Två småbrollor...

... där den ena nyss lärt sig sitta själv, och den andra har svårt att sitta still.

Sittande bebi

"Jag åsså me kort, mamma" (men kolla in i kameran istället för på TV:n då förihelvete)

Nu tar jag min tjejfrisyr och drar!

Men vad bra att han ramlade ihop så jag kan passa på att killa honom lite under foten!

Visst känner man sig verkligen...

... välkommen hem till oss när man möts av detta? Hemmet känns så ombonat och mysigt. Förutom skor ligger här också en sjal, två huvtröjor och en plansch.

Summa summarum, antal skor (i skostället med omnejd) per människa i hushållet:

Love 0.

Mattias 4.

Ludvig 3.

Molly 7.

Jag 8.

Ooooops!

Host, skrik, napp...

...skrik, napp, host, skrik, napp, host, mat, skrik, napp, host, skrik, napp, host, napp, host, skrik, napp, host, napp, host, mat, host, skrik, napp, skrik, napp, skrik, napp, host, skrik, napp.

Så här har de två senaste nätterna sett ut hos oss.

Har fått ganska mycket gjort...

... idag, mycket pga en förvånansvärt eftermiddagssovande bebi.

Tvättat (jag), dammsugit (Mattias), höstrensat i rabatterna och trädgården och plockat in utegrejer som var spridda överallt. Håhåjaja. Det är ett otroligt slit.

Studsmatta med skyddsnät, grävskopa, hinkar, spadar, hopprep, bilar, trehjuling, bollar, vattenballonger, traktor med släp, bobby car, kakformar, vattenkannor, gatukritor och lektält.

Och all annan skit som tillhör oss vuxna (framför allt mig). Vattenslang, krukor, miniväxthus, dynor, poolkit, spadar, krattor, vattenkannor, hinkar, balkonglådor, sopborstar, ljuslyktor och fröer.

Och småpojkarna har blivit hostomaner. Och Love håller dessutom på och förvandlas till en liten Elva. Om det är någon som undrar vad skillnaden är mellan en Elva och en Älva, är det bara ni frågar. Fattas bara en dunderförkylning just nu.

Denna dagen blev ganska...

... trevlig, fast det är jobblördag för maken.


Det började i morse när vi satt och åt frukost. Ludvig är ju minst sagt en slow eater, och nu har han börjat köra med två ursäkter VARENDA gång vi sitter vid matbordet, för att få en anledning att ta en paus. Ursäkt nummer ett: "Måste pussa krama mamma" och två: "Måste bajsa kissa" (oftast lyckas han pressa ur några droppar, men inget mer). Efter att han kört toalett-ursäkten kom han liksom aldrig tillbaka till matbordet. Då hittade jag honom här:

Rymmaren

Sittandes på knä i trappan med brallorna nerdragna fortfarande. Och så var det ju Svampbob på TV så det är klart man fastnar.


Sen var det klassfotbollsfinal, och det är helt sanslöst, men Mollys lag vann! Ja, de spöade skiten ur varenda lag och var superöverlägsna! Det enda molnen på himlen (förutom de faktiska monen på himlen) var en flicka i ett av de andra lagen. När Molly frågade vad hon hette, svarade hon: "Teddy, men håll käften nu." Och när matchen var slut sa Teddy: "Tack för en jävla god match." Sånt här kan Molly bli väldigt upprörd över. Men mest upprörd var hon över att flickan hade ett sånt fult namn.

The team --- fråga mig inte vad de heter... det finns nån Heja Krisse och Kom igen Albin och Jobba nu då Herman...

Prisutdelning uppe på scenen

Bravissimo! Molly and the buckla

Jag är så trött...

... så jag döööööör. Vi åt inte middag förrän halv åtta, efter att vi varit och storhandlat. ICA Maxi en fredagseftermiddag precis efter lön är inte att rekommendera! Och sen skulle det ju skrikas (Love) och ojas (Ludvig) till förbannelse innan de små raringarna slocknade.

Det här brukar annars vara någon av mina piggaste timmar på dygnet, men nu ska jag bara blogga och sen ska jag sova. Och klockan är inte ens tolv!

Har börjat scrappa en receptbok! Det blir superfin. Först tänkte jag ge den till Pernilla i julklapp, men den blir så bra så jag behåller den själv. Halkade nämligen in på en amerikansk hemsida, där en tjej scrappat ihop en bok med amerikanska (ja, vilka andra skulle komma på ett recept med cocacola-kaka med cocacola-glasyr?) och italienska recept, och den är SÅ fin! Jag kan tycka att många scrapgrejjer har för mycket krusiduller och dekorationer i vanliga fall, men den här är mycket smakfull och helt LOVELY. Och dömycket onyttig men supergod mat.

