onsdag 15 september 2010

Firandet fortsatte när...


... Molly kom hem från affären med liljor. "Grattis på 5-års dagen", hade hon skrivit på.

Ludvig och Love fick också presenter. Inte ska väl de små vara utan!
Sedan åkte vi och köpte mat. Herregud, hela dagen har handlat om att äta. Barnen önskade sig McDonald's, och eftersom jag och Mattias inte kunde bestämma oss köpte vi både sushi och chow mein.

Det här är den snyggaste mat jag sett! "Fram med kameran!", ropade jag till Mattias när jag kom hem med påsarna. Hela brickan såg ut som ett konstverk. Man vill ju typ aldrig äta upp dem.
Kanske skulle vi inte ha gjort det heller. Vissa bitar var jättegoda, andra åkte lite hiss i halsen. Tre-fyra bitar hade varit perfekt, men eftersom det var så dyrt så kände vi oss tvungna att äta upp. Och efter X antal bitar med rå fisk i magen kände jag mig... nästan kräkfärdig.

Kom hem från stan...


... alldeles nyss. Vi åt lunch på Lilla Saluhallen och stannade till på torget och kollade in den internationella matmarknaden.

Här stannade vi till och provsmakade lite...

... och kom hem med lite salami och parmesanost!

Idag firar vi inte på något speciellt sätt, men eftersom jag passionerat älskar mat och att shoppa, så firar vi på det viset! Jag vill så gärna köpa något som ska vara vårt, vår femårsgrej typ. Jag vill ha en fin skål eller något annat man sparar. Mattias tycker att jag är dum i huvudet som är besatt av att bränna pengar.

Men maten säger han inte nej till! Och vi tvistar om ifall vi ska köpa sushi, kinamat eller indiskt ikväll. Barnen ska ju gilla det också, så då går sushi bort. Eller ska vi köpa det till oss vuxna? Jag har aldrig provat, men alla säger att Happy Kitchens mat är grymt gott! Vi får se vart vi landar. Onsdag är ingen svulladag egentligen, men idag är ett undantag. Ben&Jerrys blir det också, för den glassen blir man mycket lycklig av.

Wiiieee! Idag firar vi...

... att vi har varit gifta i fem år. Herregud vad länge vi har stått ut med varandra! Och jag som är ganska bråkig av mig och tänker att jag vill skiljas en gång i månaden, men egentligen är jag ju dökär i Matta liksom.

Idag fick jag världens finaste kärleksbrev som tyvärr är för privat för att lägga ut här, men jag grät och var så glad över att det fanns så mycket snälla saker om mig. Och så fick jag en liten ask dårå...

... och, ja, den innehöll ett halsband som jag så himla gärna ville ha! Nyckeln till mitt hjärta Y

Och sentimental som jag är, var jag tvungen att kolla igenom vårt bröllopsalbum, vilket även är från vår första New York-resa ihop. Här sitter vi i taxin på väg till kyrkan, båda med nerverna på utsidan.

Och här gifte vi oss, i Svenska kyrkan i New York.

Äkta kärlek. Och med en kärleksbebi i magen.

... och lite alternativa bröllopsfoton från Lower East Side. Det var 31 grader varmt, luftfuktighet på 91% och åskmoln i luften när vi klättrade upp på taket. Allt för att få med skylinen i bakgrunden! Och på kortet nedan fick några uteliggare vara med statister i parken.

Ja, tänk vad mycket roligt vi har gjort tillsammans! Å mer blir det. Fem år kallas för träbröllop. Vad torrt va! Vi som aldrig hinner få tråkigt.

tisdag 14 september 2010

2500 ord senare...

... är hemtentan klar. Jag skickar in den nu bums! så jag inte kan ångra mig sedan.

Och helt plötsligt har jag då en ledig dag framför mig! Wiiiie! Helt själv utan barn som drar mig i benen och en make som pratar jobb och fotboll fast jag har så otroligt viktiga saker för mig när jag sitter vid datorn.

Vad ska jag då hitta på?

