Slängde iväg en beställning...

Mitt!

Mollys!

... till HM också, nu när jag ändå var varm i kläderna. Fan va mycket man får för pengarna! Det är ju bara jag och Molly som handlar där. Mattias å de Lindqvistska barnen kräver betydligt dyrare outfits.

Måste tipsa om LaRedoutes...

... jeans/byxsortiment för oss som är ungefär två äpplen höga. Man kan välja beninnerlängd som passar folk under 162 cm, vilket jag är med råge. Några vänliga vänner brukar ibland påminna mig om att jag är bara är 7 cm ifrån att räknas som dvärgväxt.

Sånahär jeans beställde jag idag! Ljusa blir fina till våren!

Ikväll var det dax för...

... lågstadiedisco igen. Det känns som om det var igår då de satt och lekte med Barbie istället för att joxa med olika outfits.

Ludvig vaknade i morse...

Stackare!

... med feber. Den har sedan åkt jojo lite uppåner för att tillslut ikväll landa på 39,9 vilket innebär att han är så sjuk så han yrar.

Men trots att han är så sjuk, så håller han fortfarande för munnen när han hostar och viskar när vi är utanför vårt sovrum där Love ligger och sussar. Och han är så tapper, überbarnet. Jag ska köpa en Rorri racerbil-film och isglass till honom imorrn för det kommer han gilla.

Idag blev det klart...

... att Madonna kommer till Gbg i sommar å spelar på Ullevi. Det blir att ligga i ordentligt när biljetterna släpps, för jag SKA dit. Minns mitt inlägg om kärleken till Madonna här!

Känner mig lite ledsen över att min eviga vapendragare i Madonna-sammanhang, Fredrik, är i Thailand då och provligger sängar på olika lyxhotell - ja, det är faktiskt en del av hans jobb! - men har lurat med mig tre trevliga tjejer istället.

Detta kommer bli så stort! Grinar nästan bara jag tänker på det! Mattias frågade lite försiktigt om det inte fanns risk för att jag blir beviken om konserten suger, men det skiter jag nog faktiskt fullständigt i. Kärleken till Maddy är ändå total.

En sån trevlig...

... dag! Tillåmed Lillnoe verkar lite mer bubblig.

Tog med mig barnen till IKEA. Lämnade in dem i förvaringsboxen för barn. Har aldrig tidigare förut gått igenom varuhuset så snabbt! Ändå hade jag tid att lusläsa alla specifikationer på kökstillbehören.

Grillpanna -check. Mortel - check. Köpte även en affisch till Mollys rum, lite värmeljus och några burkar i frostat glas till köket.

När jag hämtade ut barnen berättade Molly upprört över en pojke som var femåetthalvt som hade knuffat henne och sparkat Ludvig och skrikit "snorungar" och "va fula ni är" till dem. Å personalen hade inte gjort ett dugg. Jag tror aldrig tidigare jag har uppmuntrat till våld, men jag sa att nästa gång nån ger sig på både henne och lillebror, så har hon DEFINITIVT rätt att försvara sig. Mattias tyckte att hon skulle ha gett dumpojken en snyting. Jag sa att det kanske hade varit bättre att knuffa omkull honom. Eller nerför ett berg.

En tur på Bergvik slutade i enbart en påse, från HM. Köpte två pyjamaser till Love och urcoola Rolling Stones-tischor till pojkarna. Molly fick Hello Kitty-boxers.

Köpte med mig en hel hög tulpaner hem. Å det var rent och fint och lyktade ajax när jag klev innanför dörren. Såååå otroligt lyxigt att komma hem till en skinande rent hem! Y

Är ganska olycklig...

... just nu, på grund av den evighetssurande bebin som driver mig till vansinne.

Oftast när barn under ett år är griniga, brukar man skylla på magont och/eller tandsprickning - klassikerna. Men i detta fall är det nog faktiskt sant båda två.

Han har såna problem med bajseriet. Var tredje dag pressar han ur sig några små stenhårda harlortar och grinar helt galet.

Och så har han fått tre nya tänder den senaste månaden.

