Mitt i kaoset...

... hade jag sedan länge bjudit hem mamma och Peter på middag, och eftersom jag köpt hem en massa grejer och förberett en hel del, hade jag ingen lust att ställa in. Men med facit i hand skulle jag ha gjort det, definitivt.

Det finns bara en gång tidigare jag misslyckats så katastrofalt med matlagningen, och det var en gång när jag fick för mig att jag skulle laga baba ganoush och tabbouleh på fyllan.

Den här gången skulle jag laga indisk mat, vilket jag vanligtvis bemästrar ganska bra. Men jag var så hyperstressad att jag brände fast halva grytan med tikka masala i grytan, och försökte i panik byta kastrull (utan att skrapa botten!) och späda ut skiten med yoghurt. Men den smakade för jävligt ändå.

Pilaffriset blev bra, men när jag skulle laga bombay potatoes tog gurkmejan slut. Och mina onion bhajis bara löste upp sig och blev gegga av frityrsmeten.

Sen spillde jag knäcksås på hela köksmattan och mamma spillde kaffe i ena kökslådan.

Så det var en middag åt helvete, som bara är att glömma.

Ingen rast, ...

... ingen ro, är parollen i vårt hem.

Sedan IKEA-turen igår har vi inte gjort annat än att skruva, bära, packa och slänga. Vi har alltså bytt rum och våning enligt följande:

Molly har flyttat ner till gamla datarummet.
Vi har flyttat in i Mollys rum.
Datarummet har flyttat upp till vårt gamla rum, vilket dessutom förvandlats till ett mysigt allrum!

Efter att ha dumpat Love hos mormor, och Ludvig hos farmor, har jag, Mattias och Molly slitit som djur i lite drygt ett dygn för att hinna få det klart. Å då har vi spacklat och målat ett av rummen. Både jag å Mattias får mycket svår panikångest om saker och ting är halvfärdiga, så det är bara att köra på tills det är tiptop.

Allt detta skedde helt spontant, men förutom att vi är några tusenlappar fattigare och ganska ömma i kroppen är vi verkligen nöjda!

Vilken fantastisk start...

... på dagen jag har haft!

Gav Love mat vid midnatt, sedan sov han ända till strax innan sex utan att vakna!

Väckte Mattias och gick och lade mig igen. Vaknade igen vid nio och det var knäpptyst i hela huset, Mattias och Love låg och sov.

Hämtade tidningen och lade mig i badet. Har nu gått upp och sminkat mig i lugn och ro och har precis bryggt en stor kopp rabarber- och vaniljte och ska kolla datorn litegrann. Molly kommer hem vilken minut som helst.

Å så ska vi åka och storhandla efter lunch. Och inte på ICA Maxi utan på IKEA. Y

Och PS. Jag är kär...

... i Laila Bagge. Skitcool brud i en mansdominerad värld. Å hon är vrålsnygg utan att vara bimbo. Å hon blir bara ännu coolare av att ha varit gift med the other Bagge.

Det finns många fler anekdoter...

... om Kronoparken, believe me. Men det är klart, är man fjorton år och ser sin pojkvän på "efterlyst" så har man säkerligen varit med om en del.

Tur att minnet sviker en, annars skulle man nog få gå i terapi i resten av livet.

Men det finns ju minnen som får en att skratta också, faktiskt.

Som när vi missanpassade tonåringar sätter upp skyltar för att varna om fartkontroller uppe på kullen.
Å när Piller-Sune hade utdelning och skulle impa på pappa maffiakungen från Los Angeles. Tell your father that Kjell smokes hasch sometimes.
Å alla nätter när vi plankade in på Kronoparksbadet.
Å Kronoparkens dag. Lasse Sorvari från Lesjöfors med alla grisar hade uppvisning. Bengt Alsterlind var speaker. Det tuffaste någon gjorde var att gå fram till Bengt och säga "vam faan säger 'tjipp' liksom, jävla idiot".
Å när nån stjärna gav Pedofil-Hasse stryk.
Å när den svarta mannen Chuck idkade samlag mitt på gräsmattan bakom ICA, där bussen går förbi, en lördagsförmiddag på våren.

Idag är vi nästan...

... barnlediga, jag och Mattias. Det är bara bebin som aldrig sviker oss. Ludvig sover hos farmor och Molly hos sin kompis O.

