Tog med mig vän och alla våra barn...

... och åkte till museet för att vara med på en kulturdag för barn.

Ganska tråkiga aktiviteter, men dock roliga utställningar som vanligt! Denna gång fanns det en FANTASTISK utställning med 60-tals tema. Johanna och jag funderade på om vi kanske kunde skruva loss saker från väggarna och ta med hem.

Molly och hennes kompis V tyckte att det var jättefula kläder och dålig musik och konstiga TV-apparater och sunkiga soffor... och tack gode gud att det är så himla bra nu.

På vägen hem gick vi förbi Blue Moon Bar som hade afterwork. Molly och V frågade om de fick komma in och äta och dricka lite öl. Den snälla vakten skrockade (för övrigt en vakt som jag svirat med ett antal gånger för många år sedan) och sa att det kunde de nog få, tids nog.

Molly åkte med Vanja hem för att sova över. Och Ludvig sa till mig i bilen: "Kul museet med mamma, jag tycker". Käääärlek.

Skummar lite snabbt...

... igenom veckobrevet från skolan.

... kolla barnen efter löss... ta med extrakläder... vi ska på utflykt... simskolan startar... alla elever har demokratiskt röstat fram Molly som vår elevrådsrepresentant... STOPP! Molly? Hur gick det här till? Min unge i elevrådet???

Mamma påminner mig lugnt om att jag också var med i elevrådet ända fram tills jag gick i åttan och ballade ur på riktigt. Så det här är något helt naturligt i vår familj.

Men det känns lite fint och bra i hjärtat faktiskt.

Alltså, det här...

... är fanimej bland det roligaste jag har sett. Jag skrattar så hysteriskt mycket åt detta, att jag måste titta på den om och om igen, och jag skrattar så högt att jag väcker Love.

Så här står det beskrivet på 1000apor.se:

Det är enkelt att se att en människa är nervös. Blicken flackar, rösten är svag och hamnar långt uppe i halsen. Dessutom dyker oförklarliga bokstäver upp här och var i talet. Titta på Nicklas Bäckström. Här har vi att göra med en riktigt nervös människa.

Alltid är...

... det nåt. Aldrig får man slappa - eller ens andas ut. Inte en minut! Försöker man fuska blir man genast påmind. Det är alltid en potta som behöver tömmas, en läxa som ska rättas och några maskiner tvätt som ska vikas.

Mattias och jag sitter för ovanlighetens skull och kollar på TV ihop. Peter Jidhe hinner inte ens säga färdigt meningen "nu är det dags för lite rekl---" innan vi hoppar upp ur soffan som skadeskjutna djur. Tömma diskmaskinen, göra välling, packa skolväskor.

Någonstans funderar jag att det inte var riktigt så här jag hade tänkt mig livet.

Så kommer det någon ärrad iranier som har blivit blind efter att ha trampat på en mina i sitt hemland som barn, och sjunger på idol. Det är falskt emellanåt och han är jätteful, men jag blir så gripen av honom att jag störtgrinar i soffan. Grinar över alla orättvisor i världen, över hemska människoöden och äckliga pedofiler och mördare och heroinister och uteliggare och fattighet och självförakt och att jag själv sitter här i min fina soffa, med tre underbara barn och en kärlek, i mitt varma sköna hus med och tittar på en 42" plasma-TV och tycker att livet stundtals är jobbigt. Jobbigt.

Fy fan vad jag skäms.

Jaha, då har man varit på akuten...

... med blödande son nummer ett. Ännu ett ärr att vänta.

Den här gången var det Ludvig, som hoppat ner från bordet i sandlådan på dagis, och landat på en grävskopa. Blod och tårar och stort plåster.

Besöket på akuten var ganska trevligt, och avkopplande för mamman. Jag läste skvallertidningar och tjuvlyssnade på andra patienters problem, medan Ludvig lekte i barnhörnan.

Efter att ha blivit rentvättad och ihoptejpad av en två meter lång afrikansk norskpratande amason, fick han en nalle, en piggelin och en festis. Därefter åkte vi tillbaka hem, till oroliga syskon och den fantastiska pappan som alltid ställer upp.

Idag firar jag och Mattias...

