Men vad är nu...

... detta? Love och jag vaknade kl 05 i morse. Och det var strålande sol! Har inte vädergudarna fattat att det är midsommarafton? Det är ju nästan regel att det ska regna!

Nu: Mattias och Love sover. Molly är på cykeltur med mormor och plockar blommor till kransarna. Jag slösurfar och lyssnar på Ludvigs monotona tjat om Super Mario och Luigi och bossar och eldblommor och mini Mario och stora svampen.

Vi ska alldeles strax hoppa ur våra pj's och göra något så fantastiskt roligt som att åka till Ica Maxi en dag som denna. Wish me luck!

Denna dag har varit...

... en salig blandning av ilska, frustration och missförstånd. Lite tårar och många skratt. Bullätande och nätsurfande. Sopranos och 27 dresses. Skyfall och åskoväder som fick hela huset att skaka. Jag är trött och lite less på grinbebi. Och har lite magont över Molly som varit ledsen. Ska fira midsommar med goda vänner imorgon, vilket ska bli mycket trevligt. Trots att vädergubbarna förutspår regn.

Tröstar mig med en fin Odd Molly-tunika som jag köpte idag.

När jag hade nattat pojkarna...

... och kom ut i lägenheten igen, var det helt tyst. Mattias är på sitt jobbmöte/galej och Molly hade åkt till bästisen för att sova över. Det enda som hörs nu är mitt smattrande från tangentbordet och ljudet av att jag äter Ben&Jerrys till middag.

Jag var på systembolaget förut. Köpte vin till Mattias, alkoläsk till Johanna och cider till mig. Det klirrade rejält om min korg. När jag står i kön till kassan vänder sig gubben framför om. Han stinker sprit men ser hyfsat välvårdad ut.
"Sånt där kan man blanda själv", säger han och nickar ner mot min ranson.
"Jaså, det kan man", ler jag vänligt. "Ja, men det är så lättdrucket och bra det här, tycker jag."
"Det är inte ekonomiskt, vet du. Man kan blanda själv. Köp dig en sån där bra blandbok, vetja. Finns massor av goa recept", upplyser mannen.
"Ja, jag får väl kanske göra det," svarar jag.
"Titta här", säger han och smyger fram en kvarting Explorer som han liksom gömt i handen. "En sån här får man för en hundring. Man kan blanda en massa sånadära som du har av en sån här. Du vet du blir lurad av didära." Han nicker återigen mot min korg med färgglada drycker. "Du har gått på det. Det är bara typ 4,5%. Det är ittna det."

Precis då dyker det upp en gammal vän till familjen som just blivit mormor till ursöta tvillingar, så jag måste vända mig bort och småprata med henne en stund. Så blir jag ombedd att visa leg i kassan - jag myser inombords - betalar och går.

När jag går ut över parkeringen funderar jag lite över en sak. För ett par veckor sedan var jag och Johanna på bolaget ihop. Hon fick med sig en söt liten rosa pillerask med pastiller i av kassörskan. Men inte jag. Och den här asken har jag funderat lite på, så jag googlade lite för att ta reda på fakta! Man får tydligen en sådan om man självmant visar leg utan att bli ombedd att göra det.

Men nu blir jag ju lite kluven. Givetvis kan jag visa leg utan at bli ombedd. Men jag vill ju helst inte göra det. Jag är ju snart trettio, och även om jag får visa leg ibland, vill jag inte ta det som en självklarhet. Hela dramat utspelar sig i mitt huvud. Jag vill inte komma in på systemet, hala fram körkortet och inse att kassörskan inte ägnar så mycket som en blick på mitt årtal. För då tänker hon såklart att vad är jag för nån slags självgod jävel som tycker att jag är så fräsch och ungdomlig, när jag egentligen ser ut som en sliten trebarnsmamma på dekis. Jag vill inte utsätta mig för ett hånflin.

Det är ju tur att jag snodde den där jävla pillerburken av Johanna så jag aldrig behöver bli utskämd på grund av min vansinnigt höga ålder.

Här hemma har vi...

... en liten miniboss som heter Love. Så fort jag sätter mig vid datorn, kommer han hit och ställer sig på en högtalare bredvid. Och så trycker han på Zzz-knappen så datorn går in i viloläge. Och jag sätter på den igen och så trycker han igen.

