Det har gått ganska bra...

... att trycka i Love penicillin nu när han har bytt till en flytande variant. Han grimaserar men sväljer faktiskt det mesta. Jag är oerhört förvånad och nöjd.

Problemet är att han inte är frisk än. Dessutom har Ludvig börjat hosta han också, så jag ska snart bege mig neråt Gripen för att kolla om han kanske också är smittad. Och så behöver jag ett sjukintyg till försäkringskassan, för så här länge har jag aldrig varit hemma för sjukt barn förut i ett sträck.

När vi var på Rhodos 2007 blev både Molly och Ludvig sjuka. Ludvig fick en massa grekisk medicin utskrivet som jag inte vågade ge honom - delvis pga av läkaren hade snortajt Von Dutch tisha som visade naveln. Trots att jag googlade kunde jag inte hitta vad det var för något, men tillslut fick jag tag på en människa på läkemedelsföretagets filial i Sverige som kunde hjälpa mig.

För övrigt är väldigt pigga på att skriva ut penicillin i södra Europa. När jag fick halsont ville de ge mig både anti inflammatory och antibiotics på apoteket. Det är inte konstigt att människor blir immuna. Det räcker med en strepsils, tänkte jag.

Mattias åkte bort...

... på en jobbgrej idag. Jobbgrej innebär i detta fall en tur med Birka Paradise - men också konferens, naturligtvis. Mattias älskar inte Ålandsfärjor. Eller också är det så att han inte älskar klientelet. Korka upp koskenkorvan klockan halv tio på anslutningsbussen är kanske inte hans grej.

Det är ingen big deal att han åker bort, tycker jag. Annat var det förr. Precis när vi blivit tillsammans åkte jag till Astrid Lindgrens Värld ihop med min syster och barnen. Det var oerhört jobbigt, fast vi bara var borta i två dagar. Jag hade tagit med en av hans t-shirtar att ha och sova i - den fick också agera snuttefilt såklart.

Tiden innan jag blev tillsammans med Mattias var lite... turbulent, kan man säga. Jag var verkligen i mitt esse och det var mest party och nya killar hela tiden. (Lite sånt liv som min syster Pernilla lever nu. Skillnaden är att jag var 22 då. Hon är 35.)

Pojkvännen jag hade innan Mattias var en riktig jävla brat. Mamma gillade honom aldrig. Hon tyckte han såg opålitlig ut. Mamma tyckte inte om att det var en massa nya bekantskaper hit och dit.

Den där morgonen när vi skulle åka ner till Vimmerby, skulle mammas man skjutsa oss till tågstationen - men Mattias erbjöd sig naturligtvis att köra dit oss istället. Jag hade inte vågat klämma ur mig att jag hade ny pojkvän igen, men på morgonen tog jag ett djupt andetag och ringde och sa att "Okejmammaviåkernuochjagbehöverinteskjutstilltågetförjagharennypojkvänsomkörditosspussochkramochhejdå."

När hon fick höra att den nya pojkvännen var good old Matta blev hon skitglad.

Molly har börjat...

... blogga igen. Gå in här och läs. Lämna en kommentar så blir hon så här glad!

Ja, hon kanske blir så glad så hon börjar dansa turkisk dans.

En månad...

... kvar idag. En månad, gott folk, en månad.

Mattias födelsedagsfirande...

... överskuggades av vattenproblemen idag. Nu verkar den akuta faran vara över, så jag passar på att tvätta (och diska och duscha och vattna blommorna).

Morgonen var iallafall trevlig. Jag bakade bröd och fixade frukost. Love höll ett vakande öga över mig.

Eftersom födelsedagsbarn förtjänar lite extra sömn, sov Mattias i Ludvigs och Loves rum natten till idag. Man kan tycka att det är oromantiskt - men att bjussa på en ostörd natt är den finaste kärleksgåvan. Och han blev mycket glad över frukost på sängen.

Han fick flera fina teckningar också. Mollys var finast och Ludvigs var roligast - jag har skrivit ner det han berättade om det han målat. :D

Finaste familjen!

Småpojkarna gillar också nybakat bröd.

Igår åkte jag och...

... Molly upp till Kronoparken för att handla på "All världens mat". Jag älskar den affären. Det luktar Turkiet så fort man kommer innanför dörren.

Jag skulle kunna gå där inne i timmar och läsa på alla burkar och kolla alla förpackningar. Jag skulle desperat vilja ha några inhemska thailändska recept, för att sedan gå dit och handla bok choi och nam pla och annat som kan behövas.

