... barn, precis som i princip alla andra föräldrar, men idag har jag undrat många gånger vart tusan jag lagt silvertejpen? Gnällskrikgråt och tillbaka igen. Och förkylningen som bara vandrar runt i kroppen och inte hittar någon utgång. Bläbläblä. Känner mig inte utvilad direkt.
Till råga på allt så vaxade jag av mig halva ena ögonbrynet i morse. Nu har jag ett normallångt och ett ganska kort. Lite sönderplockat sådär, som man kan se på WT-brudar från typ Vålberg.
Och så har jag börjat störa mig på det där fula bråsket jag har på örat, som jag är född med. Det ser ju helt miffoaktigt ut. Folk har i alla tider insinuerat att jag skulle vara en alv eller vara med i Star Trek eller så. Idag sa Ludvig till mig: "Jag tycker synd om dig mamma, som har det där på örat." Vad menar du, Ludvig undrar jag? Det gör ju inte ont. Är det fult, eller? "Nej nej. Jag bara tycker det."
1 kommentar:
Elsa har en liten knöl, pytteliten dock, på ena örat. Läkaren på BB förklarade att det antagligen var två foster från början men att de under celldelningen på nåt sätt satt ihop och bara ena utvecklades. Så en tvilling på örat alltså. As simple as that! Haha ;)
Skicka en kommentar