Han har dessutom haft sönder skrivaren, efter att ha satt sig på luckan där man stoppar in pappren. Och det är glapp i modemet eftersom han ryckt ut alla sladdar X antal gånger.

När han har tröttnat på att trycka på tangentbordet går han lös på telefonen.

Och sedan blir han lite sur för han vill ju ha kameran också. Han domderar och står i.

Sen kanske han kan roa sig en sekund med att suga ut en droppe hudkräm som smakar så gott i den lilla truten.

Men man blir trött av allt ståhej. Då är det skönt att sova en stund med en napp i varje hand. Y

Mollys utmaning idag...

... är att hon ska hoppa från femman på badhuset. Hon tar simborgarmärket varje dag under Sundstalägret, vilket är betryggande och bra. Egentligen vågar hon inte hoppa, men jag försöker sporra henne för att få henne att förstå hur härligt det är när man faktiskt klarar av något man inte trodde att man kunde. Att det blir en skön seger för sig själv, liksom.

Och nu har jag lockat henne med lite pengar men det kan väl såklart inte vara därför hon gör det?

Ibland önskar jag...

... att jag hade min syster här i stan - ja, ganska ofta faktiskt. Blev påmind om det idag. Jag har vänner jag träffar varje dag, men det finns inte en själ som är vänlig nog att påpeka att man behöver vaxa ögonbrynen. Det skulle Pernilla gladeligen ha gjort. Mest av skadeglädje såklart, över att jag såg förjävlig ut.

Och just när jag mötte denna spegelbild i fullt dagsljus (som vi inte har i våra två badrum) när jag lade in ren tvätt i garderoberna, dog jag nästan av chock. Men nu är det åtgärdat. Och jag är så röd och svullen att jag nog inte kan gå ut förrän i eftermiddag.

Och så har vi Molly då...

... som med en nioårings ordförråd har suttit och plitat ner ett brev till sin pappa. Ett brev där hon skrivit att hon bara vill vara där varannan helg hädanefter. Och hon har trixat med ord och stavning för att få till det på engelska, och för att han ska förstå henne rätt.

Det värker i hjärtat på mig. Dels för att hon vill skriva istället för att ringa - för att undvika hans raseriutbrott han kommer få. Dels för att hon vill ta fajten själv, hon vill alltså inte att jag ska prata med honom - för då blir han så arg på mig att han säger en massa elaka saker om mig till Molly. Och dels för att... för att hon bara vill ha ett vanligt liv.

Jag har jour...

... för farmor den här veckan. Pappa lever livets glada dagar i London. Kvar är jag med tre barn, en make som jobbar lite för mycket, och en åttiotreårig tant som behöver ständig tillsyn. Jag är glad att hon har hemtjänst nu, för det innebär att jag inte kommer få några nattliga samtal om varför ComHems kanaler krånglar - hon tar sig inte ur sängen utan hjälp längre nämligen.

Farmor har en hobby, eller snarare två. Hon gillar att röka. Och så gillar hon att kolla på TV. Gärna sport. Hon gillar inte när hemtjänsten vill natta henne innan hockeyn är slut till exempel. Nu är det mig hon ska ringa om hon inte hittar tändaren typ.

Idag åkte jag dit för att kolla till henne. Jag lät alla barnen sitta kvar i bilen, så jag bara kunde springa in och säga hej och kolla att hon levde, och ha en anledning att dra igen fort fort fort. Jag plingade på dörren. En gång. Två gånger. Tillslut öppnade jag brevinkastet, och den inbitna röklukten fräste till i näsan på mig. Jag ropade: "Farmor! FARMOR!"

Inte ett ljud. Annars brukar man höra henne tassa omkring därinne med rullatorn, och så ska hon skramla lite med titthålet innan hon öppnar. Jag började svettas lite. Inte för att jag trodde att det hänt nåt, utan för att jag insåg att det kanske inte skull gå så fort som jag hade tänkt. Tillslut såg jag ett par fårskinnstofflor där innanför iallafall.