... treårig bröllopsdag. Jag får en klump i halsen när jag skriver det här.

Tre år och två barn senare.

Vi stack iväg till New York en kall septembermorgon, "för att komma iväg på lite semester innan bebisen föds." Vad ingen visste var att vi, med Sandees ovärdeliga hjälp, skulle gifta oss.

Den 15 september 2005 stod jag höggravid och förälskad i New York och störtkär i min blivande make, i kapellet i Svenska Kyrkan på 5th Avenue och sa ja. Ja till Mattias, till oss, till livet.

Och jag har så mycket minnen från den resan.

Att vi knappt kom iväg överhuvudtaget. Graviditetsillamåendet hade precis gått över när vi for. Och så glömde jag väskan med ALLA pengar på Arlanda - men den stod kvar när jag i panik sprang tillbaka.

Hur jag stod, mitt i shoppingmyllret i NYC, i brudklänning och bukett och skulle få tag i en taxi.

Chokladcupcakes istället för bröllopstårta. Bagels med ett centimetertjockt lager cream cheese.

Seth på blomsteraffären. Vaktmästaren från Rumänien som lät oss klättra upp på taket för att ta foton.

Mattias släpandes på 17 pappkassar efter en dags shopping.

Men mest av allt minns jag att Mattias var så vacker. Så full av förväntan, hopp och kärlek. Kärlek till mig och hans barn som jag bar. Och glad över att få befästa detta vackra, denna himlastormande kärlek vi känner för varann. Och han grät när han stod inför prästen och mig och världen, och lovade att älska mig hela livet.

Och här sitter vi alltså nu.

Idag firar vi utan presenter, eftersom vi är luspanka efter att han investerat i sommaren ihop. Men jag skrev en liten gullig ramsa till Mattias häromnatten, som han fick i morse. Och så ska vi köpa något gott att äta ihop ikväll. Vi och barnen. Och kärleken består, mitt i allt småbarnskaos.

Första kvällen i NYC

Jag, Mattias, Sandee

På taket! 32 grader varmt och luftfuktighet på 91%. Kvavt!

Kärlek.

På väg till middagen på One if by land

Idag fyller min älskade storasyster...

Vi

... Pernilla 34 år!

Hurra hurra! :)

Ganska intetsägande helg...

... och ingenting alls värt att skriva om.

Lördag:

• Lite shopping på Bergvik: mössor och vantar och lite sånt som behövs nu när det bara är FYRA grader varmt på morgonen!
• Fika hos svärfar, i nya lägenheten.
• Köpte lite scrappapper på ebay.
• Tvättade.
• Städade badrummet.

Planerade aktiviteter idag:

• Tvätta ett par mattor som Love kräkts på.
• Sy i ett par knappar i en kavaj. Och laga en kofta som sömmen gått upp på.
• Ställa in utemöblerna i källaren.
• Dammsuga.

Ja, så här roligt har vi faktiskt!

Rätt soft dag...

Vi gillar'n!

... med Love idag. Vi har inte ägnat oss åt speciellt mycket alls. Kollade på Oprah som fick besök av SATC-tjejerna. Love dreglade extra mycket. Kollade på Prison Break men fick hålla för ögonen på Love när det skulle pangas folk lite hit och dit.

Matresan fortsätter. Idag klämde han i sig både vegetarisk pasta från Hipp och kalvköttspuré från goddamn Semper.

Vi har också roats av ordkriget mellan Ralf Edström och Allas Vår Zlatan. Ralf klagade bland annat på att Zlatan dragit på sig nåt onödigt gult kort. Zlatan replikerade med att "Ralf kan få komma och jobba i min trädgård." Jag fattar nada, men han är störtskön den där juggen.

Thank God...

... for Hipp.

Här har man suttit och trugat med denna ungen med gröt och fruktpuré och sempermat och all jox man kan tänka sig, så var kärleken alldeles i hyllan bredvid.

Tack kära Hipp för att du fått min unge att både gapa och svälja, och dessutom vilja ha mer.

Jag visste att han inte bara skulle vilja ligga i knäet och dricka välling när han är femton! Jag bara visste det!

Bajsfrysen måste panikavfrostas...

... pga dålig gummilist runt dörr som gör att den ej sluter 100% tätt, och hyresvärden är för snål för att åtgärda detta!