Detta i kombination med mycket stor frustration över att inte kunna förflytta sig själv öht, gör att livet är en pest för Love. Klart man blir förbannad.

Men grinandet pågår varje vaken minut, och det är det som gör mig galen. Och jag orkar inte bära honom hela dagen. Jag är ju inte Hulken liksom.

Så imorrn ska följande utspela sig (och det är faktiskt ingen dröm utan verkligt scenario): Mattias är ledig från jobbet, Ludvig är ledig från dagis och Molly har studiedag i skolan.

• Love vaknar. Jag buffar på Mattias så han får gå upp och jag får sova vidare.
• Jag masar mig upp och lagar amerikanska blåbärspannkakor.
• Svärmor kommer efter sitt yogapass och hämtar bebin.
• Jag tar med mig storbarnen på lite shopping (hade först tänkt mig badhuset eller Mariebergsskogen, men nu är det min tur att få lite paus å välja aktivitet). Under tiden vi är borta storstädar Mattias hela huset.
• Åker hem när det är färdigstädat och bebin är återlämnad.
• Ska tvätta lite på kvällen, that's it.

Å nu ska jag snart gå och lägga mig bredvid bebin. För hur överjävlig han må vara när han är vaken just nu, är han fantastiskt vacker och rofylld där han ligger bredvid mig. Och han är liten och kompakt och har en varm kropp och jättemycket hår. Och han är så fin och älskad att jag får ont i hela bröstet.

Å apropå färgstarka...

... personligheter, så är faktiskt apotekstanter jävligt trista överlag.

Men det finns undantag tackålåv! På mitt apotek jobbar det en kvinna med långt eldrött hår, som biter på naglarna å röker å åker HD med sin man. Hon gillar också barn. En gång gav hon Molly en sisådär femton små provtuber av all tänkbar jox som säljs på apoteket, så "du och mamma kan gå hem och ha en riktig tjejkväll och smörja in er och lyxa till det."

Okej.

En lyxkväll i Mollys ögon består av Ben&Jerrys-glass, en bra film, sitta uppe sent och att vi sover ihop.

Men Molly är så väluppfostrad så hon sa tack så mkt och gick hem och gojsade in varenda jävla docka hon hade med den där smörjan.

På ICA Maxi finns det en kvinna...

... som är ganska högljudd och kommer från Hagfors-någonstans, för det hör man ju ganska tydligt. Oftast jobbar hon i korvmojjen, men ibland ser jag henne även packa upp barnmat och blöjor på bebihyllorna. Hon tycker mycket om barn. Hon är alltid snäll emot Molly och hon skrattar och skämtar och klappar på huvudet.

Den här kvinnan har svamp. I underlivet, fick jag veta häromdagen.

När jag kommer in på min trogna nässprays-shopping, står hon och pratar med en apotekstant som pratar lågmält och entonigt precis som alla andra grå möss som jobbar där. Och medan jag står och spanar i hyllan om det finns nån starkare dos? så hör jag hur hon öppnar truten.

"Dä barö kliiiör å kliiiör å jag riiver mej så jag blir tooki! Årä går int övver! Dä bränner som eld i musa påmmej!"

Jag döööör. Alltså, jag har också haft svamp å vet hur jävla kliigt det är, men inte står jag å basunerar ut det över halva Bergviks köpcentra. Vänta lite maxitanten, det var nån därborta utanför systembolaget som inte hörde.

Samtal med...

... maken:

Jag: Vet du att Ludvig har börjat leka rollekar? Vi kanske ska köpa några sånadär gubbar till honom.

Mattias: Ja, men är inte det rätt dyrt eller?

Jag: Men han behöver ju liksom inga märkesgubbar.

Mattias: Jo, han ska ha Star Wars-gubbar såklart! Fatta vad roligt för mig!

Snabb shoppingtur till...

... Sthlm idag. Många tusenlappar fattigare, men många prassliga påsar med hem.

Jag har aldrig varit ett big fan...

... av Katrin Schulman, eller ja Zytomierska som hon heter nuförtiden. Jag har alltid undrat vad fan hon gjort för att bli känd mer än att ha låtsasgift sig med den där mediekåta karln. Men hon syns - och HÖRS! - tamejfan överallt trots att hon är helt talanglös, och nån natt när jag led av insomnia halkade jag in på hennes blogg.