1. Duscha
2. Tvätta
3. Köpa inslagningspapper till jättepaketet
4. Ringa Mattias och se om han har tid att luncha. Och då har han min odelade uppmärksamhet när han vill diskutera Van Persies återkommande skador. Det borde han gilla!

Mattias vill gärna att vi...

... ska kolla igenom reprisen av Arsenalmatchen han var och såg i London. Arsenal vann över Bolton med 4-1. Alles gut.

Men jag viste minsann inte att Arsenal passat varandra 24 gånger i rad utan att Bolton ens känt på bollen!

Eller att Alexandre Song gjorde Arsenals tusende mål under tiden Wenger varit tränare!

Tänk så mycket intressant man får lära sig! Det är nästan så att man blir religiös. Och Mattias var mycket upphetsad över att få berätta om matchen.

måndag 13 september 2010

I morse fick jag...


... skulle parkera bilen uppe vid universitetet, fick jag en frukt och en liten broschyr tryckt i handen på mig. Jag var lite stressad och lade bara ner dem i väskan. När det var dags för lunch insåg jag vad jag fått. En alliansbanan. Skulle jag äta den? Sitta där med munnen full av moderater och Maud och allt jag inte håller med om? Nej tack. Den får istället bli ett stilleben här på bloggen.

På lördag ska vi...

... på bröllop. Ett vuxenbröllop utan barn, vilket passar mig perfekt. Vi har inte haft så mycket barnvakt den senaste tiden, men på lördag ska vi alltså bort. Palle och Titti gifter sig uppe i Sunne-trakten, och då behöver vi naturligtvis också sova på hotell. Hoppsan vad trevligt!

Jag har köpt en Odd Molly-klänning to die for att ha på mig. Den är helt underbar med fantastiska detaljer. Ett riktigt konstverk!

Tragglar vidare i...

... skolan. En uppgift inlämnad idag och en annan ska in i morgon. Har kommit ganska långt med skrivandet redan, så det ska förhoppningsvis inte ta hela dagen.

Mattias kom hem sent igår kväll. Han hade med sig godis till barnen och härliga tidningar till mig.

Imorse kvitterade jag dessutom ut Gucci-grejerna jag bett honom köpa med. Inslaget i silkespapper, fina tygsnören och nedlagda i en exklusiv påse. Älskar affärer som lägger ner sig med sådant!

Tyckte även att jag skymtade ett litet turkost paket när han packade upp... men jag får hålla mig tills på onsdag då vi firar femårig bröllopsdag!

söndag 12 september 2010

Nästa söndag är det...


... val i Sverige. Ett svårt val i år tycker jag! Jag har alltid varit sosse men vet inte vad jag ska rösta på i år. Jag gillar ju inte Mona.

Sedan är politiken inte så bred i Sverige idag; partierna är ganska lika. Och personligen gör det mig ingenting om alliansen får sitta kvar, eftersom jag inte lever ett sådant liv som "drabbas" av deras politik med privatisering av sjukvård, skolor och annat. Däremot så tycker jag att det är bättre för samhället (och framförallt de "utsatta" - jag har själv varit ensamstående mamma med typ 0 kronor i lön) i stort att vi får en röd regering.

Men rösta ska jag, naturligtvis. Faktum är att jag blir skitarg på folk som inte bryr sig. Som tänker att det inte spelar någon roll. Okej om man är missnöjd med allt och inte hittar något parti som passar. Då kan man iallafall lyfta arslet ur soffan och rösta blankt.

Man ska rösta för att man kan! Det finns massor av människor runt om i världen som dött för sin kamp att få säga vad man tycker! Det är ingen självklarhet att få rösta, även om vi i Sverige kan tro det. Och det här är enda dagen på fyra år där alla människors röst har lika värde. Kom ihåg det! Iväg och rösta!

Igår körde jag igång...


... projekt: storstädning i Mollys rum. Hittade några saknade strumpor bakom hennes säng och insåg att där var ett damminferno av sällan skådat slag. Så igår rev vi ut allt. Rensade, torkade, organiserade. Det blev lite tomt faktiskt. Fem ICA-kassar och två IKEA-påsar fyllda med Bamse-tidningar, Bratz pennfodral, repiga DVD-filmer, pysselböcker, trasiga gosedjur, förstörda halsband, papper, luktande gympapåsar, gamla brev, fläckiga förvaringslådor, you name it - direkt till tippen. Det tog flera timmar och var skittråkigt.