Mattias och jag turas om att bära surbebi och planerar för helgens Ikea-köp. Vi har ätit pizza och pratat om vuxna saker. Skitskönt att slippa censurera sig faktiskt. Engelska kan man ju aldrig prata här, så vi brukar köra en variant av slang/rövarspråk/teckenspråk och även lite tyska - som jag är vansinnigt bra på - och franska - som Mattias är vansinnigt bra på.

Ikväll börjar Let's Dance, och det är lite nostalgi över det faktiskt. Första avsnittet gick i januari 2006, när jag och Ludvig låg inne på barnavdelningen för att han hade gulsot och blev sondmatad. Och jag var så glad att det var något lättsamt på TV:n så jag kunde sluta grina.

Å 2006 såg barnen ut så här. Dessa kort tog vi faktiskt under ett Let's Dance-avsnitt då Molly hade klätt sig dansfint.

"Gud, vad vi har det bra...

...här på Norrstrand", säger jag till mamma när vi talas vid. "Så himla nära till allting."

"Ja, så var det på Kronoparken också. Fast där var det cykelvägar och gångtunnlar så man behövde aldrig oroa sig över trafiken som du gör här", svarar hon.

Jaaaarå, Kronoparken var verkligen skitbra. Riktigt idylliskt med grannar som en fet kåldocka som älskade att åka ambulans. Och Jehovas vittnen. Och nån smygalkis som slog sin fru i hemlighet. Och Törra Tomas som hade en mamma som alltid ringde störningsjouren när man spelade musik.

Och när man var tonåring var det idylliskt också, på tonårsvis. Och under min högstadieperiod levde Krp verkligen upp till alla fördomar.

Som när det var fest - gärna då i något av höghusen. Nån var för full, nån pissade från loftgången, nån slogs, nån knullade på toaletten, nån rökte hasch och nån drog kniv.

Någon sprutade tårgas på någons hamster.

Någon sköt med luftpistol på Rune med grisen.

Någon gjorde inbrott på konsum.

Någon slog sönder mängder av fönsterrutor med en nystulen glashammare.

Polisen kände till oss alla vid förnamn och adress.

I höghusen fanns det dessutom allmänna cykelutrymmen på källarplan. Där passade det bättre att däcka. Eller krossa flaskor eller boffa. Eller knulla där med. Eller kräkas. Aldrig såg jag en enda cykel där.

Å det bästa av allt var att det var så busenkelt att få tag på hembränt om man blev sugen på en spontan söndagsfylla på sommarlovet.

"Gud, vad vi har det bra...

... här på Norrstrand", säger jag till Johanna när vi står och fryser halvt ihjäl i lekparken på Norra Allén. "Så himla nära till allting. Vart man än ska så ligger det på fem minuters gångavstånd."

Dagis, skola och gymnasium. Banker, post, två dygnet-runt mackar, ica och konsum. Libanesiskt och malaysiskt. McDonald's och Sibylla. Otaliga pizzerior och frisörer. Hudvårdssalong. Barnklädesaffär. Videobutik. Två fotografer. Florist, tobakshandel, fiskeaffär.

"Och hit kan ju Molly gå själv med sina kompisar och åka skridskor", fortsätter jag med en svepade rörelse ner mot isen, där M och hennes polare gör piruetter.

De senaste dagarnas...

... händelser:

• Jag har varit arg på Mattias.
• Jag har varit arg på Molly.
• Jag har varit arg på Ludvig.
• Jag har varit arg på Love.
• Jag har varit arg på Molly och Ludvig samtidigt.

Också har jag:

• Storhandlat.
• Köpt Rorri racerbil-pyjamas till Ludvig och High School Musical-pyjamas till Molly på ebay. Fem pund styck!
• Besökt Paviljongen utan att köpa något. Skitrea.
• Shoppat lite till småbrollorna på POP-rean.
• Köpt konståkningsskridskor till Molly.
• Köpt skidbyxor till Molly från Peak Performance till superpris!

Och varit hemma hos:

• Mamma och hjälpt henne lite med datorn.
• Johanna och spytt ur mig lite galla.

Plus att jag:

• Håller på att måla en tavla i födelsedagspresent till en liten älva.
• Har påbörjat min tandblekningskur, dock utan resultat än så länge.

Men nu är jag fasligt trött faktiskt. Ska lägga mig och snosa i Loves tjocka kalufs litegranna.

När det är femton minusgrader ute...