"Farmor, öppna, det är jag, Maria", sa jag tydligt. Hon hör ju dåligt också.
"Jaha", svarade farmor och öppnade en liten glipa, "jag hörde inte ens att det ringde på dörren. men jag tänkte att jag skulle kolla om det står någon där." Yeah right. Som om hon brukar få spontana besök.
"Jag ville bara kolla hur det var med dig. Du vet att du ska ringa mig om det är något, va?", talar jag om med myndig röst.
"Ja, jag har alla nummer uppskrivna där borta vid telefonen. Har du inga barn med dig idag?"
"Nej, de sitter i bilen, så jag måste skynda mig. Vi måste köpa nya gummistövlar. Men du, jag har ju med mig lite rabarberpaj också som jag har bakat."
"Åh vad gott, ja mmmm, det vill jag gärna äta sedan. Vad jag blir glad att du kom. Du är så speciell du, Maria, du har alltid varit så mjuk och fin."

Jamenvisst har jag. Lite senare berättade jag för mamma vad som utspelat sig.
"Jag får så himla dåligt samvete att jag inte hälsar på henne oftare. Hon bor ju bara tio minuters promenad bort, liksom. Till och med Pernilla besöker henne mer regelbundet - och hon bor ändå i Gävle."
"Men farmor kanske inte ens minns att hon varit där", svarar mamma.

Så måste det vara. Men fan vad jag kommer ångra mig den dagen det är försent.

Har hunnit med en sväng...

... till stan och till Bergvik. Gjort rabarberpaj till eftermiddagsfika och lasagne till middag ikväll. Tvättat två maskiner tvätt, kört diskmaskinen och plockat undan.

Nu: Molly är på Sundstalägret, Ludvig är hos grannpojken och leker Spiderman, och Love sover. Jag läser mammalektyr och dricker te. Sommar och ledighet känns sätt så perry ändå, trots 12 grader varmt och regn.

Idag har vi spenderat dagen...

... med Helen & Co i Mariestad. Helen bor i Alingsås och vi ses alldeles för sällan, så nu kom vi på den fiffiga idén att vi skulle mötas halvvägs - vilket visade sig innebära Mariestad.

Efter att ha ätit lunch på McDonald's, skulle vi åka in till Mariestads centrum för att försöka hitta en park/lekplats som vi kunde hänga i under några timmar. Efter lite vilseleddkörning, hittade Helen en man utanför missionskyrkan som vänligt nog eskorterade oss ut till missionskyrkans sommarhem. Lite suspekt först, men där fanns både en liten badstrand med båtbrygga, lekplats, minigolf och ett mycket pittoreskt café med härlig veranda. Och det var mycket barnfamiljer där, och en del verkade ganska okristna som vi, så det var verkligen helt perfa.

Stella och Molly

Love

Molly och det eviga klättrandet. På väg ner ramlade hon och skrapade upp sig på ena höften och bak på ryggen. :( Ludvig tittar avundsjukt på.

Frank ville inte vara med på kort. Han tittade inte ens på mig. Då var jag fiffig nog att säga "Frank, vill du ha godis?" varpå han genast lyfte på huvudet. *Klick klick*

Snyggmamman med de fina barnen.

Åsså var det dags för minigolf. Ludvig gjorde sitt allra bästa.

Gladfisen.

Love och Stella. A match made in heaven.

Molly hjälper minisar och Helen petar ut snorkråkor på Frank.

Kanske glömde säga det, men detta är familjen där samtliga medlemmar har några extra kromosomer. Molly frågade mig en gång "Mamma, är Helen en vuxen eller ett barn?". Sanningen är att jag faktiskt inte vet. Underhållande och fabulös är hon iallafall.

Idag har vi bland annat...

... varit hemma hos mamma och grillat. Barnen spelade lite fotboll i trädgården. Lägg gärna märke till Mollys fantastiska val av fotbollsskor.

Sen hittade jag knappen för att ta bort det retliga datum- och tidvisaren på vartenda kort - ja, vi har en ny kamera.

Och här är Love ute och går med mycket bestämda steg.

Lite bilder från...

... skolavslutningen.

Efter att ha lockat håret på Molly, skulle lillebrollan stylas. Dock inte helt nöjd med reslutatet.

Men med lite mammagos blev han genast glad igen. :)

Å Molly var fin som snus som vanligt.

När vi satt i kyrkan och lyssnade på rektorns tal, tyckte Ludvig att det var roligare att sitta i mittgången och visa upp sprickan i berget istället.

Regnet gjorde att frisyrens förfall gick med en rasande fart. Men så fin ändå!

Söta examenstjejer.

Och killen till höger är alla tjejer kära i.