När vi var klara åkte vi till Ikea och köpte nya krukväxter, en lampa, några doftljus och en ram.

Och när man kommer upp dagen efter och tittar in i hennes rum med ett leende istället för en suck, så var det definitivt värt det.

lördag 11 september 2010

Elfte september idag, och...


... jag sänder en tanke till New York och alla människor som förlorade en vän eller anhörig i terrordåden. Tre tusen människor omkom. Nio år sedan - men jag minns det som igår.

Jag hade varit ute på Ica Maxi och storhandlat, och kom hem och slog på radion och möttes av denna fruktansvärda nyhet. Jag kastade mig på telefonen och ringde min kompis Sandee som bor i New York, inte långt från World Trade Center. "Oh my God, I just saw the second tower fall," pep hon i luren. Hon såg allt genom sitt vardagsrumsfönster. Jag glömmer aldrig skräcken i hennes röst. Det var ju ingen som fattade vad det handlade om först!

Dagarna efter var det svårt att komma fram till henne i telefon. Men sedan berättade hon att det låg ett flera centimeter tjockt lager damm i hela stan. Allt var täckt av stoff, och det stank död och bränt gummi. På deras tak och på husen runt omkring låg det kvarlevor från förödelsen; inte bara en söndersprängd kontorsstol från tornen men också kroppsdelar.

Och när man är i New York så är det fortfarande någonting som saknas. Dess berömda skyline blir sig aldrig lik.

Nämen vad hände...

... den här morgonen? Jag vaknade halv åtta och insåg att båda killarna sov fortfarande. En halvtimme senare var båda uppe och ville kolla på Specialagent Oso och ha leverpastejmackor. Vansinnigt skönt att gå och lägga sig igen och läsa NWT ifred i sängen.

Återigen har vi en ganska blank lördag framför oss. Jag ska hämta Molly vid elva, sedan ska vi hem till mormor på lunch. Jag har bjudit in oss själva på hemmagjorda köttbullar och mos. Detta kan vara bland det godaste goda och en av de rätter jag aldrig lagar själv. Att både skala potatis och trilla köttbullar är alldeles för tidskrävande för det här hushållet.

Men that's it. Sedan får vi se vad vi hittar på denna gråmula dag.

fredag 10 september 2010

Jag är lite rädd...

... för sådana här kvällar; att jag ska sitta själv i soffan och känna mig ensam.

Men inte ikväll. Mattias har precis skickat ett sms från London att han är framme och att allt gått bra. Molly ligger över hos en kompis och Ludvig och Love sover. Jag har en McFeast i magen och en tvättmaskin igång. Nu ska jag passa på att ta ett långt bad och värma mig med lite Jackiedramatik.

Nä! Nu har jag fanimej...

... pluggat färdigt för den här veckan. Positivism och hermeneutik i all ära; det är ändå inget som fastnar. Jag vill ha konkreta svar på frågor, inte en massa luddiga förklaringar som kräver djupgående analyser om hur det kan och borde vara. Jag vill veta att 1 + 1 = 2 och så är det bra med det.



Men jag behöver en belöning för att jag klarat ännu en vecka på universitetet. En jacka blir bra! En fin, ny, figursmickrande parkas från Odd Molly - så kan jag sälja den där förbannade varianten från förra året som man ser höggravid ut i. Ack så lika på bild, men helt olika passform.

Ojojoj vad mycket...

... intressanta bloggar det fanns denna morgon, och jag tänker på att ungdomarna som deltar i Kungarna av Tylösand (hette det va?) kommer vilja ta livet av sig när de blir vuxna och inser hur de fläkt ut sig i TV, och jag tror att ögonbrynen behöver vaxas och jag behöver nog umgås lite med Mattias nu innan han åker (jag kanske kan lura med honom till Cazanova på lunch?) och jag vill också åka någonstans NU, jag måste komma ihåg att köpa vanish för nu är ca 85% av barnens totala garderober nerfläckade, och jag har ringt och beställt tid för hepatit-vaccination inför Thailandsresan och jag måste föra över pengar och ska jag beställa jacka på Stayhard fast deras betalningssystem bara krånglar bara för att jag har en minirabattkod?

