... varför jag alltid sitter uppe så inihelvete sent. Det är för att jag älskar att vara ensam. Att hinna tänka färdigt innan jag blir avbruten, liksom. Det är alldeles fantastiskt.
Och idag har jag knappt gjort någonting. Jag har lekt lite med småpojkarna, och så kom Molly hem efter pappaveckan. Alla lika glada som vanligt, å familjen är komplett igen.
Mattias var ute och åt middag med några chefsfarbröder i hans ålder, och när jag nattat alla barn och plockat undan så gjorde jag något mycket ovanligt. Jag lade mig ensam i soffan och kollade på tv. Så jävla gött, va. Kan bli en vana känner jag.
Å nu ska jag lägga mig i soffan med en varm filt å läsa Mama. Och jag är helt nöjd.
3 kommentarer:
jag har försökt vinka till dig!
det är übergött att vara ensam ibland, det är man värd, ivarjefall jag som har ett sånt härjigt barn, hehe..
puss
Ja visst är det underbart?
Känner igen det alltför väl.
Många kramar
Jag vet!! Ensamhet rockar, jag saknar SÅ att aldrig, aldrig få vara ensam hemma längre. Den 5/4 har vi vårstädning på dagis, jag GRINAR inombords men kan antagligen komma loss ändå. Kan gå över lik för shopping, inklusive dagisfröknars lik. Återkommer om detta, och TACK för inbjudan!!
Skicka en kommentar