... och bebin vaknar klockan fem, ja då är mamman inte pigg på hela dagen och inte alls sugen på att hitta på roligheter eller gå ut.


Vaknade och upptäckte dessutom att hårdvalutan i vår familj, Otrivin, var spårlöst försvunnen. Han hade tydligen hamnat i makens ficka på väg till Strömstad. Orkade inte heller dra på tre ungar yllkoftor och overaller för att gå till apoteket, så jag sprang omkring i badrummen som värsta nässpraysjunkien. Som tur var, promenerade den hurtiga grannkärringen förbi precis lagom, så jag ropade till henne att köpa ut åt mig om hon gick förbi ett apotek! Många outhärdliga timmar senare fick jag min fix.

Barnen har haft urtrist oxå. Å klättrat på väggarna så jag har blivit galen. Problemet är att jag fått gå och bära på en trött surbebis hela dagen också, så det har varit svårt att aktivera dem.

Men iallafall får man tacka och bocka för att man har en påhittig dotter. VIPS! Har hon byggt en koja i köket å bjuder in småbrollorna på lite fest.

Inne i kojan dukade hon upp med smörgåsrån och vatten till Love.

Ja, de verkar ha delat broderligt (eller systerligt??) på det mesta.

Ludvig fick tydligen dricka proviva.

Å sen var jag en sån där skittrist mamma som inte kunde sopa kexsmulorna under mattan på ett härligt bohemchict vis när leken var klar och undanplockad.

Men Molly erbjöd sig snällt att dammsuga. (Åsså är det nån med ganska tjocka lår i bakgrunden. Folk säger mer och mer att han är lik mig. Undrar varför???)

Å sen har vi spelat Monopol fram till midnatt! Imorgon ska jag väcka familjen med amerikanska pannkakor med färsk mango och kokosyoghurt. För så gör Jamie med sin familia. :)

Tobias, nu måste jag...

... skamset lomma fram och bekänna min okunskap när det gäller whisky.

O, du sköna man som förvandlats till en gourmand och livsnjutare a´la Steffo Thörnqvist de senaste åren, jag hade fel.

Naturligvis heter whiskyn Macallans. Ingenting annat.

Puss å kram pårej. Y

Hade en fantastisk kväll...

... i mycket gott sällskap igår; jag, Mattias, chefen å hans sambo, å regionskonsulten eller vad han är!

Åt en supermiddag bestående av vitlöks- och persiljemarinerade havskräftor med örtsallad till förrätt och kalvfilé med potatisrulle med basilika och tomat till varmrätt. Sååå gott, men proppmätt så jag inte ens fick ner en dessert! Jag och T drack ingen alkohol, men Mattias and the boys drack både finvin och McGallans artonåriga whisky, vilket resulterade i att Mattias var så glad att han nästan grät. Kändes otroligt lyxigt att bli bjudna på detta helt spontant en lördagkväll i januari!

Stannade till på Arena Bar och gulpade ner läsk (jag och T) och ett par GT (M, P och I).

Idag är det pyjamasdag igen, börjar bli en vana nu! :)

Gör ett par långkok a´la Jamie Oliver så jag blir nog kvar i köket hela dagen, bland annat ska jag göra en riktig söndagsmiddag med helstekt kyckling och ugnsrostad potatis och grönsaker. Å yorkshirepuddings i min nya panna. Lagom till middagen kommer Molly hem oxå. Att laga mat med kärlek är det bästa som finns.

De senaste dagarna...

... har Mattias och jag gått omkring varit småsura på varandra konstant. Tjafs om skitsaker och grejer man knappt minns, men fan vad trist.

Så igår kväll gick jag en promenad till affären i kylan. Skönt att få en halvtimme för sig själv, och få lite distans till saker och ting. När jag gick förbi trevåningshusen vid Wallinders, luktade det vitlök. Kanske potatisgratäng med vitlök.

Å jag tänkte att här kanske det bor ett par som alldeles nyss fått barn. Som köpt hem färdig potatisgratäng för att det är deras första kväll hemma som tre, och man inte orkat laga mat. För man är så kär i det nya livet.

Eller så kan det vara någon som sitter ensam. Som köpt hem färdig potatisgratäng för att han inte har någon att laga mat till. Som satt med en klump i halsen på nyårsafton för att han inte hade någon att skåla med.

Och det är rätt bra när fantasin skenar iväg, så man får lite perspektiv till ens egna skitsaker.