Det finns alltså många fullt giltiga skäl till att inte läsa om humanistiska tolkningsmetoder och paradigmskifte och annat högintressant idag.

onsdag 8 september 2010

Uppdatering: Telefonen är...

... återfunnen! Grannen ringde på mobilen och sa att hon tyckte hon hörde den utifrån. Och där låg den i buskarna tillsammans med en väldigt jordig snuttefilt. Man tackar. Tack Love, tack Johanna.

Eeeh ja just det, bloggen...

... ska underhållas också. Men det är fullt upp med hemtentor och böcker som ingen vill läsa. Idag har jag iallafall betat mig igenom ena halvan av första inlämningsuppgiften, vilket är vansinnigt skönt. Mattias kanske vågar börja prata med mig igen nu då om jag inte är lika aggressiv över min skolsituation.

Att sedan hemtelefonen är som bortblåst är en annan frustration jag försöker bearbeta. Till och med ungarna har gått omkring som minidetektiver och letat i skrymslen och dragit ut lådor. Men den är borta. Puts väck och jag blir galen på sådant! Kan ha varit jag som lagt den någonstans och glömt bort var. Mer troligt är att det är Molly som slarvat bort den eftersom hon är den som hade den senast och den som pratar mest frekvent i telefon. Men antagligen är det Love som har sorterat bort den eller pillat ner den i någon öppning, typ soppåsen.

Molly gör iallafall sitt bästa för att muntra upp mig. Igår kom hon hem med en väl inslagen saint paula i present. Ingen choklad längre. Mamman svullar bara på lördagar numera. Molly tänker då på allt.

tisdag 7 september 2010

Dagen började med...

... att jag blev väckt av Love 05.15 piiiiip. Strax därefter väckte han även Ludvig, och de båda gick ut till tv:n efter att ha tramsat runt i sängen en stund. Eftersom klockan inte ens slagit sex och därmed ingen barn-tv blev de såklart osams och hejbaberiba.

Nu ska jag lämna dem på dagis ---> posta paket ---> åka upp till uni och plugga vetenskapliga teorier med Johanna ---> äta lunch ---> gå på föreläsning ---> hämta barn ---> fixa middag ---> vika tvätt ---> läsa lite mer ---> och sedan ÄNTLIGARS äntligen får jag gå och lägga mig igen.

Ha en bra dag hörni!

måndag 6 september 2010

Fru Lindqvist kanske...

... borde få eld i baken. Hoppsan, det var visst en massa inlämningsuppgifter vi ska lämna in senast onsdag! Medan alla andra studenter åker hem till sina ettor med pentry uppe på campus efter att ha gått i skolan 8-16, åker jag hem till mitt trebarnsliv och blir fast med hemuppgifter resten av kvällen. Och då menar jag inte hemuppgifter såsom i läxor. Nej, här är det barnvård med middag, bad, läxor, läggning, tvätt och pyssel som står på schemat. Hur ska man hinna när man har så långa skoldagar nästan varje dag?

Jag fokuserar mer på annat. På roligare saker. Till exempel skickar jag Mattias till flotta gatan för att köpa parfym och hudkräm åt mig när han är i London i helgen.

Och så önskar jag mig som sagt en Tiffany-nyckel. Men lite får han väl komma på själv va!

Ett enda klick...


... har det blivit från Odd Mollys senaste kollektion. Jag är inte superförtjust i mörka, murriga färger - iallafall inte till fullpris. Jag har några godingar på min lista som jag tänker köpa när reorna drar igång. Och tittar man runt bland webshopparna verkar det inte handlas så friskt?

Men jag har fyndat en hel del på tradera istället! Gamla fina modeller som släpptes innan min egen besatthet satte igång.