Och nu börjar jag tycka att hon är skitkul. Hon har ju noll censur i hennes käft eller skrivande, och stundtals är det oerhört roande! Som till exempel denna diskussion hon har med sin polska pappa.

"Pappa: Katten, varfer di skriver om moffan hela tiden? Det er inte kjul.

Jag: Moffan?

Pappa: Di rakar moffan. Di ger laser på moffan.

Jag: Ja, men det är väl trevligt att jag delar med mig av mina intima delar också. Det är ju det som gör mig så öppen och härlig.

Pappa: Eppet och herligt ticker jag inte. Det passar inte. Di er moget kvinna.

Jag: Men sluta för fan. Jag är ju inte mogen alls.
Pappa: Nej, faktiskt di är inte moget.
Jag: Skönt då hade vi klarat upp den saken. Hur är vädret i Nice?
Pappa: Schent."

Jag önskar att jag också kunde skriva precis vad jag ville. Men eftersom jag vill kunna se mammorna på dagis i ögonen utan att fundera på om de vet vad jag skrivit om min mutta, är det otänkbart.

Men nu har Katrin mens. Och det har jag med. Och det är liksom inte meningen att jag ska ha det. Inte för att jag är gravid, utan för att jag satt in en liten plastmojäng downstairs som ska utsöndra ett hormon varje månad så att jag och Mattias kan samlaga ostört.

Sådär. Nu blev jag lite för personlig iallafall.

Hade en liten dejt...

... med Johanna och bebi F idag. Hon kom hit rödkindad och vacker efter en liten prommis från dagis. Alltså, hon är alltid så väldans snygg. Å mejkad å har fina kläder. Tillåmed i mjukisbrallor är hon en tiopoängare, för då ser hon bara sådär irriterande sportigt fräsch ut.

Johanna har tid och ork att sminka sig varje dag. Hon definierar sig själv som MILF på det sättet. Och sådana här ögonfransar har hon helt naturligt. Inte en ögonfransböjare så långt ögat når.

Själv lägger jag tiden på att göra hemmagjord granola a´la Jamie.

Måste komma ur Jamie-träsket snart. Barnen börjar tröttna på bladpersilja och färsk ingefära.

Nu sitter jag här...

... och väntar på säsongstart av "Mia och Klara" i SVT kl 20.00.

Tycker att det ska bli kul, men är ju inte riktigt lika in löööv med Mia Skäringer efter hennes otroligt korkade uttalande om McDonalds i en krönika i Mama. Nu har jag ju inte kvar den där tidningen så jag kan citera henne, men det handlar iallafall om att hon har en diskussion med sin femåriga dotter huruvida man kan äta hamburgare varje dag. Det tycker inte Mia Skäringer att man kan, för då blir man tjock. Och tjock vill ingen vara. Men McDonalds skiter i alla individer och skiter i att folk blir feta. För McDonalds vill bara tjäna pengar.

Då undrar jag följande:

Vilket företag vill inte tjäna pengar till att börja med? Och varför ska McDonald's behöva stå till svars för så mycket av barns övervikt idag?

Så här är det: Äter du hamburgare och pommes varje dag utan att röra på dig, blir du fet. Äter du spaghetti och köttfärssås utan att röra på dig, blir du fet. Äter du mer än vad du förbrukar kommer du gå upp i vikt. Oavsett vad du stoppar i dig. Punkt slut.

Men det är klart att det är enkelt att slå på den själlösa hamburgerjätten med restauranger i Sverige men med hjärtat i USA. Att Max är lika delaktig i problemet pratar man ju inte om. Eller den lilla lokala pizzerian med skitschyssta Mustafa.

Men i grund och botten är just hamburgare ingen dålig mat i sig. Det är ju tillbehören man kanske kan se över. Och det är superlätt att faktiskt välja bort både ost och dressing på burgaren, och kanske välja sallad istället för pommes om man vill tänka på vikten. Men den stora boven är ju läsken! Varför klarar sig Coca-cola och alla bryggerier sig undan den här debatten? Jag blir galeeeen!