Bästaste och kreativaste Amandas hemsida hittas här!

Och nu ikväll har jag klippt och klistrat och skurit och knutit och stansat ut små blommor så jag blev alldeles svett. Iofs satt jag precis bredvid helveteselementet som aldrig går att stänga av, men ändå. Är öm i handflatan. Kommer nog ha träningsvärk i stansmuskeln imorrn.

Nä nu ärrä fan natta.

Jag och Mattias satt...

... och räknade lite på månadens minst sagt skrala ekonomi. När alla räkningar är betalda och vi satt in matpengar på ICA-kortet har vi 1439 kronor kvar. Och det ska räcka till ett frisörbesök för Mattias och bensin till mig. Har nämligen tänkt börja boffa så här på äldre dar för att orka uthärda tillvaron. Neeeej då. Det är ju till passaten såklart!

Iallafall har vi precis kommit fram till att vi kommit undan med nöd och näppe, och vi drar båda en lättnadens suck.

Då ringer Molly.

Och berättar att hon tappat bort sin jacka. Och MIN mössa. Jag lovar, hade hon varit hemma hade jag strypt henne. Den där jävla Everestjackan som kostade sexhundra (eller var det sju? jag minns inte) som är vindtät och vattentät och fan och hans moster. Och min fina stickade SVEA-mössa som jag inte ens ville låna ut, men JOOOOO DÅ hon skulle vara så rädd om den.

Men hur kunde det här gå till? Molly hade såklart inte gjort nåt, som vanligt! "Meeen mamma, jag hade den i ryggsäcken och sen var den bara borta" och sånt skitprat gör mig vansinnig!

Och jag var så jävla arg att jag svor och då lät hon plötsligt sur och det triggade mig naturligtvis ÄNNU mer och det enda jag kunde tänka var UNGJÄÄÄÄÄÄVEL och vi har inte råd med en ny fuckingjävlakukjacka nu!

Medan jag pratade med pappan och skällde lite till, gick Molly och hennes storasyster G till Norrstrandsskolan, för det var där jacka synts till senast - i tisdags! Och tjolahopp tjolahej så var ju jackan återfunnen bland hittegods i gympasalen. Så den hade väl flugit ur väskan där.

Och mössan? Den hade hon glömt ute på trappan på skolan, sa hon. Men det var ju inte hennes fel det heller. Och när Molly frågade fröken var den kunde vara, sa syster G: "Menar du den grå, Molly? Den är ju hemma hos pappa."

Love verkar tro...

... att han är med i skrik-SM. Vilken rolig gren! Han har vunnit guldmedalj för länge sedan. Han har gallskrikit konstant nu i över en timme och visar inga tecken på att sluta. Han är sjösvett och jag med, men nu fan ska han sova! Har vaggat och vyssjat och matat och gudvetvad, men ingenting tystar denna bebis!

Försöker desperat att inte tappa modet och att tänka positivt. Det är ju bra att han är ihärdig! Det finns många OS-grenar där uthållighet är A och O. Och det är bra att han är ståndfast! Han kanske ska ut i vida världen och slåss för sin sak.

All heder åt en sexmånaders pojke som vet vad han vill! Att mamman blir koko på kuppen är en helt annan femma.

Hittade förresten ett kort...

Love --- Ludvig

... på Ludvig när han var ett halvår, som Love är nu. Love är en tjockade variant av storebror, och lite mer råttfärgad i håret som resten av La Familia. Men hjälp vad lika!

När livet är som pissigast...

... och jag funderar återigen allvarligt på att skänka bort bebisen, då fattar maken galoppen och kommer hem med blommor och kärlek till mig.

Även Ludvig är störtförälskad i mig. Idag när jag satt på huk för att knyta skorna, kom han och gnussade näsan mot glipan mellan t-shirten och jeansen. "Mmmmm.... din rumpa luktar jättegott, mamma." Och i badet sa han "Mamma, ditt hår är så fint och skönt att klappa, och varmt."

Och Love... I wish he could love me. Så fort pappan och jag smider diaboliska planer på att han ska få sova själv, hottar han upp sig så han får feber så vi inte kan genomföra några förändringar. Och vi som precis har återhämtat oss från senaste nattskrikperioden! Hur ska man orka? Alltså på riktigt?

Fick ett telefonsamtal från Molly...

... och hon har gjort MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL i kvartsfinalen i klassfotbollen! Det här är det största som hänt! MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!!!

"Ja, mamma, det var så himla coolt och alla killarna sa 'bra jobbat Molly', och sen fick jag en boll i fejset också och så trillade jag på röven." Genast förvandlades även hennes vokabulär till en åttaårig pojkes.

Och Ludvig sa: "Mamma, jag älskar Dora, mmmm, Ludvig älskar Dora, mamma du är också söt. Mamma älska Dora?"