När vi kom hem hade Molly beställt våfflor med färska jordgubbar till lunch.

Blä, jag bloggar...

... dåligt nuförtiden. Har varken lust eller energi just nu.

Var på POP-rea igår. Fyndade en jacka å lite annat till barnen. Köpte en Bondelid-klänning på MQ som jag sedan ångrade. Jag har ju siktat in mig på en X-stitch från Odd Molly egentligen, men eftersom den är så dyr tänkte jag nöja mig med second best. Men ångrade mig alltså. Nu blir det en OM iallafall.

Skolavslutning i regnet idag. Ljuva ord och sånger från sommarspralliga barn. Finns inget bättre. Jag var samlad idag, men det var värre på dagis igår. Jag grät när Ludvig sa hejdå till fröknarna och gick vidare mot storavdelningen. För det är något alldeles speciellt med de förstaste första. De där tanterna som torkar snor och tårar, som plåstrar och matar och kramar och tröstar. Byter blöjor och nerspillda kläder. Så jag grät. Och fröknarna grät. För Ludvig är så speciell att han är en sån unge de alltid kommer att minnas, så sa de.

Nu har jag plötsligt...

... jobbat sista dagen inför sommaren. Har ju knappt varit där alls. Men nu ska jag alltså vara mammaledig fram tills i slutet av augusti, då jag förhoppningsvis ska börja plugga. Eller så får jag briljera med ett nytt högskoleprov i september och börja läsa igen i januari om jag inte kommer in nu. Tur att man har lite brains kvar iallafall.


På fredag är det skolavslutning i domkyrkan. Vi får se om pappan behagar dyka upp. Sen ska vi hem och äta våfflor och färska jordgubbar till lunch. Sen har vi sommarfirande i tio veckor, innan Allvaret börjar igen.

Till hösten är det dags för Mollys sista lågstadieår. Och Ludvig ska gå på storavdelningen Lyan på dagis. Och Love ska vara kvar hos de älskade fröknarna på Stacken.

Varje kväll den senaste...

... tiden, sitter jag och letar hotell i New York. Jag googlar som en jävla dåre, alltså, men resultatlöst tyvärr. Tills igår.

Ja då råkade jag återigen ramla in på http://www.hotels.com/, och valde för skojs skull att enbart söka bland fyr- och femstjärniga hotell. Och då ramlade det plötsligt ner ett japansk designhotell i famnen på mig. Ett fyrstjärnigt hotell på Park Avenue. Med ett 72-timmars erbjudande som hipp som happ innebar att vi får fem nätter för under tio tusen. Man kan sucka och stöna, men det är faktiskt skitbilligt.

Så nu ska vi bo på flotta gatan! Å här följer lite bilder dårå.

Svärfars visit var...

... som alltid lika underhållande. Det började redan i hallen där Ludvig viftade ihärdigt med sin orange keps.

Ludvig: Titta farfar, jag har en keps!
Jan: Åååh, en katt!
L: Nej, en keps, farfar! En liten keps!
J: Ååh, en sån liten gullig katt, mjau mjau!

Och så strök han med handen efter kepsen, fast i luften. Farfar är nästan helt blind. Fast lite senare pratade han om att twittra, så han har stenkoll på läget trots att han snart är 75.

Ludvigs feber toppade på 39,6 nu ikväll. Ingen inskolning till nya storavdelningen på dagis imorgon alltså. Men vi hade himla trevligt på eftermiddagen faktiskt. Vi lekte att Mattias var Ludvig och Ludvig var Mattias. Ludvig skällde och domderade: "NEJ HÖRRU, nu äter du upp maten. Annars får du ingen vitamin! Ingen vitamin! Ät ordentligt nu! PUNKT SLUT." Det är väldigt underhållande och ibland smärtsamt träffande hur de härmar oss vuxna.

Och så har jag blivit ägare till en ny Odd Molly-kofta, så det är frid å fröjd i det Lindqvistska hemmet.

Söndag idag, ...

... och den tillbringas med att

tvätta
fika med svärfar
se Robin Söderlings match
rösta

Gå iväg och rösta, hörni. Jag blir så jävla sur på folk som inte bryr sig. Tycker att det är varje människas plikt att sätta sig in i vad som händer och hur man kan vara med och påverka. Och det är vansinnigt ignorant att tänka att "det rör ändå inte mig" eller "jag orkar inte bry mig."

Ja, jag blir oerhört provocerad av sån attityd. Det finns så otroligt många människor runt om i världen som slåss för rätten till demokrati. Till rätten att få göra sin röst hörd. För att inte tala om antalet människor som dött för sin rätt att rösta.

Så iväg med er nu!

Den här dagen var avsedd...

... att spenderas ihop med familjen å Johanna med tillhörande F, i Mariebergsskogen för lite nationaldagsfirande. Ludvig skulle sedan vidare på tivoli, och ännu mer firande på muséet, för att avsluta dagen med att övernatta hos farmor.

Istället kom Johanna förbi och sa att hon inte hade tid med utelek, för hon var tvungen att extremplugga till en hemtenta. Och runt lunch kom Ludvig och sa att han var varm i håret. Och jajjamen, febern var ett faktum.

Så vi har chillat hemma idag! Gick en promenad förut och blev spontaninbjudna på fika hemma hos Jerker å lilla A. Hämtade libanesisk take-away på vägen hem.

Ludvig kroknade så fort vi kom innanför dörren, och lade sig och vilade i Mollys säng istället för att äta.

När vi var klara hade han somnat, lillkraken!

Men Love åt pizzanävar för glatta livet.

Och vi åt grillad kyckling å en massa tillbehörsjox. Väldigt mycket mat för pengarna.

Mattias ska iväg och kolla på fotboll snart. Eftersom han inte är hemma behöver jag inte låtsas vara intresserad. Jag spenderar kvällen med en lättsam chickflick istället. En sån där film som Mattias tycker att man klarar av att kolla på samtidigt som man tuggar tuggummi.

Å lite real thing. Inget jävla substitut här inte.

Fan vad jag fejar...

... och står i! Helt frivilligt har jag åtagit mig en städdag. Har dammat, dammsugit, skurat golv. Putsat kakel och speglar. Bytt sängkläder. Tvättat mattor och sex andra maskiner tvätt.

Tror att vi ska förbjuda kexätning i soffan hädanefter.

Förresten så hörde jag min granne knulla igår kväll efter att jag bloggat och var på väg ner i tvättstugan. Så jävla onödigt va! Han har nyss hämtat hem en thailändska. Men då spräcktes iallafall min och Helens tes om att det bara är ungdomar som ligger.

Nu ska jag luncha. Å sen kanske jag ska äta lite vaniljglass som lurar i frysen?

Följande har utspelat sig...

... i det Lindqvistska hemmet ikväll.

Mattias ska ut och powerwalka lite i allra bästa Rosing-stil med underställ och allt. Jag ber honom köpa med Ben & Jerrys hem när han ändå är ute. Half baked vill jag ha. HALF BAKED, tack.

En stund senare kommer han tillbaka.

Mattias: Du, var det Alaska Baked du ville ha?

Jag: Nej.

M: För det var bara "Baked" jag kom ihåg.

J: Vad är det i den då?

M: Vaniljglass med marshmallows och vita chokladisbjörnar.

J: Ja, nej, det var inte den jag ville ha.

(Till saken hör den att jag ALLTID köper något chokladigt från B&J. Detta kan inte ha undgått någon. Jag äter inte ens vaniljglass. Bara om det är det enda som finns.)

J: Du hade ju kunnat skriva ner namnet om det var så svårt att komma ihåg.

M: (skitsur) Ja men vad fan, jag går och byter den.

J: Nej, skitsamma. Jag går och badar istället. Jag vill inte ha.

M: MEN JAG GÅR NU.

J: Skit i det. Jag går och badar.

Sedan pratade vi inte mer på hela kvällen. Förrän vi råkade befinna oss i köket samtidigt för ungefär en halvtimme sedan.

J: Jag fattar inte varför det blev så här.

M: Nej, jag fattar inte heller varför du blev så jävla sur när jag gått till affären åt dig och allt.

J: Nä, men det är ju ungefär som om du bett mig gå till bolaget och kommit hem med vin fast du bett mig köpa öl.

M: Nej, det är inte alls samma sak.

J: Jo, det är det visst.

Åsså satte vi igång igen. Och jag blev kanske lite? otrevlig och så gick han och lade sig. Men alla tjejer förstår mig, det är jag helt säker på. Och det var inte alls något löjligt.