Åker hem till mamma med alla frysvaror. Blir alltid lika glad när jag åker på Södra Råtorp och ser hur någon klottrat "Moderat Horer" och "Borgar Fitter" med röd sprayfärg på ett av husen.

Hihihihihihihihihihi.

Helt plötsligt finns det...

... hur jävla mycket som helst att kolla på på TV, så vi säger välkommen till hösten och alla seriestarter och bye bye gamla sommarrepriser från 90-talet.

Men alltså, det irriterar mig något. Jag gillar inte att kolla på TV speciellt mycket faktiskt, jag gör andra grejer - iofs mer eller mindre frivilliga - när barnen somnat. Det finns ju så mycket man ska hinna med, blogga till exempel. Som är bra mycket roligare än att vara småbarnsmamma.

Nu måste jag ju kolla på Filip och Fredrik på femman. Och Idol på TV4. Och Kitchen Nightmares på TV3 - fast jag redan har sett alla avsnitt. Och sen har jag ju fått upp ögonen för day time TV igen, som man får automatiskt när man är mammaledig. Och det är så lustigt, för tiden har i princip stått stilla i Glamour och Våra bästa år - förutom att Brooke hunnit gift sig och skiljt sig med både bröder och pappan och knullat med dotterns pojkvän. Och Marlena har blivit seriemördare.

Och Desperate housewives! Sista avsnittet jag såg blickade fem år fram i tiden, så jag trodde serien var slut. Bree var en framgångsrik kokboksförfattare, Lynettes pojkar var kriminella, Gabrielle var en överviktig hemmafru med två lika överviktiga döttrar och Susan hade skaffat sig en ny karl!

Prison break är ju igång igen också! Och vilken inledning! Det bara dödde folk till höger och vänster. Whistler blev skjuten i en gränd, Gretchen blev avrättad och plötsligt levde Sara Tancredi igen.

Ja då har man att göra då! Man behöver aldrig oroa sig för att få en minut över.

Imorgon är det jag och boysen...

... heeeeeela dagen. Inget dagis. Mattias jobbar heeeeeeela dagen och kommer nog hem lagom tills att Love somnat. Känner mig noll sugen på detta.

På fredag är det samma visa, förutom att den tredje föräldern i vår familj -Molly- ska åka till sin pappa i helgen.

Jag ber innerligt att min goda fé svärmor ska komma och rädda mig från pojkhelvetet i några timmar någon dag! Det är bara att ta med sig valfri sort! Vi har en liten men naggande god skrikapa, eller en lite större rumsren bråkstake som gärna vill ha all uppmärksamhet, jämt.

Eller om man ska sluta tycka synd om sig själv, så kan man ju alltid tycka synd om Ludvig som jag önskar jag hade mer tid med. Och samma sak med Molly.

Äh, jag skiter i detta nu, jag tycker synd om mig själv istället. Det blir enklare så.

Det är inte lätt att blogga...

... när det inte händer något roligt.

Som igår.

Hämtar barnen på dagis och skola.
Ludvig arg.
De vill inte äta mellanmål.
Det får de göra ändå.
Molly och Ludvig sura.
Love trött och skriker.
Molly vill bara spela Sims.
Ludvig gnäller.
Molly lyssnar inte alls för hon vill verkligen bara spela Sims.
Love somnar.
Love vaknar av att Ludvig skriker.
Jag blir arg.
Skäller på Ludvig som aldrig kan vara tyst fast man ber snällt.
Stänger av Sims eftrersom Molly drunknar i spelet.
Love skriker mer eftersom jag skäller.
Molly och Ludvig går upp på övervåningen och leker.
Börjar om med Love och vaggar och vaggar över tröskeln.
Molly kommer ner med en lapp "kan du hjälpa Ludvig som behöver bajsa? ja/nej?".
Går upp till Ludvig som redan bajsat på sig.
Mattias kommer hem och har tandvärk.
Åker på cirkusskola med Molly och stressar till affären.
Kommer hem och äter mat.
Ber Molly städa undan i sitt rum innan hon duschar.
Sitter i badrummet med pojkarna.
Undrar varför Molly aldrig kommer.
Tittar in i hennes rum som är lika stökigt som innan.
Frågar henne vad hon håller på med eftersom klockan är mycket och hon skulle skynda sig.
Men då ser jag ju att hon har sminkat sig i stället.
Blir arg.
Love skriker.

Ibland är det lätt att hålla sig för skratt.

Ja, då var han döpt då, ...

... lilla Love.


Är så sjukt trött efter en mycket intensiv helg. Helen & co har ju sovit över och vi har suttit uppe sent och scrappat och spanat efter dyra pennor och stämplar och all tänkbar jox man kan behöva när man gillar att klistra ihop fina kort och album. Och vi har provat kläder och jämfört sexliv och skrattat och... ja, hon är bäst helt enkelt.

Dopet var skitbra! Helen läste en dikt som hon skrivit själv, som gjorde att jag grät och skrattade om vartannat och avlutade med att svära högt när hon var klar. Och Fredrik var superseriös och hade köpt grym present - just med honom är det så fantastiskt eftersom han lever så långt bort från familjeliv man kan komma.

Prästen var lite myndig, men helt OK. Dessutom följde hon med hem på dopkaffe efteråt, vilket ingen riktigt räknat med när Mattias bjöd in henne av ren artighet!

Ludvigs gudfar tillika Mattias bästa kompis J var ganska packad, eftersom han tillfälligt skolkat från en svensexa för att få se Love i kyrkan. Men det höjde genast underhållningsvärdet.

Och så var det ju några kort också...

Mattias läser nåt välkomnande till bebin

Och här tar vi i från tårna och sjunger!

Mmm... då ska det blötas ner ordentligt

Vi, allahopa (thank god it's over)

Love och hans fina faddrar

Och ett par filmklipp...

Alltså det här är så vansinnigt roligt - först gungar prästen, sen börjar Helen bli nervös och kollar dikten istället och gungar frentetiskt, och sen har vi den tidvis vaggande pappan i mitten!

Och här försöker vi avprogrammera de nyfunna kristna vännerna genom att helt avslappnat välkomna barnen upp i rampljuset och sjunga "Blinka lilla stjärna"

Önskar jag orkade skriva mer, men nu måste jag sätta mig och klippa ur trettiotvå paket ur ett klippark, som ska vara dekoration på tackkorten! :)

Dagen har ägnats åt...

... att: 1) ta igen förlorad sömn då mini vaknade redan vid 03 och tyckte att det var morgon 2) förbereda inför dopet och 3) umgås med världens bästa alingsåsare med tillhörande barn.

Allt är hyfsat fridfullt och barnen har funkat bra ihop. Jag och Helen har joxat med våra scrapgrejjer så vi nästan glömde laga kvällsmat till kidsen.

Och så visar det sig att mysprästen fått lämna återbud till dopet eftersom nån ligger döende i Göteborg, och så blir jag uppringd av hennes ersättare - en präst med samma röst och charm som Viveca Agnebratt i Mia & Klara. Huvva. Hur ska det nu gå med spralliga barn!?

Dopet av den lilla...

... närmar sig med stormsteg - och okej då, det är på lördag han ska förkristligas.

Mattias börjar känna sig stressad över att lägenheten ser "brötig" ut, så jag har helt sonika bjudit in min mamma på lite städning här på lördag morgon. Eftersom ingen annan än familjen och våra långväga Alingsåsvänner äger tillträde till övervåningen, tyckte hon att det var OK med de 65 kvadraten på nedre plan. Lite dammsugning och dammtorkning hos sin yngsta dotter har ingen Munkforsjänta dött av.

Johanna och bebi F har underhållit oss idag. Och en tur till Bergvik hann vi med idag också! Ludvig behövde -jo, faktiskt!- nya kalsonger... och så blev det en fem myror-tröja som matchar brallorna fint! Kanske får ha det på dopet... har ju insett denna sommar att mina söner inte har några "finkläder" som kan vara lämpligt på skolavslutningar/bröllopsfester/dop. När alla andra småpojkar kommer i kortärmad skjorta och fina chinos, har mina på sig djungelbrallor med stjärnmönster och t-shirts med traktorer.

