga. Allihop på samma plats, just precis vid det tillfälle då jag behöver koncentrera mig som mest.

Pluggeri, pluggera...

... skippedipp, skippedapp. Idag har jag haft min sista föreläsning denna kurs, och på lördag väntar en salstenta där vi ska visa upp våra färdigheter. Jag kommer sitta med näsan i böckerna nu.

Nästa kurs heter "Kultur, estetik och lärande" och börjar på måndag. Vi ska ha bild, drama och dans. Det låter ganska kul tycker jag. Iallafall nu i förväg.

Och om det går bra på lördag kanske jag måste unna mig något. Kanske något från Paviljongen. Eller bara en ny hundranittioåttakronorspyjamas från H&M.

Mattias avbryter mig...

... i mina tankar och berättar upphetsat om en alldeles fantastisk grej med nya volvon. Man kan sms:a bilen och tala om att man vill ha den varm i morgon bitti vid åtta. Och då lyder den. Mattias går igång på sådana här härliga finesser.

Ändå ser han inte helt glad ut när han ligger där i soffan. Kanske beror det på att han är gift med en sån som inte blingar fiffi.

Sedan lite drygt en vecka...

... tillbaka har jag två lila tår. Jag trodde först att jag fått något slags bett, men det har inte gått över. Och jag har tröttnat på att ha ont så fort jag står på foten, så idag var jag hos doktorn. Han var lika förbryllad han. Vi börjar behandla med salva. Annars får jag antibiotika i tio dagar. Annars kan man misstänka borrelia. Jahapp.

Gick till stora lekparken efter dagis. Jag hade tagit med leverpastejmackor, bananer och festis så pojkarna åt mellanmål ute. Och så gungade vi. Och åkte rutschkana. Och klättrade. Och gungade gungbräda.

Eftermiddagen ägnas...

... åt pysslande. Barnen pusslar och vi spelar spel. Jag försöker få bort Ludvig åt det eviga nintendospelandet. Äggklockan ringer efter en timme numera. Då är det slutspelat för dagen. Och detta kommer enbart innefatta helger och lediga dagar. Dagisdagar blir det noll spelande. Ludvig går igenom en speldetox. Han lider lite. Men efter en stund säger han att "det finns andra roliga saker än att spela." Detta har han alltså kommit fram till fyra år gammal. Halleluja.

The handy man sätter upp rullgardiner. Han vill hellre titta på fotboll men han finner sig i ännu en Ikea-söndag. Nu när han är klar får han lite dispens och får möjligheten att läsa aftonbladets sportbilaga ostört i soffan innan vi påbörjar nästa projekt. Kanske låter jag honom få pizza till kvällsmat också. Mattias nöjer sig med det lilla i livet. Fast jag vet att han längtar tills vårt tioårsjubileum för då har jag i ett mycket förvirrat sinnestillstånd lovat honom att han ska få en rolex.

Vaknade till den fantastiska...

... nyheten att min syster träffat störtsköna Hans-Göran på bussen igår. Hans-Göran... i sällskap med en kvinna. Från programmet. Hihi. Jag som trodde att Pernilla skulle dras som en svamp mot Tylösandmänniskorna som på något sätt ligger närmre henne rent mentalt.

Men iallafall. Jag läser mycket i skolan om hur viktigt det är att möta barnen på deras nivå. Hoppas Pernilla kunde möta Hans-Göran på hans nivå. Å frågön om dä ble nö rajraj mä nön av kärringera. Eller nöe annöt.

Det här är min absolut...

... bästa låt just nu. It reminds me of the good old Kronoparken-days. Känns helt rätt för mig som hyfsat seriös trebarnsmamma att lyssna på detta.

Lördagen har inte varit...

Gardinhelvete!

... roligare än att jag i princip enbart ägnat mig åt att ta hand om tvätt. Rev ur alla sängkläder, slängde med alla handdukar och badlakan och tillsammans med den övriga tvätten så var jag vips! uppe i åtta maskiner.

En tur till möbeljätten hann jag med. Blockljus, stearinljus och värmeljus. Det börjar bli höst. Och krukor och en rullgardin till badrumsfönstret. När jag kom hem och hade slitit upp förpackningen inåg jag att gardinen var för bred. "Du kanske skulle ha mätt fönstret innan du åkte," konstaterade Mattias torrt. Nähä du! Jag har bott i det här huset i tretton år och fönstren har alltid varit 140 cm breda. Men inte idag. Idag hade det krympt till 125... kanske 130. Så imorgon måste jag köpa en ny.

