... verkligen en upplevelse i sig, kan man säga. Barnen har ju sina olika personligheter på gott och ont; Molly har ofta urtråkigt på sådana här barnutflykter, Ludvig är milt sagt lite lätt melankolisk och Love är i sin allra bästa tvåårstrots. Så även om vi hade roligt, var det minst lika jobbigt.
Efter varje stopp fick Love ett hysteriskt utbrott - sätt dig i vagnen för vi ska gå en bit, ut och hoppa och leka en stund, sätt dig ner i vagnen en stund igen för vi ska gå vidare, oj här i Mattisborgen var det visst en massa höga stenar om barnen vill springa på, oj så kul, men inte du Love, du är för liten, sitt kvar i vagnen medan alla andra har roligt, eller nej nu går vi och tittar på teater med Karlsson på taket, snälla Love du får komma ur vagnen, men sitt still i mitt knä, drick lite vatten för det är så himla varmt, spill inte på farbrorn bredvid, sparka mig inte på smalbenen tack.
Men iallafall. Det var väldigt roligt också.
Resan började bra. Ludvig pep över magont efter en stund i bilen, men jag trodde mest att han klagade för att han hade tråkigt. "Ät en bulle, Ludvig. Eller ta en festis." Och när vi stannade för en kisspaus, och jag satt på huk bakom en sten, kom han igen och klagade över magont. "Jamen bajsa då Ludvig, eller kräks." "Okej," svarade han och gapade. Ur kom en stråle med osmält spaghetti och köttfärssås. Och en till. Och en till. Efter kräkset blev han dock mycket piggare.
De pigga barnen i bilen.
Pitchstop.
Vi kom fram till Vimmerby vid 17 på eftermiddagen. Efter lite dividerande om hur vi skulle spendera natten, gick vi till lekparken så barnen fick leka av sig. Molly och Mattias spelade minigolf.
Och igår efter var det Pippi och Emil och Karlsson på taket hela dagen.
1 kommentar:
Tusen o åter tusen TACK för den braiga kommentaren i min blogg! KRAM!!!
Skicka en kommentar