
Fast inte så konstigt! Jag vet inte exakt vad som har hänt, mer än att tomatplantorna och salladen har förvandlats till någon slags belgian blue-variant och växt sig alldeles enorma - så det är väl nåt med läget. De får ju aldrig någon skugga där de växer.
Men jag tycker iallafall att det är härligt! I lördags när vi hade kompisar här och grillade, ropade jag till Mattias inifrån köket: "Plocka lite basilika som jag kan ha i såsen. Ta en näve, typ!". Jag hörde att något väste "men gud vad bohemiskt" med lite avsmak i rösten, men jag bryr mig inte. Jag älskart.
Och nu är det dags att skörda minimorötterna! Ungarna älskar dem.
1 kommentar:
Vad mysigt med en sån skörd! Maggis
kommer och smakar ;-)
Skicka en kommentar