I morse när jag vaknade...

... funkade inte internet. PANIIIK!!! Jag blev alldeles torr i strupen och min första tanke var: Vad gör jag med bloggen? Hur ska jag överleva????? Att vi dessutom inte hade kunnat betala räkningarna som vi skulle göra idag tänkte jag inte ens på.

Som tur är så har jag en vansinnigt teknisk -när det gäller datorer- Mattias hemma, och TUSEN TACK bredbandsbolaget att ni äntligen gör något bra! Så nu funkar allt igen.

Reflektioner från morgonen:

Ludvigs frukostmacka, på beställning:

Polarkaka med jordnötssmör, pepparsalami och smörgåsgurka. Yummy!

Söt lapp och present från Molly.

Vilken tur att många armband verkligen är min stil. Eller ja, det MÅSTE ju bli det nu.

Fick ett antal meddelanden...

... på msn av min farbror Kent som bor i Australien. Tydligen har farmors TV slocknat och hon sitter hemma och gråter. Vem ska hon nu prata med?



Pappa är på Mallis och ingen annan kan hjälpa till. Kent har till och med försökt få tag på nån gammal kompis på Herrhagen. När jag ringer så är hon förvirrad först och fattar inte vem jag är. Och så måste jag SKRIKA i luren och tala lå n g s a m t för att hon ska höra mig.



Så jag tar med mig familjen och åker dit. Hon öppnar och är så liten och mager och rynkig och har typ tre tänder kvar i munnen. Och så klappar hon om barnen och jag är rädd för att de ska få nån gammal smitta om de sätter sig nånstans. Själv tar det en kvart för farmor att förflytta sig de femton meter som det är från ytterdörren till fåtöljen framför TV:n, tack gode gud att hon har rullator iallafall.



Hon har någon gammal kofta på sig och långa tuttar ner till knäna och åderbråck och grått tunt hår, men hon är så fin. Hon har Hello Kitty strumpor på sig.



Och TV:n funkar utan problem.




Här är ett kort på farmor från julen 2006. Hon har förfallit sedan dess medan vi har hunnit renovera.



Mannen med extrem snedlugg är maken.



Appojken i brun velour är en drygt ettårig Ludvig.

Läderbögen från YMCA...

... är återfunnen hemma hos min svärfar Jan. Eller ja, han bor hemma hos oss nu eftersom Ludvig fick med den hem i present.

Var alltså och fikade hos Jan idag. Kom hem därifrån med en hel bil med saker, bl.a. fem kilo rabarber, mumintrollhus med tillhörande figurer, gosedjur, fotboll och en 32" LCD-TV. Värre saker har man ju fått i present. Sen hade han hela verandan full i grejer som han försökte kränga, men icke.

Han ska sälja sitt hus och flytta till en trea på Rud. Han tycker att det blir ungefär som att bo på Öfvre Östermalm.

Innan han flyttar tänker jag gå dit och länsa hans hallonsnår på bär. Det ska minsann inte de nya ägarna dra nytta av i år. Jan sa att jag är varmt välkommen.

Sedan Pernilla opererade sig...

... och jag skaffade ännu ett barn, så är det jag som är the fat girl of the family. Pernilla som tidigare vägt 100+ i ganska många år, är nu liten och spindlig och ganska kantig. Dessutom har hon precis opererat de tomma påsar som man tidigare kallat bröst, till uppnosiga puppar i allra bästa tonårsstil.

Men nu är det iallafall mig det handlar om.

Man KAN gå upp tio kilo per barn. Och då pratar jag inte under graviditeten, utan de kilon som sitter fast runt höfter/lår/mage och även armar/ansikte/fötter efter att bebisen tittat ut.

Detta har alltså drabbat mig. Det innebär inte bara att man blir jävligt ful på kort, utan också en rad andra problem som jag borde ta itu med.

• GARDEROB - borde rensa bort alla plagg i stl S och 36. Vi ses aldrig mer igen, men tack för tiden vi haft ihop.
• RINGAR - måste förstora min förlovnings- och vigselring. De var tajta redan efter att Ludvig fötts, men nu får jag dem i bästa fall halvvägs.
• LEGGINGS - nej, jag älskar inte leggings till allt. Men även om det är 40 grader varmt i sommar, eller om jag tvingas bära bikini kommer jag ha leggings. Annars får man såna jävla skavsår mellan benen.

Och jag vet att jag borde försöka gå ner några mammakilon. MEN JAG ÅRKAR INTE. Jag orkar ju knappt med tvätten.

Mattias och jag pratade om detta igår kväll, att man liksom falnar lite när man blir stadig med någon. Då tittade han på något kort från 2004 och sa att "fy faaaan vad vi ser sunkiga ut nu du och jag, jämfört med då."

Eeehhh vadå? Vad nu? Vad menar han? Det var ju helt fel svar! Säger inte alla killar "Men du är fin nu med" till sina tjocka tjejer? Med lite inlevelse i rösten kan man ju nästan tro att det är sant! Sen kan de gärna bre på lite extra om hur vacker en kvinnokropp är med bristningar och kejsarsnittsärr och slappa tuttar och hängrumpa och att man blir vackrare och mer kvinnlig av att ha fött barn. Fnys. Allt är bullshit!

Det här är vad vi ägnar oss åt...

... på skolavslutningens afton, alltså igår.

Mattias: Fotboll och professionellt öldrickande, man ser ju tydligt hur mycket fingeravtryck det är på glaset, kanske kan man räkna ut hur många öl det innebär?

Maria: Poserar inte helt ovant i åh-vad-jag-älskar-att-ta-kort-på-mig-själv manér. Om jag lägger huvudet lite på sned så här så ser jag lite extra ung och oskuldsfull ut.

Molly: Också helt naturlig framför kameran. Såna här hopp och jox ägnar hon sig alltid åt. Det sista skuttet från trappan väckte Love och sedan var det slut på det roliga.

Officiell supardag...

... i och med Stadsloppet idag. Picknick i gröngräset med pastasallad och vin alt. den mer slabbiga varianten med körv å mos från Kenneths å ett par folköl.

För vem bryr sig om löpningen i sig?

Vi lite mer behärskade människor (ofrivilligt iofs, men det är ju så med småbarn) firar istället genom att grilla och titta på fotboll i glada vänners lag. Molly har pimpat bilen så det ska synas vilken nation vi hejjar på. Känns jättevuxet och inte ett dugg pinsamt att köra genom stan med denna utsmyckning. Mattias duckar i baksätet och jag undrar varför?

Ooops, förresten hade vi någon i familjen som var hurtig, det glömde jag nästan bort. Molly sprang Miniloppet på strax över tio minuter. Inte dåligt för att vara en av medlemmarna i vår familj. Hade tänkt springa Happy Mil med Ludvig, men sedan insåg jag att det var 500 meter och jag som vuxen hade blivit tvungen att springa med, så det var ju bara att glömma.

Jag tror att jag kanske...

... måste börja censurera min blogg. Detta tack vare att mamma och ev. diverse tanter på mammas jobb (hej Laila!) läser här varje dag. Svågern började svänga sig med en massa könsord och svordomar när han fick reda på att hans mamma läste hans blogg - men jag är way past that stage. Efter en mycket turbulent tonårstid är jag mycket glad och tacksam över att slippa provocera och chocka min mamma. Så det där med att min blivande make hånglade upp mig mot väggen kan man bara förtränga.

Mmmm... och så var det skolavslutning idag då. Trevlig tillställning trots att Den Obehagliga Mannen dök upp och skulle småprata och vara sådär jättefalskt trevlig. Det vore OK om det var genuint, men jag vet att han helst av allt vill se mitt huvud på ett fat. Ludvig hällde grus på hans nypolerade finskor och jag jublade inombords.

Iofs är jag ganska tacksam för när han kommer, eftersom jag då inte grinar floder (som är det naturliga för mig) utan mest står och tuggar fradga av irritation.

Så här fin och glad var Molly

Och så här grinig var Ludvig

Rean flöt på bra...

... som synes nedan. Inte jättemycket folk och därför ganska sansat. Kan ha berott på att vi kastade ut hemmagjorda spanska ryttare efter bilen hela vägen ut till Bergvik. Dock blev vi lite sura i city eftersom SAMTLIGA mammor utom vi hade tagit med sig ett eller flera barn i vagn - i en del fall även en bortkommen make. Eftersom affären är ungefär tio kvadratmeter stor så var de liiite i vägen.

Nu ska barnen tvagas och skrubbas, för i morgon går Molly ur ettan och har storfirande i Domkyrkan. Givetvis ska pojkarna + maken med, men jag misstänker att de kommer få vänta utanför. Grusgång är mkt bra för a) BEBI - man kan rulla vagnen så bebin vaggas till sömns och b) TVÅÅRING - som kan springa omkring hejvilt och bättra på skrapsåren på knäna. Detta i sin tur medför ju ännu större plåsterförbrukning = tvååringen myser förnöjt.

Reashopping och prislista...

... för alla FL-mammor! :)


Basrandiga leggings, 85:-/st


Jacka 485:-, windstopper 275:- och mössa 85:-



Bodys, 120:-/st, jeans 135:-



Bodys, 120:-/st, byxor 100:-/st



Pyjamaser, 135:-/st



Strumpor, 50:-/2-pack

Imorgon är det dax för en av årets mest hysteriska händelse...

... nämligen Polarn O. Pyret-rean! Folk knuffas och armbågas och beter sig som djur, allt för att kunna klä minisarna i de klassiska ränderna. All heder dessa mammor normalt sett har i kroppen är som bortblåst. För det är ju så fiiint och man är ju så duktig mamma om man handlar här, barnen står i en klass för sig liksom. KappAhlungar vill man helst inte beblanda sig med!

Min eviga vapendragare Anna och jag ska som vanligt ut till Bergvik när de öppnar, och även ta en sväng förbi citybutiken om vi inte redan är nöjda.

Anna är en GRYM reashoppare, inte bara hänsynslös alltså utan även jätteduktig. Först smiter hon alltid mellan alla de mer sansade mammorna (däribland jag) för att riktigt hänga på grinden. Sen så fort personalen börjar dra upp järngallret, ja då duckar Anna och springer direkt in till the real goodies, jackorna. Sen roffar hon oblygt åt sig allt hon kan tänkas vilja ha, ställer sig och sorterar och -förhoppningsvis- delar med sig. När hon sedan kommit hem inser hon ofta att hon handlat för mycket/för onödigt/för stort så hon får gå tillbaka med hälften.

Som inbiten POP-shoppare tyckte jag att det var alldeles hårresande i våras när jackorna plötsligt höjts med ett par hundra spänn till. Hur kan man liksom sanktionera en jacka till en bebis som kostar 695:-? Nä fy! Och nu när jag har tre minifashionistas så blir det apdyrt! Men imorgon har jag en budget på ca 2500:- och då har jag tänkt handla: vindjacka, strumpor, jeans och kanske någon tröja till Ludvig, och fleecejacka, bodies, byxor, strumpor, pyjamaser och mössa till Love.

Molly vill inte ha nåt den här gången, tack och lov för det! Genast har jag sparat YTTERLIGARE en tusenlapp minst.

Jag älskar fotbolls-EM...

... ja jag gör faktiskt det! Faktum är att fotbolls-EM påminner om fantastiska tider eftersom det var då jag och Mattias hooked up. Sen kan man ju räkna ut själv att allt gått skitsnabbt eftersom vi sitter här gifta och med två gemensamma ungar bara fyra år senare.

Ja, EM 2004 var verkligen en lycklig tid. Det var då man fortfarande kunde dansa på bardisken och beställa åttor och tior i baren och trycka in tio pers i en svarttaxi för att efterfesta till sju på morgonen för att sedan åka och köpa frukost i pyjamas. Fan vet vad Mattias såg hos mig då, han själv hade ju redan uppnått den beaktningsvärda åldern 30 - själv har jag inte ens kommit dit än - men det var en rolig tid.

Att jag fick be Mattias kyssa mig den där ödesdigra sommarnatten på Nöjesfabriken, som alla numera tror, är däremot en sanning med modifikation. Att han liksom lagt upp den på smash men sedan tappat modet är mer riktigt.

Och jag minns när jag sprang över torget efter ännu en blöt natt på Blue Moon Bar i ett knallgult halternecklinne och högklackade sandaletter som hela tiden fastnade mellan gatstenarna, samtidigt som jag skickade flirtiga sms till Mattias med tanke om att jag aldrig kommer behöva stå till svars för detta i nyktert tillstånd.

Ändå kom han till mig, fast jag låg och sov i mammas gamla t-shirt och smink under ögonen och andedräkt som en hund och fixade frukost och låg sked och hånglade upp mig mot väggen i hallen.

Åh, vad jag älskar denna man.

Första vaccinationen...

... för Love idag. Han tog spruta nummer ett med ro och spruta nummer två med ett gallskrik som nästan aldrig tog slut.

Spruta nummer två var det hyfsat nya vaccinet Prevenar, som ska skydda mot hjärnhinneinflammation och lugninflammation. Bah. Eftersom jag har en mycket mer rycka-på-axlarna-mentalitet än min make, tyckte jag att vi lika gärna kan skippa det. Ingen av de andra barnen har fått det, och titta på dem! Eller är det kanske avsaknaden av detta dundermedel som har gjort dem så här? Hmmm..... Iallafall skruvade Mattias lite besvärat på sig i stolen för jag VET att han gärna vaccinerar mot ALLT som går, tjolahopp tjolahej, men han har en sådan orolig själ. Då säger BVC-sköterskan att det bara är en enda familj på fashionabla Norrstrand som tackat nej till detta vaccin i år, och så vi då, isånafall. Genast vaknar übermamman i mig och GIVETVIS vill vi ha det, vårt barn ska ha precis samma förutsättningar som alla andra ungar i kvarteret. Att vaccinet kostar 1500:- bekommer mig inte längre, trots att jag tycker att det finns vansinnigt mycket roligare grejjer att lägga pengarna på:

• Odd Molly klänning
• Rejäl bläcka på krogen
• Övernattning och brunch på Plaza
• Apsnygga glajjor från Prada
• Restresa till enstjärnigt hotell i Bulgarien
• Ny klädsel till Bugaboon

Hoppas nu bara det kommer lite lunginflammationsbakterier häråt, så man känner att man får användning för vaccinet. När de ska anfalla Love ska han bara stå där och hånskratta och säga: "FUCK YOU! Jag har Prevenar i kroppen!" och då blir de skiträdda och drar vidare till den stackars ungen med de snåla föräldrarna som hellre tog en femtonhundrakronors restresa.

Ja just det...

... fick ju hem crocsen idag! Flipflops till moi och Svampbob till Lolly.

Varför varför varför...

... kan inte jag få snälla barn? Alltså inte att mina egna är elaka eller så, men jag skulle så gärna vilja ha en bebis som bara sitter snällt och sägar baba och gaga. 0% av min barn har varit såna och ändå har jag gjort tre försök.

Molly på ett mkt blött Liseberg

Vad gör man inte för barnen? Här har jag förvandlat mig själv till en chokladätande lisebergskanin.

Som Helen. Vi var på Liseberg förra sommaren med Molly och Mollys kompis V. En hel dag gick vi omkring i spöregn och åkte karuseller, tog lotter och åt sockervadd. Vi hade jätteroligt tills vi skulle åka hem då vi ooops! kom på att vi faktiskt även hade Helens son Frank med oss. Han hade alltså suttit i vagnen under ett sånt där regnskydd som liksom ligger som en igloo över vagnen hela dagen. Inte en blöja bytt eller gnäll eller nåt. Kanske inte hördes under regnskyddet iofs? Men jag har något svagt minne att han fick lite popcorn borta vid lisebergsbanan runt lunch. Ändå var han lite över året och i den där galna åhvaddetärroligtattbaraspringaochkunnaståpåbenen-åldern.



Treårstrots har heller inte existerat med de första två (även om Ludvig fortfarande riskerar att trilla dit), inte heller sömnlösa nätter vid tandsprickning eller mardrömmar. Nej, det har liksom varit en enda lång sammanhängande gnällighet med både Molly och Ludvig. Man har aldrig kunnat se något mönster som "åh vad hon har börjat sova dåligt på nätterna, aha, se där, ett till litet risgryn i underkäken". Molly har varit värst, den ungen skrek vilt under dygnets alla timmar - men det jobbigaste av allt var att hon inte hade något vidare sömnbehov. Råkade hon mot all förmodan slockna en stund på dagtid, var hon jättetacksam när man väckte henne, för tänk om hon missat nåt?



Där har Ludvig varit bättre! Fick han bara amma fritt och använda bröstet som huvudkudde när han var mätt, kunde han sova som en helt normal bebis. Men väcker man honom mitt i sömnen efter lunch är han omöjlig och gnällig i en timme eller två...eller jaaaa.... hela dagen fram till läggdags.



En snabbanalys av Love, som endast funnits hos oss i snart tre månader, är att han har väldigt svårt att komma till ro. På dagtid vill han helst sova på någons arm i ett mörkt och tyst rum - bara att få till det är en utopi med en förpubertal åttaåring och ett gnälldjur hemma. I vagnen kan han slockna nån timme om man har tur, men kan lika gärna skrika som om kniven satt i honom. Han går från noll till hundra på en blinkning, så här gäller det att vara snabb och fånga upp honom i tid.

Ett tips om ni funderar på...

... att låta Jerker Österdahl sköta grillen: Gör inte det.

Anledningar:

1. Han är pyroman.

2. Allt han grillar smakar tändvätska. Och han ska jobba som chef på ett burgarhak! Detta bevisar att grillat INTE är godast.

Fick laga extra mycket bearnaisesås idag för att lura bort smaken. Som tur var hade jag gjort efterrätt också så alla fick äta sig mätta på kladdkaka.

Så här ser...

... mina pojkar ut. Vem är vem? :) Tycker att de är galet lika!

En HELT vanlig söndagsmorgon...

...ser ut så här hemma hos oss.

Brunch serveras på altanen. Bacon, ägg, champinjoner, tomater, bönor, te, juice, rostat bröd.

Det här är grannens sankt bernhardsvalp så en sisådär nätta 60 kilo.

De pigga barnen tar ett morgondopp. 23 grader varmt i vattnet.

Trött make med asmycket stickigt semesterskägg.

Annan grannes måsbo i skorstenen, nu med ungar. Hurra.

Men mamman mjuknar...

... när dottern kommer med ett gulligt brev.

Hur ska man kunna säga nej till ens förstfödda, denna ljuvliga lilla oskuldsfulla flicka?

Väl i badet berättar hon att hon vill bli obducent.

Hur överlever man...

... en heldag på Mariebergsskogen med denna familj?

Svar: Det gör man inte.

Återigen har jag insett att vi har för många barn. Minst ett för mycket.

Alltså hur gör folk? Att ha tre barn är ju ändå inte så ovanligt. Hur GÖR man för att få det att fungera? Alltid är det någon unge som drar i en. Vänta lite så ska jag klona mig.

Så här såg scenariot ut idag:

1. Vi åker karusell. Jag, Molly och Ludvig sitter på ett säte. Jerker och Alva sitter på sätet framför. Precis innan karusellen ska starta får Alva tokspel och måste kliva ur. Ludvig drar inte på munnen en enda gång. Ändå var det en risigare variant av Äppelmasken.

2. Barnen vill gärna vinna något, så de får ta varsin hemlig påse i "vinst varje gång"-ståndet. Molly får en fluffig rosa delfin som bara fäller en massa jox överallt. Ludvig får nån liten stoppad gul kudde i otäckt material, med ett fult ansikte broderat på och en svart rem påsydd så den ser ut som en liten handväska. Ludvig tror i sin enfald att det är Svampbob. Jag VET att den kommer skickas med nästa lass till Myrorna.

3. Vi picknickar på gräset. Upptäcker att jag glömt festisarna hemma. Ludvig spiller ut vatten över hela filten. Johanna kommer med kaffe. Upptäcker att hon glömt muggarna hemma.

4. Djuren luktar överjävligt mycket bondgård så jag vill bara gå därifrån, men vi tar en glasspaus lite längre bort. Love börjar sura. Molly vill åka mer karuseller. Mattias och jag blir sura på varandra. Hittar en bajsklutt i Ludvigs kalsonger.

5. Träffar Karin som trots sitt eget trebarnshelvete berättar om barnfria weekendresor till London och Paris. Jag hatar henne intensivt. Hon berättar att de sett Arsenal spela mot Liverpool. Även Mattias hatar henne intensivt. Och så är hon dösnygg och smal. Tror att jag måste slå henne snart. Ludvig bara gnäller och Love får ett psykbryt så vi får gå vidare.

6. Mattias bär Love i bärsele istället. Han har ingen solhatt utan får låna Folkes keps. Den är så stor och hänger på sned så han ser ut som Skurt.

7. Jag försöker desperat roa mig genom att åka en mycket vild karusell. Ser hur Ludvig grinar hysteriskt nere på backen under hela färden. Mår så illa efteråt att jag nästan kräks.

8. Försöker pigga upp Ludvig genom att låta honom åka en tramskarusell med Molly. Han grinar ännu mer.

Vi åker hem.

Så här glada är våra barn när de får gå på tivoli.

Alva har fått nog och biter i ratten.

Jag hade ju tänkt...

... lägga till lite bilder från idag också!

Fina lilla Love!

Den dära tungan ska man ju hålla reda på i munnen också...

Den galna bruttan med nya fina frisyren!

Galen liten storebror!

The crazy ones

Ludvig med nya såpbubblemaskinen

Pappan och mini

Underbara Lillnoe

"Haha, så kul" (Molly bestämmer bildtext)

"Det sista kortet på de galna små barnen" (Molly igen...)