Som tur är har jag sju andra fönster som fortfarande är 140 cm breda som kan få en ny liten rullgardin. Kanske ena fönstret i vardagsrummet till exempel. Så Mattias slipper hålla på och dra gardinerna fram och tillbaka för att det inte får lysa in en endaste liten stråle när han kollar på fotboll. Det blir ojämnt och skrynkligt. Och hej å hå vad lik jag är mamma nu.

Den trista fredagskvällen...

... förvandlades till en spontanpokerkväll. Bosse, Bizzy och Jerker kom förbi på lite småplock med kex och brie och lyxsalami. Jerker trodde inte sina ögon av lycka, för just en av dessa körver, tryffelsalamin, finns på Konsum Mitticity för 499:- kilot! Centimetertjocka skivor senare var de italienska delikatesserna borta. Och Jerker var glad.

Jag och Bosse hamnade heads-up båda gångerna.Och båda gångerna spelade han brallorna av mig. Så kan det gå. Men vi hade väldigt kul! Molly och Ludvig hängde kvar uppe till nästan midnatt, men jag tror ändå att jag var den tröttaste av oss alla när vi väl gick och lade oss.

Här har vi mutan...

... som ska köpa mig fri från bilincidenten. Mannen ifråga är en törstig sådan, så håll tummarna för att det här blir bra!

Jag har verkligen...

... längtat efter höstens alla TV-program. Tablån är så fullspäckad att jag nästan måste använda överstrykningspenna alltså. Och jag som inte tittar så mycket på TV i vanliga fall. Men nu!

Okej. Första upphaussade programmet är väl ändå Kungarna av Tylösand. "Sveriges svar på Jersey Shore", hette det. Och jag har pinsamt nog sett alla avsnitt. Jag kan inte sluta titta. Det är som att se på en ständigt pågående flygkrasch eller något annat häpnadsväckande. Jag som tycker att jag är så luttrad sitter som en fågelholk i soffan. Inte över att det sups och bråkas och knullas hit och dit. Utan över att Kanal 5 väljer att exploatera dessa sinnesförvirrade unga människor och kalla det underhållning. Att man kan utnyttja deras kåthet på fem minuter i rampljuset, när det här klart och tydligt är människor som inte kan tänka själv. Som inte fattar att det kommer vara jävligt pinsamt att sitta i soffan när man är trettiosex och ha ordet "kuk" tatuerat mitt på magen med en pil neråt. Vi har den där James som så övertydligt är gay, Nemo som pratar supersnabbt och amfetaminpundigt, tjejen från Karlstad som inte har ett enda rätt i hela huvudet, någon tjej som sminkar sig som Marilyn Manson kring ögonen och Cami som är överstylad på ett oerhört billigt och smaklöst sätt med sina sillisar och akrylnaglar och hair extensions. Amanda Schulman borde verkligen skämmas över sin delaktighet i detta lågvattenmärke i Sveriges tv-historia.

Mmmm. Så har vi då Svenska New York-fruar. Vilken bisarr blandning kvinnor. Här snackar vi i inte Maria Montazami-rik, här pratar vi filthy rich 40-plussare. Värst var ju dinosauriemamman som ville klippa hit och dit för att få den falsksjungande dottern att framstå som begåvad. Prinskorvsöverläppen i Miami var ju också ganska festlig, med sin väldigt rika men vansinnigt oattraktiva man.

Så den stora glädjen hittills i höst, är väl precis som alla andra konstaterat, Lite Sällskap. Den svärande tonårsmamman är ju så känslomässigt handikappad så man vill bara tvinga henne att kramas och se någon människa i ögonen. Och Hans-Åke... han heter så va?... ja, han är ju alldeles förträffligt härlig och framåt trots att han inte dejtat på över trettio år. Jag tänker att han kanske kan träffa någon, men hur ska han någonsin kunna ta med henne in i sitt hus...? Jag kan liksom känna genom tv-rutan hur det luktar jävligt gammalt och ostädat. Och Stellan då... att han inte lyckats träffa någon trots sitt hyfsat fördelaktiga utseende tyder väl på en väldigt sabbad personlighet, eller? Eller faller inte Säffle-fickor för nunchakus och knogjärn framme på display i finhyllan i furu?

Nä, nu är det...

... faktiskt färdigpluggat för idag. Jag håller på och sammanställer ungefär tusen sidor och nästan lika mycket anteckningar från den här delkursen, så jag har något mindre att läsa inför tentan om en vecka. Just nu ser det ut som om jag landar på kanske tio A4-sidor. Lite skillnad. Och det här är intressant! Just nu skriver jag om svensk utbildningshistoria och det är precis vad jag älskar. Årtal, händelser och faktisk information. Inget luddande här inte. Och det flyter på rätt bra.

Men nu tar jag alltså hälja!

I morse var jag på...