Å nu ikväll har vi blivit spontanbjudna på middag på Tiffany's. Spontant är alltid det bästa, det vet vi ju sen gammalt.

Dagens...

outfit:

Postis Per-pyjamas, julklapp köpt i England

Polarn o pyret-pyjamas, arvegods från Ludvig

Hello Kitty-pyjamas å trendig accessoar på höften

Adidas sportbyxor å Arsenal t-shirt

Idag har jag faktiskt sovit nästan hela dagen. Känns faktiskt så! Man kan vara mkt trött på nyårsafton fast man inte drack en droppe kvällen innan, det är jag ett levande bevis på.

Love vaknade strax innan sju, men jollrade glatt i sängen fram till halv åtta. Då väckte jag Mattias, lämnade över bebis och gick och lade mig igen. Till kvart över tio! När Love sedan skulle sova middag klockan två, gick jag och lade mig igen jag också. Och sov till fyra.

Sedan åkte vi till svärmor och åt middag och fick med oss svenska kräftor och nybakt bröd hem.

Å nu sover pojkarna.
Å jag har köpt en OM-tunika på eBay till ett riktigt vrakpris.
Å nu ska jag dricka te.
Så god kväll dårå!

Äntligen ett nytt år...

... så jag kan blogga igen! :)

Ludvig vaknade lagom till tolvslaget igår, och kikade förväntansfullt ut när han hörde att det började smälla.

Klämde in Ludvig i overallen och tog med honom ut!

Givetvis ville han ta en tur på traktorn också!

Försökte få en bild på fyrverkerierna, men det gick sådär. Om man tittar noga ser man kanske några pytteprickar som skymtar bakom trädet? :)

Mysig kväll förutom ständigt klagande från min sida. Har inte gråtit en tår så det ser nästan ut som dubbelsidig ögoninflammation? Gaaah!

Å tankar inför det nya...

... året: Önskar mig själv och familjen all lycka och välgång, såklart.

Helt klart är iallafall att jag ska börja jobba igen, Love ska börja dagis och livet ska återgå till det "normala". Jag fyller trettio år. Jag ska på en efterlängtad resa med Molly, bara hon och jag på en välbehövlig semester med enbart tid ihop, vi två.

Hoppas att vi får en fin sommar.
Hoppas att jag kan fatta kloka beslut angående jobb/pluggande eller vad det nu blir till hösten.
Hoppas att vi fortsätter ha det lika bra ihop, vi fem.

Detta blir det sista blobbandet 2008. Gott Nytt År!!!

Den tredje födelsedagen...

... är snart över och jag måste säga, å Ludvigs vägnar, att han haft en fantastisk dag.

Paketöppning på morgonen

Lite spännande...!

Och hon är SÅ plågsamt trött i bakgrunden!

Glad minibrolla

När vi varit i mitticity och handlat, mötte vi Mattias chef och kompis Palle utanför vårt hus. När han öppnar bagageluckan, har han ett sånt stort paket med sig så det knappt ryms i Land rovern. Paketet visar sig innehålla en gigantisk Big Jimmy Loader and Trailer. Detta översätts enklast som en bobbycar, fast grävskopetraktortrampbil-typ med släp. Och jag vet inte vem som var gladast, Mattias eller Palle eller Ludvig... men det blev en del mekande iallafall.

Bilmekare x 3

Även Noe vill vara med å grejja!

Å här är det färdiga resultatet! :)

Sen kalasade vi och Ludvig fick MASSVIS med presenter, allt från Dora-docka och ritgrejer, till pärlor och pratande flygplan.

Så här fin blev tårtan!

Å nya kärleks-Skopis!

Men väl på förlossningen...

... konstaterades att jag öppnat mig åtta centimeter under halvtimmesvärkarna, och därmed för långt gången för att få någonsomhelst bedövning förutom lustgas - vilket är rena kräkmedlet för mig, så jag tackade nej.

Och jag baxade mig upp på knä i sängen och vrålade som ett odjur vid varje värk. Och ungen fastande i nästan en timme, men när han väl kommit förbi den dära retliga kanten, ploppade han ut på två krystningar.

Så otroligt vacker och ljuvlig förstås.

Lagom till tolvslaget fick vi vår bricka med lite fika. Så där stod vi med vår splirrans nya pojkbebis och skålade i äppeljuice upphällt i plastglas, och tittade på alla fyrverkerier. Ett sådant fantastiskt ögonblick i livet.