Men nu börjar det!

När Mattias ska tillbringa dagen...

... på jobbmöte och hockeytittande i LLA med efterföljande krökande, går Love på teater med farmor för att sedan övernatta där.

Kvar är jag, Molly å en bebi som har slutat kräkas tackålåv.

Och som så gärna vill krypa fast han inte riktigt får till det!

Bjöd in Johanna utan bebi F på lite mat å mys! Aldrig har jag sett denna donna så glad över flaska alkoholfritt i handen!

Vi lagade god mat - tortellinigratäng med ädelost. (Känns rätten igen Fredrika? Han förde iallafall något gott med sig denna NJ!)

När vi skulle göra efterrätt tyckte Molly att chokladkakan var lite för fransk för hennes gom. Vad tråkigt att vi då fick göra två efterrätter! Chokladcroissanter föll damen mer i smaken.

Åsså kollade vi på intelligenta tv-program som "Are you smarter than a 5th grader?" (vilket vi faktiskt var.)

Å ägnade oss åt andra intelligenta aktiviteter.

Å sen sjöng vi ABBA-Singstar.
Fast Johanna egentligen behövde ägna sig åt sådant här.

Åsså spelade vi Guitar Hero.

Å nu äre natta.

Jaha, då var man inne...

... i det här jävla ekorrhjulet igen. Hej och välkommen excorsistkräkande bebi.

Å Molly som skulle sova hos sin pappa igår. 21.45 igår kväll ringde pappan å bad mig komma ner å öppna ytterdörren. Då står hon där, arg som ett bi och rödgråten och döovän med pappan. Å som ett brev på posten kom magontet tillbaka så vi fick hämta henne tidigare i skolan idag.

Eftersom det bara är...

... lite drygt elva månader kvar tills jag fyller år, vill jag härmed komma med en liten önskelista.

Grillpanna (gärna i teflon)

Mortel

Prenumeration på Family Living

Boken "Kalas: Från dop till disco"

Känn inte att ni måste vänta ända till december förresten! Tas emot mycket tacksamt redan nu.

Eller skit i tidningen. En sån klickar jag hem på en gång istället.

Hade en heldag...

... med Molly igår. Det började med att jag följde med henne till skolan.
"Mamma, vart ska du?", frågade Ludvig när jag klädde på mig.
"Eeeh, till jobbet", svarade jag eftersom jag visste att han skulle störtgrina om han insåg att jag skulle med till skolan och han inte fick följa med.
"Meeeen!" Han skrattade. "Mammor jobbar ju inte!"

Iallfall på skolan var allt supernajs. Jag var så flitig och duktig så jag fick ha en egen grupp med barn som tillverkade knappsnurror ihop med mig. Kände mig vuxen och MVG-ig.

Men det fanns en flicka som var sju år och som hade väldiga problem med att bara trä ett snöre genom ett knapphål. Och det berodde på att hon hade ca fem centimeter långa AKRYLNAGLAR som var målade med knallrosa tip med blå prickar. Alltså det var det perversaste jag har sett.

Efter plugget tog vi med oss bästis V på en cheese på McDonald's, innan vi åkte till badhuset. Och där hoppades det från hopptornet (huvva!) och fikades och lektes och tog simmärken å allt. Å sen hann vi med en sväng på Bergvik oxå innan vi åkte hem till pappan och buspojkarna och stekte fisk till kvällsmat.

Var på BVC i tisdags...

... och hejsan hoppsan så har Love trillat ner till mittstrecket på viktkurvan! Ingen vet hur det gick till. För man kan fortfarande inte räkna bilringarna på låren på ena handen.

Men iallafall så är han 72 cm lång och väger 10580 gram.

Måste ju passa på...

... att påa lite för Mollys blogg oxå!

Fantasirik och fiffig som jag är heter bloggen http://mollybickle.blogspot.com

Vaknade i morse...

... till en balkong full av snö. SNÖ!!! Riktigt härlig kramsnö.