Och Kronoparken! Jag älskar min gamla hood. Mamma säger att det är för att jag börjar bli gammal och nostalgisk. Jag säger att det är för att det fortfarande känns som hemma. Jag träffade en gammal klasskompis också. Och samma gamla tant på Konsum, hon med vulgärt rött läppstift och stora skrattgropar.

Jag är ledsen att jag inte tog med mig kameran idag. Kronoparken var extra vackert i dimman. Ja, fint på ett oestetiskt och rått sätt. Molly vill flytta dit. Hon vill bo i mitt barndomshus när hon blir stor.

Fan vad gött det är...

... när Love har hostat en hel natt men ändå vill gå upp strax efter fem. Gnäll-SM är det visst idag också.

Kort därefter inser jag att vi i princip står utan vatten. Blir skitarg på hyresvärden, men thank god för att facebook informerar om att både Karlstad och Hammarö är drabbade.

Ja, det här var verkligen en härlig start på dagen!

(Och PS: Grattis Mattias. Morgonstund har INTE guld i mun.)

Idag har jag varit...

... en mycket god hustru och bakat tårta åt min man. Han fyller 36 imorrn hörni, ett litet gratulerande skulle sitta fint!

Mattias är inte helt glad över att tårtan är rosa. Jag är inte helt glad över att göra gräddtårta. Den rosa färgen fick bli kompromissen så vi båda blir glada.

Helgen blir härlig för Mattias! Ikväll är han iväg och spelar poker med några kompisar. Imorgon får han sovmorgon, och på eftermiddagen kommer lite släkt och firar. På söndag morgon åker han Finlandsfärja med jobbet.

Själv får jag stanna hemma och kämpa vidare med att lura i Love Kåvepenin.

Men ironi i all ära, han...

...ÄR ju faktiskt inte alltid en dröm att ha och göra med, denna minipojke. Igår när Love skulle ta halsprov, så ursäktade sig sköterskan innan med att han säkert skulle skrika av obehaget. "Det är lugnt," svarade jag. "Jag är ganska van."

Och så rotade hon med topsen och Love skrek. "Ojojoj, stackars liten," sa sköterskan och klappade om honom. "Det gör så ont i en när de små skriker så här." Gör det? tänkte jag. Jajaja. Welcome to my life.

Sedan kom Love in i andra andningen när vi skulle vänta för att få komma in till läkaren igen. Love sprang omkring och skrikpratade som han gör, och jag hyssjade när det lät som värst. Då kom en sköterska och sa att "det gör ingenting, glada barn är som ljuv musik i våra öron." Jag blev jätteglad av att det äntligen var någon som förstod Love, så jag lät honom hållas litegrann. När hon sedan gick förbi igen frågade hon om han alltid är så här förnöjsam?

Tänkte: Moahahaha!!! Verkligen inte.
Svarade: (höll mig för skratt) Ja, han är ett ganska lättsamt barn.

Kände att det kunde vara kul att säga så om Love en gång i livet iallafall.

(Blink BLINK)

Jag tror att jag ska...

... göra en liten HM-beställning idag. Det finns mycket fint från "The Garden Collection" nu.

Har faktiskt tröttnat lite på Odd Molly. Törs jag säga det? Det finns ingen som blir gladare än min plånbok iallafall, den saken är klar.

Jag mådde naturligtvis...

... bättre redan igår - annars hade jag aldrig orkat blogga om misären. Åt en tallrik spaghetti och köttfärssås från frysen klockan 21.30, sedan var det bara nerförsbacke.

Vaknade i morse, och det vette fan - men jag tror att tennisbollen i halsen är ersatt av en golfboll faktiskt. Kunde kraxskrika "Men Love, nej, nej, NEJ!!!" när Ludvig kom och skvallrade om att Love stod på soffbordet och slog på tv:n.

Tänk att dessa barn med 100% samma gener kan vara så olika alltså. Lika älskvärda såklart, men totala motsatser. Molly och Love är dock väldigt lika som småbarn, så det visar ju att det kan rätta till sig.

(Blink BLINK för er som inte förstår ironin, typ... mamma! *blink igen*)

Någon timme efter...

... att jag tagit min första penicillindos, satte jag mig vid datorn för att läsa lite bloggar och så. Sakta men säkert kände jag att lite lätt illamående smög sig på, men tänkte att det borde bero på att jag inte ätit ordentligt på hela dagen.

Så plötsligt mådde jag så jävla dåligt att jag var tvungen att springa in på toa och lägga mig med hjärtklappning bredvid toalettstolen, medan Molly satt i badet och såg förskräckt på. "Mamma, vad gör du? Vad är det som händer?," frågade hon. "Tyst," viskade jag. "Jag måste kräkas snart. Jag kan inte prata för jag mår så illa."

Tusen tankar for genom huvudet. Kan det vara starkt penicillin så magen sa ifrån? Men jag brukar ha en stålmage som står pall för det mesta. Magsjuka? Ja, Mollys kompis familj har varit däckade i helgen. Men ingen annan verkar dålig?

"Jag går upp ur badet nu, och tar hand om Ludvig och Love," sa den lilla ängeln till mammahögen på golvet. "Vad har Mattias för telefonnummer? Jag ska ringa och fråga när han kommer hem från Strömstad."

Efter en stund kom Love in och satte sig på mig, och så kände jag att han hade bajsat. Okej att Molly kan fixa det mesta när det krisar, men bajsblöjor skulle jag inte utsätta henne för. Så jag kravlade mig upp, bytte blöja på Love och satte på honom pyjamas. Sedan kröp jag ner i sängen igen. Ludvig rullade ihop sig själv till en liten kattunge, och lade sig tätt intill mig under duntäcket. Och så viskade han till mig: "Det här är det bästa stället att vara på i hela världen, mamma."

I morse hade jag så ont...

... i halsen att jag inte ens orkade säga godmorgon. Jag tänkte att om jag öppnar munnen nu så kommer en sån otroligt svårsläckt eld ut, så vi brinner inne allihop.

Tog mig samman och tog med mig Love ner till Gripen och träffade dr Kiril. Detta namn förknippar jag med någon helt annan som definitivt inte går omkring i en vit rock (jäääh ni alla gamla krp-are vet vem jag menar!), men i detta fall var det en östeuropeisk läkare som var mycket svårt att förstå. Jag lyckades iallafall uttyda "både du och Ove" (hmpf), "streptokocker" och "penicillin i tio dagar" i hans jibberish. Jahapp.

Gick hem och fick en mindre chock när jag kollade mitt bankutdrag, tills jag kom på att det var mamma som satt över pengar. Så nu är Thailandsresan betald och klar. Tack återigen, finmamma!

Dagens status här...

...hemma:

Ludvigs ömma kind ser mer ut som ett mycket svårt akneutbrott nu.

Molly har två stora blåmärken på knäna efter att ha ramlat på skolan.

Love vaknade med feber igen i morse.

Jag sitter uppe på övertid, fast jag är trött och känner mig lite hängig. Hungrig är jag också! Men som sagt, för trött...

Mattias då? Han är nog rätt OK... men han har en del att jobba med om man säger så.

Olycksfåglarna fortsätter kraxa...

... hemma hos oss. Visserligen är barnen friska nu, så jag ska gå och jobba imorgon - men idag när jag hämtade Ludvig på dagis såg han förskräcklig ut. Han hade ramlat från en snöhög och slagit i ansiktet i den snöklädda backen - med en faslig massa is under. Han var knallröd och lite blodig på kinden, men nu ser det något bättre ut iallafall. Lilla älskling!

Det slog mig häromdagen...

Han var snygg som långhårig sjuttonåring också!

... att jag och Mattias faktiskt varit tillsammans i sex år till midsommar. Jag var ihop med Mollys pappa i nästan sex år, så det här blir nytt rekord för mig!

Ibland kan jag känna att vi sitter in deep shit i småbarnsträsket. Vi försöker intensivt att inte bara bli 'mamma' och 'pappa' inför varandra - vi är ju ändå ganska lyckligt lottade över att få barnvakt ofta. Plus att vi haft en del resor ihop, bara vi två. Men det är klart att vi inte ligger med varandra lika ofta som man skulle vilja! Och vi bråkar och tjafsar och irriterar oss på varandra.

Man kan också säga att vi bråkar så ofta att vi aldrig hinner frå tråkigt. Och hur vi än håller på, så tittar jag på honom varje dag och tänker att han är den finaste människa jag vet. Jag tycker att han är snygg - men framför allt har han en otroligt vinnande personlighet. Han är härlig och rolig att umgås med, helt enkelt. Han är intelligent också, och allmänbildad! Sånt gillar jag.