På sjukhuset konstaterades ganska snabbt...

... att ja, vattnet faktiskt hade gått, vilket innebar att jag ställdes inför två val.

1. Bli undersökt och därmed också tvingad att fortgå med förlossningen, eftersom det finns en infektionsrisk när man har blivit undersökt vaginalt efter vattenavgång.

2. Avvakta och se om förlossningen kom igång av sig själv, dock senast inom ett dygn eftersom jag var omföderska.

Eftersom det var min värsta mardröm att få en bebis på nyårsafton och jag inte hade haft en enda värk, tackade jag nej till undersökningen och inkvarterade mig och maken på patienthotellet. Mattias åkte hem för att hämta lite grejer och jag passade på att bajsa i förebyggande syfte.

När jag sedan står i duschen får jag så jävla ont från ingenstans att jag tror att jag ska smälla av. Tänkte då att jag ska duscha med en varm stråle mot magen, för det gjorde jag i början av värkarbetet med Molly. Men det hjälpte nada.

Mattias kom tillbaka, och jag sade att jag hade börjat få värkar. Tänkte dock att det kan ju inte vara så farligt ändå, det här är ju bara början! Men satan vad jobbigt det var. Mattias gick ner för att hämta nyårsmiddag åt mig, och var borta i fem minuter. När han kom upp igen hade jag så ont att jag klättrade på väggarna.

Tant Kobra på patienthotellet tyckte att jag skulle ta två panodil och lägga mig och vila. Men jag kände att jag måste till förlossningen NU och få all smärtlindring som finns i hela boken! Mattias hämtade en mintgrön rullstol för att köra mig i, med tanke om att färgen skulle pigga upp mig.

På väg ut ur hissen träffade Mattias en gammal skolkamrat som lustigt nog var nyförlöst hon också, och jag tror inte att han fattade allvaret i mina värkar, för han stannade rullstolen för att SMÅPRATA lite! Och när vi kom till förlossningen och jag berättade att jag haft värkar i en halvtimme och höll på att dö, fnös de lite åt mig och tyckte att jag var sjåpig som fan.

...

På kvällen den 30 december 2005...

... klagade Molly på öronont efter en halv dag med en höggravid mamma och bästaste bonuspappa i pulkabacken. Vi var mitt i en flytt och hade allt nedpackat, inklusive barnalvedon. Därför krossade vi en tredjedel av en vanlig alvedon och försökte truga i henne utblandad i hallonsylt.

På natten ville hon inte sova själv, trots att vi tömt hennes rum och ställt in hennes säng bredvid vår i sovrummet. Alternativet var då att antingen sova med mig eller Mattias i dubbelsängen, och den andra vuxna i hennes säng. Molly har alltid snurrat som en helikopter nattetid och skulle vi sova allihop tillsammans, skulle ingen av oss få mycket sömn. Valet föll -inte helt naturligt, dock- på att det var enklare för mig att liksom stranda som en val i hennes lilla växasäng, istället för att Mattias skulle vika sig dubbel.

I mina drömmar den natten, var jag och Robinson-Emma på dåvarande Järnvägscaféet och fikade. Jag var gravidsnygg a´la Heidi Klum, i stilettklackar och mönstrad gravidklänning som slutade snabbt under snippan - smala snygga ben hade jag också - men så började forsa blod ur mig. Jag blödde jättemycket, och jag försökte torka bord blodet från snyggbenen, för jag ville inte visa mig så inför övriga cafégäster såklart.

Å här vaknar jag. I en sjöblöt växasäng.

Klassikern är naturligtvis att jag tror att jag har kissat ner mig. Fast samtidigt vet jag att det inte är så. Jag smyger upp för att inte väcka de andra två. När jag ska byta trosor, och lyfter upp ena benet, forsar det ännu mer vatten.

Går försiktigt in i sovrummet för att hämta en handduk. Mattias vaknar och undrar vad jag håller på med. "Inget, vattnet har gått," svarar jag. Han flyger upp ur sängen. "Men guuud, vi måste ringa till sjukhuset!", ropar han. Molly vaknar och gråter över ståhejet. Att bebisen inte ska födas förrän 26 januari egentligen, har jag inte en tanke på. Naturligtvis måste vi åka till sjukhuset.

Pernilla kommer och hämtar Molly. Hon älskar att vara med om sådan här dramatik. Vid nio på morgonen åker vi in till förlossningen.

Fortsättning följer...