Men nu ska det bli ändring! På lördag ska Mattias ha kostym (såklart, han är alltid välklädd!), jag ska ha en midnattsblå (älskar det ordet!) omlottklänning, Love ska ha den stickiga hemska dopklänningen (men får byta om till nya fina Molokläder efteråt), Molly ska ha kjol och blus med liten slipover (hon är lite sur för hon vill hellre ha stuprörsjeans och halternecklinne) och Ludvig... hmm.... han kan få... ja nåt med jeans blir det nog i hans fall!

Måste bara lägga ut lite bilder...

... på de dära barnen man envisas med att ta kort på i tid och otid.

Ludvig har precis insett att det är trevligt att läsa när man bajsar.
Tyvärr har han dock inte insett att man ska sitta inne på toaletten och inte i vardagsrummet. Odören ligger ständigt tung.

Molly och Tjocka Babba.

Varför blir det så här fast jag använder red eye reduction???

Lite mer med Molly och Babba.

Vacker make!

Och lite shopping... :S

Jag börjar faktiskt...

... känna igen min bebis, tro det eller ej. Jaså var det så här lättsam han är! Han har faktiskt sovit skitbra också. Igår somnade han vid 20.30 och vaknade inte och åt förrän vid 03.30! Och sen vaknade han nog ganska tidigt på morgonen... men jag ligger och halvslumrar bredvid så länge det går, och plötsligt är klockan över sju!

Och så börjar jag känna igen dagiströttheten - alltså att Ludvig är så trött efter några timmars highlife på dagis, att han är ganska sur och grinig resten av dagen.

Molly hade fotbollsmatch på kvällen. De vann med 11-0. Och så fick vi hem jultidningskatalogerna idag, och jag vill bara förtydlig här för alla ATT NI MÅSTE TACKA NEJ TILL ALLA SOM KOMMER OCH PLINGAR PÅ DÖRREN, FÖR NI MÅSTE KÖPA AV MOLLY ISTÄLLET. MÅÅÅÅSTE!!!! Det är ett evigt krigande barnen emellan, vem som ska hinna först och sälja mest.

Alltså: DU SKALL ICKE HAVA NÅGRA ANDRA JULTIDNINGSFÖRSÄLJARE JÄMTE MOLLY. Alla ni som känner mig privat kommer få en liten påringning inom de närmsta dagarna. Och då är det bara att shoppa loss ordentligt! Mormor behöver ett korsordslexikon, syskonbarnet vill ha ett Bamse-pussel, pappa vill ha en almanacka och själv MÅSTE du ju ha Martina Haags senaste bok! Och det är ett evigt krigande mammorna emellan, vem som ska kränga flest böcker åt barnen och även köpa mest.

Nu känner jag mig så trött att jag tror att jag måste skjuta mig själv.

Dagen flöt ju faktiskt på igår...

... och ett tu tre så stog Mattias i farstun och jag lämnade över ansvaret omedelbart!

Gnäll och sura miner hela dagen - dock ej från dotter och make. Men med smågrabbarna så var det så att det spelade ingen roll vem jag ägnade mig åt, det var alltid nån som grinade ändå.

Och visst löste sig allt! Vi hämtade Molly på skolan, gick till affären och köpte tidning (till mig) och muta (glass till barnen), lekte i parken och grejade inne. Molly åkte på fotbollsmatch med en annan tjej i laget och jag satte på mig knytblus och högklackat och åkte på föräldramöte på skolan - där jag genast sänkte medelåldern med en sisådär tio år. Och jag var en slacker-mamma som satt och fnissade åt overheadbilder med stavfel och satt och sms:ade på min rosa mobil, hihihi.

När jag kom hem strax innan 21 sov pojkarna, tack och lov. Så jag hann både börja tvätta och förbereda jympapåsar och nya regnkläder och ombyten till dagis och skriva minneslapp till Mattias och skala frukt som Molly ska ha med till skolan och duscha och köpa lite grejjer på ebay och funkybaby!

Småfolkbodys till Love

Blinkande Byggare Bob-dojjor till Ludvig

Två av dessa mascaror till mig

Meckar Micke-leksak till Ludvig

Äh, nu skiter jag fan i det här köpstoppet. Det ger en ju bara dåligt samvete ändå eftersom det uppenbarligen inte funkar.