Nu när jag vabbar...

... idag igen, måste jag hitta på nya hemmaprojekt för att få tiden att gå. Först tänkte jag börja baka surdegsbröd, men sedan insåg jag att jag har tillräckligt mycket påställt nu i mars. Love har nyss fyllt år, Mattias fyller på lördag - och Molly lördagen därefter. Mycket som ska fixas alltså.

(En liten parantes är även att vips! så är mars avklarat snart och då är det april. April innebär Florida och då ska det minsann inte bakas nåt. Förutom att jag ska bakas på stranden, till en smakfull brun kulör.)

Love har dessutom vaknat mycket opigg. Han vaknade först vid den vanliga tiden 04.45, men efter lite envishet från min sida somnade han om. Vid åtta vaknade vi igen, och då var både Ludvig och Mattias borta.

Nu ligger han ner i soffan och kollar på Bolibompa. Och så får vi se vad dagen har att utvisa. Jag har en tennisboll i halsen och är förkyld jag med. Kanske ska joina honom på soffan alltså.

Tillbaks på arbetet måndag...

... morgon? I don't think so. Den här gången är det Loves tur att ha feber. JihoooOOOOO.

Mia å ni andra - tips mottages tacksamt om hur man blir bättre med trimmern! Kan det blir bra? Kan man göra annorlunda så att de ser ut som fina småkillar och inte små nynassar? Eller ska jag bara spola ner (den dyra!) trimmerjäveln i toan?

Dagens agenda var helt...

... blank, förutom att barnklippning av De Två Små stod på schemat. Jag är så trött på att Love är så ful i håret jämt, och på Gustav Vasa-frisyrer, men jag är också för snål för att regelbundet gå till frisören för 250:- per barn varje gång.

Idag åkte jag därför till OnOff och investerade i en sådan här liten härlig apparat:

En hårtrimmer för barn. Läste på amazon.com att den fått fantastiska recensioner, men när jag kom hem var den rätt svår att använda tyckte jag. Kanske beror det på alla tre miljarder virvlar mina småkillar utrustats med. (Jag ser redan framför mig hur Ludvig står framför spegeln när han ska på mellanstadiedisco, och grinar för att frisyren bara blir felfelfel.)

Okej. Jag ska dela med mig av några före- och efterbilder.

Ludvig före:

Love före:

Nu.

Håll i dig.

Tänk inte på cancer. Eller aids.

Tänk inte på koncentrationsläger.

Inte heller på amerikanska marinkårssoldater.

Tänk bara att det här är två kortklippta killar nu.

Okej. (Det här smärtar mig)

Ludvig efter:

Love efter (chokladgeggig runt hela truten efter att ha blivit mutad med godis för att sitta still):

Jävligt mycket värre än innan!!! De får bli långhåriga drägg för evigt efter det här.

Försöker desperat fixa frisyrer med lite hjälp av stylingprodukter.

Okej. Det här kan jag leva med. Är det OK att ha i vax varje dag i en tvåårings hår?

Lämnar er med ett kort på mina underbara blekrosa frissiga tulpaner istället.

Jag är skittrött...

... ikväll faktiskt. Loves kalas tog helt musten ur mig.

Tvåårstårta som blev lite gay. Eller lite disco/melodifestival, om man vill vara snäll. God var den iallafall. Chokladsockerkaka fylld med daimmousse och vit chokladmousse.

Love blir glad över lite skönsång och med sockerintag i sikte.

Återigen hade han lungkapacitet som en... ja, som en... som en tvååring som kan blåsa ut ljusen själv.

Kalasfika! Farfar, Malin, morfar, Johanna, Folke, mormor, Alva, Ludvig och farmor.
Johanna var inte helt bekväm.
Folke och Love hade några praktgräl - som sig bör, mellan dagispolare.

Men snabbt skulle de bli vänner, tyckte vi vuxna. Ska vi kramas då?

Eller kan man få en puss?

HallååååÅÅÅÅ?

Klart man ska ha fiskdamm på kalas!

Love fick napp först.

Å Folke.

Å Ludvig fick en blöja på kroken...

... men på andra kastet blev det naturligtvis rätt!

Lugnet efter stormen. Jag (med ålen Love i knäet), Ludvig, Alva, Isabelle och pappa Josef.

Kvällen avslutades med fotbollsmatch och hämtmat. Alva och Ludvig lekte med lego.

Åsså fånade vi oss lite, såklart.