"Mamma, jag älskar...

...---" dig? pappa? Molly? Nej, DORA. Ludvig loves Dora.

Har precis kollat på Dora på Nickelodeon. We watched Dora.

Dora skulle få ett syskon. När hon varit ute och lekt med Boots hade bebisen ploppat ut. "Bebisen har kommit", sa Doras daddy. Dora går in till den fräscha mamman som sitter helt avslappnat i sängen. "Mummy, where is the baby?", frågar Dora. "Look in the spjälsäng", säger mamman.

Där i ligger inte en utan TVÅ små otäcka bebisar. En pojkbebi och en flickbebi. Pojken har blå t-shirt och flickan har rosa. De är ju helt nyfödda - kom ihåg att de bara kom hux flux medans Dora var på väg hem! - men flickan har långa ögonfransar och lite hår som de har knutit en rosa rosett i. Bebisarna ler och gurglar glatt. "Oh, they can prata already!", säger Dora.

Det kanske är mina barn det är fel på, men sådär såg de fanimej inte ut när de föddes.

Vid femtiden i morse...

... satt jag och matade Love. Då plötsligt slocknade lampan, fläkten tystnade, kylskåpet slutade surra och ALLT blev svart. Ute i trapphuset var det lika mörkt.

Gick över till grannhuset, där de visade sig ha samma problem. Ringde då till felanmälan på Karlstads Energi, som talade om att hela Norrstrand med omnejd var helt utan ström. Mitt i civilisationen!

Tur att vi gillar stearinljus här hemma! Tände väl runt hundra stycken så det var skitvarmt i hela lägenheten. Mollys kommentar till strömavbrottet var "meeeen ååhhhhhh då kan jag ju inte få rostade mackor till frukost!" "nej, kära du, men du kan få härsket smör på orostade mackor eftersom kylen inte heller funkar!"

Strax innan hon skulle gå till skolan vid åtta, så vroooooooOOOOM drog det igång igen. Phew!

Nu sitter jag här...

Glad kåldocka UTAN magbesvär

... framför datorn och äter daimkolor och bävar inför natten.

Jag har alldeles nyss besökt Hagahallen iförd grå velourbyxor, röda crocs och Arsenal-jacka. Osminkad med blött hår i en sovknut på huvudet. Och torrt konstaterat att FAN vad folk handlar vid den tiden på söndagskvällar.

Anledningen till denna oplanerade aftontur, är att bebisen hamnat i nån slags kris efter att vi börjat ge honom välling och gröt. Från att ha bajsat var tredje dag bajsar han nu var tredje minut. På ett ungefär. Och skriker sig igenom nätterna. Var därför tvungen att åka och köpa modersmjölkersättning så han kan få något annat.

Nu måste havren och skiten BORT! för jag vill ha min glada kåldockebebi tillbaka. Om inte annat för att jag måste börja få honom att sova i spjälan. Orkar inte med detta eviga tvinnande nattetid! Känns dock inte rätt att börja joxa för mycket med honom om magen är paj.

Så nu är jag hyperstressad och nervös över att han ska vara allergisk mot något, typ gluten. Måste ringa BVC imorrn.

Mamma, jag och Molly...

... tog en liten tur till svampskogen. Var tvungen att föreviga det hela med en hel drös fotografier, eftersom vi är i skogen... en gång om året, i bästa fall.

Eftersom vi inte är några skogsmullar någon av oss, fick vi klä oss i våra sunkigaste kläder för att passa in. Och jag hade min Biltema-gummistövlar för 69:- som är två nummer för stora. Vi har ju heller ingen vacker korg att plocka dessa svampar i. Mamma hade istället packat ner några plastkassar.

Sedan får vi inte klä oss som vi vill, för det bestämmer mamma. Tröjorna måste vara instoppade i byxorna och byxorna i strumporna. Annars kan vi få fästingar och ormbett och gudvetvad. Och vi måste ha något på huvudet eftersom det är så snårigt och kanske för att man kan förstöra frisyren? Mamma höll på att baxna när vi kom och inte hade huvor på våra tröjor. Jag vågade vägra, men Molly fick minsann kränga på en scarf i Axl Rose-stil på skallen.

Molly och jag redo för en skogstur!

Molly tyckte det var roligare att ägna sig åt annat!
Älskar mamma, älskar inte...

Fina svampar

Very giftiga svampar

Här har någon jävel kört sönder skogen och bästa svampstället, och fällt en massa träd! Mamma var helt förtvivlad och Molly himlade med ögonen och sa "Men vaddå, det finns ju typ fler skogar!"

Många myror och barr

Molly plockar av det gyllene guldet (eller skogens guld? vad är det det kallas? :S)

Molly har trampat sönder ganska många också!