Så jävla härligt att jag bestämde mig för att premiär-spänna fast Love i babypulkan när jag skulle hämta barnen. Tog också med mig... JA vad heter det egentligen? Svärmor säger kälke. Och när jag var barn så hette det bob. Molly säger - på aristokratengelska, ska tilläggas - snowracer. Men iallafall: nu fattar alla. Jag tog med mig den så att Ludvig hade en schysst ride till hemvägen.

Vägen till skolan gick supersmidigt. Love var förvånad över strapatsen och satt mest tyst, helt chockskadad antagligen. När jag kom in på skolgården var det så väldans oplogat och dessutom hade ungarna lekt alldeles ojämnt, så det var buckligt och skitjobbigt att pulsa i, den långa vägen bort till grinden till dagis. Och jag sliter i pulkasnöret och bobsnöret och svettas lite lagom och ett tu tre så hör jag OOOUUUÄÄÄÄÄÄÄ lite dovt och när jag då vänder mig om, ligger Love face down med hela ansiktet fullt av snö. Pulkajäveln har vält!

Och är det nåt som är ännu jobbigare än att pulsa i snö, är det att dra en pulka OCH bob i en hand och bära en grinande elvakilos barnbebi med den andra samtidigt som man pulsar.

Var på mammas man Peters...

... 50-årskalas nu på kvällen. Himla trevlig tillställning med herrar i kostym och medelålders damer iklädda sitt bästa blingbling - alla hade samma dresscode utom jag som kom i jeans men DOCK en fantastisk Odd Molly-top.

Men iallafall så var långbordet dukat och mamma hade lagat jättegod mat med till oss vuxna. Ludvig fick pannkakor med sylt, och sen gick han och drack lite cola och åt choklad... och lite chips... och tog en macka och... ja, så där som det ska vara när det är fest.

Vid åttatiden började Love krokna, så vi bestämde oss för att åka hem. Tog med Ludvig bort till Peter för en hejdåkram och alla ojade sig över hur söt han var. En av de manliga gästerna bad Ludvig krama Peter en gång till, så att han kunde få med det på kort.

Då tittar Ludvig plågsamt på mig och piper: "jag har ont i ryggen, mamma." När jag lyfter upp honom för att säga att han bara kan krama en gång till så att farbrorn får ta kort, öppnar han gapet. Han öppnar gapet, och ur kommer en gigantisk brun stråle med osmält choklad med smarties i. Alltså han kräks så vansinnigt ner i urringningen på mig så jag bara står och gapar. Det är kräks överallt.

Och Ludvig börjar gråta. Och jag skrattar i panik men gråter inombrods. Och alla gäster ser förfärade ut. Speciellt farbrorn som fick med det på kort. Tack gode gud att Pernilla börjar styra upp läget och torkar på golvet och leder mig uppför trappan till badrummet. Ludvig får på sig rena kläder, ett par gamla leggings å tischa efter Molly som mamma har kvar i garderoben. Och jag vet inte ens vart jag ska börja.

Ställer mig i badrummet och ska försöka kränga av mig topen. Den dyra full i kräk!!! Har så mycket kräk i håret att det inte gör nån skillnad egentligen. Och på hela halsen är jag brun. Men det mesta av spyan ligger i behån och innanför linnet jag har under. Det är alldeles buckligt på utsidan för man ser hur mycket det ligger innanför. Torkade bort det mesta och fick låna en tröja av mamma.

Går ner igen och försöker skämta bort det med att "jooorå, men på riktigt bra fester är det alltid nån som spyr", men stämningen känns på något sätt punkterad. Eller också är det för att folk är lite obekväma med att jag går med mina slappa trebarnsbröst utan behå innanför tröjan.

Tänk att en sån skön eftermiddag...

... kan förvandlas till en riktig, jävla skitkväll.

Det började med att Pernilla å jag fick ställa in pokerkvällen. Vi har tidvis väldigt svårt att komma överens. Och det är inte alltid jag känner för att dansa efter hennes pipa så fort hon sätter sin nätta fot i Karlstad.

Och jag vill inte hänga ut Mattias här, men jag blev så arg på honom igår att jag kastade en smörgås (!) i golvet.