... BVC för Loves 2 ½-års kontroll. Allt gick väldigt bra. Han låg under kurvan på både vikten och längden, vilket är helt i enighet med syskonen. Anorektiska dvärgar är vad vi har att göra med i den här familjen.

Tom och Love?

Inne på BVC-tanten Helens rum satt det en plansch med Nalle Puh uppsatt. Love gick fram och briljerade och pekade på färger och vattnet och berättade att fiskar simmar där i och han pekade på A och sa "AAA" och Helen sa Oj, kan han redan sådant? Jag sträckte lite på mig i min egen förträfflighet men i samma sekund fick Love ett av sina ökända damputbrott och hoppade runt och skrek blåorangerosanassenallepuhballongenärborta-blåblåblågröngulrödblå och ville inte sitta still och rita och ville inte leka med plastdjuren som han skulle sätta ord på så jag fick tala om att han liksom är lite fladdrig ibland men OJ vad duktig han är på siffror också ska du veta!

När jag gick därifrån funderade jag lite på om hon kanske skriver i sina papper att Love är en hyperaktiv Rain Man.

Att hämta de dära...

Ja, så här såg de ut en gång i tiden

... pojkarna på dagis är inte alltid så lätt. Oftast går jag till Ludvigs avdelning först. Där möts man av "MEEEN! Jag vill inte gå hem!" och diplomatisk som jag är säger jag då lugnt att han kan leka färdigt så går jag och hämtar Love först.

På Loves avdelning får jag först plocka ihop ett eller två ombyten med nerkissade brallor. Tydligen är det väldigt svårt för personalen att ta med honom på pottan i tid trots att jag har påpekat om och om igen att han inte kissar så mycket åt gången och därför behöver gå ofta. Jag tycker även att fröknarna borde ha märkt av det här efter några veckor. Men icke.

Sedan kommer Love utspringande och slänger sig glatt i famnen och varje gång tänker jag att "håhå, idag går det fort". Men i samma sekund som jag tänkt klart tanken drabbas Love av något slags inre tvång och han måste gå och släcka och tända släcka tända släckatända lamporna i hallen några gånger. Sedan vill han inte ha på sig skorna heller. Men han vill ha napp napp NAPP NAAAAPP iallfall, annars kommer vi inte utanför dörren ens.

Tillbaka på Ludvigs avdelning är han som bortblåst, och han har sprungit och gömt sig i några buskar som är som en jävla labyrint och vill bara följa med mig om han får spela Super Mario när vi kommer hem och Love vill gärna åka stora rutschkanan på stora gården fast han bara har på sig ombyteslångkallingar och åker ner i geggamojan och blir geggig och grinar hela vägen hem.

Vilken skön start...

... på dagen. I morse backade jag på grannens bil när jag skulle skynda iväg till skolan. Molly började nästan gråta och jag har haft en klump i magen hela förmiddagen. "Men va i hälvätte göru?" skrek han från balkongen. Som om han hade en Rolls eller nåt. Den här bilen vi pratar om är ändå typ redo för skroten.

Nu ska jag gå dit efter föreläsningen och erbjuda honom lite cash, för det tycker Mattias är den bästa idén. Jag får ta med mig något litet barn så han inte stryper mig, tänker jag.

Lång och tröttsam dag...

... som kulminerade i ett fantastiskt - eller var det fanatiskt? - föräldramöte på Mollys skola. Detta skedde på tom mage och med ett kvitto i fickan på skolböcker för över tusen kronor denna månad.

Men jag har ju hunnit storhandla och posta brev och hämta paket och styra upp tvätt och hämtat ungar på dagis och haft två föreläsningar och instruerat Molly om hur man cyklar till biblioteket och bråkat med Ludvig och pratat med svärmor och skrivit lite på ett skolarbete och anmält mig till nästa delkurs och tajtat några lata klasskompisar och lite sånt.

Annars? Jo tack.

Nu får det räcka...

... med politiskt prat i den här bloggen.

Men en sista sak bara: Någon människa som heter Ekeroth uttalar sig om att man bör skicka tillbaka 90% av alla invandrare till det land de kommer ifrån. För är man muslim kan man inte vara riktigt svensk. Nähäpp. Vart gör vi av de svenskar som konverterat då? Kan man skicka dem till Muslimien?

Får kristna afrikaner stanna? Och vad gör vi med dem som inte har någon tro? Och vad gör vi med mig som tror att 5.7% av Sveriges befolkning är idioter?

Men sen gjorde vi...

... det viktigaste. Vi hämtade hem barnen. Love ville gunga och sura samtidigt.

Å sen gick vi och röstade. Molly assisterade mig. Det är viktigt att få dem att förstå innebörden av att rösta, och hur viktigt det är.

Sen gick vi hem.