Passar på att dänga dottern med farlig pinne

Rykande röksvampar

Molly har hittat lämplig vandringskäpp

Och så lekte vi "Gissa bajset?"


Här vill Molly förminska sig och fly över fältet. När jag säger att man inte får ta en genväg, säger hon "Men vaddå, om det kommer nån kan vi ju bara ta av oss alla kläder och säga att vi är jättefattiga." ???

Ett dött rådjur i en torkad bäck.

Miniödla som Molly prompt skulle klappa.

Mamma, jag och lustigkurren i mitten.

Och det bästa av allt var att svärmor senare hämtade all svamp för att rensa åt mig!!!

Tog med mig vän och alla våra barn...

... och åkte till museet för att vara med på en kulturdag för barn.

Ganska tråkiga aktiviteter, men dock roliga utställningar som vanligt! Denna gång fanns det en FANTASTISK utställning med 60-tals tema. Johanna och jag funderade på om vi kanske kunde skruva loss saker från väggarna och ta med hem.

Molly och hennes kompis V tyckte att det var jättefula kläder och dålig musik och konstiga TV-apparater och sunkiga soffor... och tack gode gud att det är så himla bra nu.

På vägen hem gick vi förbi Blue Moon Bar som hade afterwork. Molly och V frågade om de fick komma in och äta och dricka lite öl. Den snälla vakten skrockade (för övrigt en vakt som jag svirat med ett antal gånger för många år sedan) och sa att det kunde de nog få, tids nog.

Molly åkte med Vanja hem för att sova över. Och Ludvig sa till mig i bilen: "Kul museet med mamma, jag tycker". Käääärlek.

Skummar lite snabbt...

... igenom veckobrevet från skolan.

... kolla barnen efter löss... ta med extrakläder... vi ska på utflykt... simskolan startar... alla elever har demokratiskt röstat fram Molly som vår elevrådsrepresentant... STOPP! Molly? Hur gick det här till? Min unge i elevrådet???

Mamma påminner mig lugnt om att jag också var med i elevrådet ända fram tills jag gick i åttan och ballade ur på riktigt. Så det här är något helt naturligt i vår familj.

Men det känns lite fint och bra i hjärtat faktiskt.

Alltså, det här...

... är fanimej bland det roligaste jag har sett. Jag skrattar så hysteriskt mycket åt detta, att jag måste titta på den om och om igen, och jag skrattar så högt att jag väcker Love.

Så här står det beskrivet på 1000apor.se:

Det är enkelt att se att en människa är nervös. Blicken flackar, rösten är svag och hamnar långt uppe i halsen. Dessutom dyker oförklarliga bokstäver upp här och var i talet. Titta på Nicklas Bäckström. Här har vi att göra med en riktigt nervös människa.

Alltid är...

... det nåt. Aldrig får man slappa - eller ens andas ut. Inte en minut! Försöker man fuska blir man genast påmind. Det är alltid en potta som behöver tömmas, en läxa som ska rättas och några maskiner tvätt som ska vikas.

Mattias och jag sitter för ovanlighetens skull och kollar på TV ihop. Peter Jidhe hinner inte ens säga färdigt meningen "nu är det dags för lite rekl---" innan vi hoppar upp ur soffan som skadeskjutna djur. Tömma diskmaskinen, göra välling, packa skolväskor.

Någonstans funderar jag att det inte var riktigt så här jag hade tänkt mig livet.

Så kommer det någon ärrad iranier som har blivit blind efter att ha trampat på en mina i sitt hemland som barn, och sjunger på idol. Det är falskt emellanåt och han är jätteful, men jag blir så gripen av honom att jag störtgrinar i soffan. Grinar över alla orättvisor i världen, över hemska människoöden och äckliga pedofiler och mördare och heroinister och uteliggare och fattighet och självförakt och att jag själv sitter här i min fina soffa, med tre underbara barn och en kärlek, i mitt varma sköna hus med och tittar på en 42" plasma-TV och tycker att livet stundtals är jobbigt. Jobbigt.

Fy fan vad jag skäms.

Jaha, då har man varit på akuten...

... med blödande son nummer ett. Ännu ett ärr att vänta.

Den här gången var det Ludvig, som hoppat ner från bordet i sandlådan på dagis, och landat på en grävskopa. Blod och tårar och stort plåster.

Besöket på akuten var ganska trevligt, och avkopplande för mamman. Jag läste skvallertidningar och tjuvlyssnade på andra patienters problem, medan Ludvig lekte i barnhörnan.

Efter att ha blivit rentvättad och ihoptejpad av en två meter lång afrikansk norskpratande amason, fick han en nalle, en piggelin och en festis. Därefter åkte vi tillbaka hem, till oroliga syskon och den fantastiska pappan som alltid ställer upp.