Nu ikväll när vi skulle...

... förbereda inför det nattliga besöket från tandfén, var plötsligt glaset med tanden i spårlöst försvunnet. Hur vi än letade så fann vi det inte. Ludvig storgrät och någonstans inom mig fick jag ett obehagligt rys av att det där glaset kan lika gärna stå i diskmaskinen nu, med det lilla risgrynet långt ner i avloppsrören, bortom all räddning. Ett annat alternativ är att Love helt plötsligt blivit törstig, hittat ett glas med vatten och gulp gulp gulp - och så ser vi inte Ludvigs tand igen förrän nästa gång Love går på toa och vi dissekerar hans bajs. (Vilket vi inte skulle göra. Eller kanske, man kan bli rätt desperat som förälder, det beror på hur otröstlig Ludvig var.)

Men iallafall fann jag mig rätt så fort och ropade på Molly att "Get one of your old teeth out! One of the tiniest ones! Put it in a glass of water NOW before your brother comes downstairs! Pretend that you found the glass in your room, and that it is his!"

HURRA LUDVIG, titta här, Molly har hittat ditt glas! Och tanden ligger i!

Och så var allt frid och fröjd (och stackars Love fick en liten utskällning för det måste ju givetvis varit han som flyttat glaset och stället det i Mollys rum, för där hade Ludvig minsann inte ställt det).