Nu är klockan snart fem och jag börjar bli redo för dagens första föda.

Och i morse var man...

... inte överdrivet pigg. Håret som ett skatbo och gårdagens smink.

Vi gick upp femton minuter innan sista tiden för utcheckning. Blev glad när jag kom ut och såg att övriga vänner hade en ungefär likadan morgon. Utom Bizzy då som alltid är så jädra fresh! Bosse var min egen plågsamhet personifierad.

Gode Gud och...

... Jesus Christ, idag är en jobbig dag. Detta bröllopet tog ju lite på krafterna kan man säga. Och det som verkade så självklart igår känns hårt för en småbarnsmamma idag. Att partaja till fem på morgonen är inte att rekommendera.

Men vi hade så himla kul! Så vansinnigt roligt att träffa en massa gamla kompisar. Titti var bedårande vacker och Palle var så stolt. Och pappor och brorsor som rösten stockade sig i halsen för när de skulle hålla tal. Huhuhu vad jag grinade. 196 bilder senare bjussar jag på några finisar.

Här har vi en bunt...

... jävligt smarta kändisar. Kändisar I love. Kändisar som lägger sin röst på sossarna.

Iofs är alla som väljer att inte rösta på sverigedemokraterna värda en stjärna i himlen. Och det viktigaste är att man faktiskt använder sin röst, oavsett vilket parti man tillhör. Så iväg med er nu!

Idag ska jag på...

... bröllop. Palle och Titti gifter sig i Västra Ämterviks kyrka och har efterföljande fest i Spegelsalen i Rottneros Park.

Här kastas man mellan livets ytterligheter. Jag kände precis samma sak igår när jag kom till sjukhuset. Där börjar man och slutar man. Liv och död är så nära. Kärlek. Glädje och sorg. Det är en fin tråd och på lasarettet utspelar sig hela registret.

Jag är lite låg, men idag firar vi kärleken.

Det här var dagen då...

... jag skulle sätta mig och sammanställa lite skoldokument, och läsa första halvan om Sveriges utbildningshistoria från medeltiden fram till 60-talet.

Istället får jag ett telefonsamtal om att farmor fått hjärtattack och ligger på intensiven. Hjärtat knyter ihop sig och jag kastar mig iväg till sjukhuset. Där ligger hon, spröd som en fågel, i ett kalt rum på avdelning 33. Farmor som är 84 och redan i princip står med ena foten i graven. Det här är inte bra. Och jag gråter och gråter.

Farmor och jag pratar en stund, men hon hör så väldigt dåligt. Hon viskar iallfall att hon är så tacksam för att hon kommit till sjukhuset och fått hjälp, och hon har fått en spruta och sju tabletter så nu känner hon sig nästan frisk och vill åka hem. Hon tar sig inte ens upp ur sängen.

Sköterskan säger att Anna-Lisa måste stanna några dagar. De tar en serie blodprover för att se vart hjärtinfarkten har satt sig, och hur länge hon haft den innan hon fått medicinering. Sköterskan har överbett och är snäll. Farmor hör inte ett ord av vad hon säger, utan ligger och svamlar samtidigt om att hon är så slemmig i halsen.

Efter en stund säger farmor att hon tycker att det är fantastiskt att jag kunnat komma så snabbt. "Men jag bor ju här i Karlstad, farmor," halvskriker jag. "Det är ju Pernilla som bor i Gävle. Jag har ju nära." "Pernilla... det är hon som är mörk det," säger farmor till sig själv. Ja.

Efter en timme är farmor trött och vill sova. Jag hjälper henne att lägga sig på sidan. Jag tittar på farmor en stund, en extra titt för att jag vill ha henne nära mig. Hennes fingrar är som krokigt skelett. Hennes bröstkorg putar ut och hon flagnar överallt. Hon är så skör. Jag pussar henne på kinden innan jag går.

Farmor lever än. Men det känns som om det kanske är nära nu. Och det är hemskt hur man blir påmind om sin egen dödlighet. Allt har ett slut. På något sätt går man omkring med hjärtat i handen. Jag är så otroligt tacksam för allt jag har.

Ikväll låter jag barnen stanna uppe extra länge och äta popcorn och glass och spela tv-spel och allt de vill. Jag är bara så glad att ha dem nära idag.

Ludvig och Love har...

... en ny favoritbok som heter "Jamen Benny", och den läser vi varje kväll. Det är en alldeles fantastiskt härlig historia med tuffa grisar med fotbollsdojor som slår stackars Benny på trynet för att han är för stor för att ha napp. Nappen har Benny stulit från sin sprillans nya lillebror. Benny är en ganska grinig liten gris. Men nappen är god.

Nu har jag skickat efter ett par till böcker om Benny så vi kan variera oss lite.