Å strax innan midnatt ringer Molly hemifrån sin pappa och gråter så hon knappt kan prata. Och allt jag hör i bakgrunden är ett världskrig mellan pappan å hans fru. Jag har faktiskt aldrig hört två vuxna skrika så åt varandra i barns närvaro! Dessa ständiga bråk.

Pratade även med fruns dotter för att lugna henne lite - hon var lika ledsen hon. Och detta bråk handlade tydligen om pappans mycket svåra paranoia - han hade fått för sig att fruns dotter (nio år!) sparkat på honom när han gick förbi! Det är lika löjligt som att han tror att folk håller på och förgiftar honom hela tiden.

Stackars, stackars barn. Och värst av allt är det när Molly stänger av.

Det är så sällan...

... det händer, känns det som, så det gäller att fortfortfort dokumentera när bebin är glad. Helst skulle jag vilja att han inte bet på detta tunna plastsnöre, av risk för att det kan fastna nånstans i strupen, men va fan... vad gör man inte för att ha en glad å lite smådreglig bebis? ;)

Alltså, jag MÅSTE sluta...

... vara så inihelvete blödig. Idag grinade jag redan till frukost, då jag läste i NWT om att en kennel utanför Stockholm ville skänka en ny valp till den tjejen i Kristinehamn som sett sin hund fräsa ihjäl i glödande aska. Alltså, vad rör det mig egentligen? Jag har ju ändå aldrig varit en doglover liksom. Men det var så fiiint gjort så jag blev rörd. Lika rörd som jag blir av min egen godhet när jag köper "Situation Sthlm" av nån uteliggare på centralen i hufvudstaden.

Å igår kväll grinade jag över att Anders Bagge är en sådan känslig själ i "Made in Sweden."

Å i bilen på väg från elgiganten fällde jag några tårar över minnet av åsynen av vår favoritpappa i föräldragruppen, morgonen efter att hans första dotter kommit till världen.

Idag när jag och J var ute...

... på en promenad, stötte vi på en människa som var ute och rastade tre satans fula pudlar.
"Maria Jacobsson?", sa hon.
"Mmmm....", sa jag.

Det var jättekvinnan K, som spelade basket och var 185 cm lång och hade ett väldigt säreget men vackert ansikte. Som gick från att vara svartrockare till muslim över en natt. Hon som var ihop med min kompis I och som fick för sig att jag och han kuckelurade bakom ryggen på henne.

Detta ledde till att hon gav mig vansinnigt mycket stryk en gång. Hon slog mig om och om igen med knytnävar överallt, och sparkade på mig när jag låg ner. Och hon drog upp mig från marken och slog mig igen. Precis när hon skulle dunka mitt ansikte in i en tegelvägg, kom I och hans kusin och drog bort henne.

Idag känner jag ingen agg mot henne direkt. Och ännu mindre efter att ha träffat henne idag och småpratat lite och en av hennes jävla hundar som bara ville stoppa in nosen under min klänning.
Hon har fått sitt straff. Jag vet att hon har dragits med ett svårt heroinberoende i flera år. Och suttit inne och på behandlingshem och fan vet vad mer.

Och så såg hon för jävlig ut, med sprött hår och skitdålig hy. Men ren iallafall, och ganska glad över livet. Och impad över att jag har tre ungar. Och inte tre fula hundar som hon.

Idag vaknade Love...

... klockan 03.20. Alltså, inte att han vaknade då och somnade om. Utan det var gomorron. Inte precis jätteroligt för mig som lagt mig vid ett.

Nu när han sitter bredvid mig på golvet och drar i sladdar och pillar i vägguttagen är det nästan så jag låter honom hållas.

Å lite bilder...

... på det nya. Dock inga bilder från vårt sovrum, eftersom vi bara bor där temporärt och dessutom innehåller en sovande bebi så här på kvällskvisten.

Datahörna i allrum uppe (givetvis med min blogg på skärmen)

Allrum uppe x 2

Mollys skrivbordshörna

Mollys rum x 3 (speglarna som står bakom sängen ska upp på väggen bakom tv:n, that's it.)

Här kommer en liten förhandstitt...

... på Odd Molly's vårkollektion 2009. Aj äm in löv! Synd att man inte är miljonär.