torsdag 29 juli 2010

Eller fy vad jag...

... klagar, jag har längtat efter att barnen ska bli mer oberoende och kunnat ägna sig åt annat än att dra mig i byxbenen hela dagarna. Att Love sitter lugnt i soffan är egentligen en gudagåva. Jag kan ju faktiskt sätta mig bredvid och snosa på hans tjocka kalufs och läsa en bok samtidigt.

Och så tänker jag på vad jag läste att Unni Drougge sa en gång: att man ska stimulera ett barns intresse oavsett om det är att spela fotboll, knyta knopar eller spela tv-spel. Genuina intressen är alltid en bra väg för att undvika dåligheter. Det här kan man verkligen ta fasta på trots att jag egentligen inte gillar Unni så vansinnigt mycket direkt!

Inga kommentarer: