Kom av mig lite...

Så jävla sjuk!

... med bloggningen, eftersom Love hade 40.3 graders feber när jag kom hem.

Har tillbringat hela dagen på barnakuten, där det efter blodprov och lungröntgen att han inte hade lunginflammation, men samma sorts besvär fast i luftvägarna. Så nu är det tio dagars kåvepenin som gäller. Och mer frånvaro från jobbet.

Londonrapport kommer en annan dag, när jag har mer än en minut över.

Travel in style...

... finns det något som heter. Tänkte jag skulle försöka mig på det för en gångs skull, så jag utmanar ödet och tar mina nya tiocentimeters kilklackar. Ska ju inte jaga något barn så det ska nog gå bra. Annars brukar jag resa i jympadojjor och bekväma brallor, men riskerar ju att springa på en massa fashionistas i denna modestad, så jag ballar ur.

Tungt att sova utan barnen (och mannen!). Låg och kollade på en pokerturnering tills ögonen trillade igen. Men vaknade såklart 05.15, precis som Love alltid gör. Ringde mamma vid sju för att kolla läget. Då sov han än!

Tar nu en bloggpaus i några dagar, så ha det så gött! :)

Imorgon åker jag då till...

... London å möter upp maken för en romantisk weekend i London. Har lämnat barnen och är alldeles, alldeles ensam ikväll.

Känner mig ledsen faktiskt. Och Love hade feber när jag nattade honom hemma hos mamma. Snosade länge på hans varma tjocka kalufs när han somnat.

Tänk att något som verkar så fantastiskt kul och problemfritt - ja faktiskt nästan lösningen på ett nära anstående nervsammanbrott - på planeringsstadiet, kan bli så jobbigt i verkligheten.

Och vilken dag...

... på jobbet! Min första gäst var Paolo Roberto. Han var högljudd, ganska snygg och ungefär lika lång som mig, vilket är mycket osexigt i mina ögon.

Sen hade vi lite drama under lunchrushen! Två unga coola invandrarkillar som betedde sig som jävla svin. Efter att ha kallat en annan tjej på jobbet för hora och fitta och allt annat obligatoriskt när man har en sådan låg intelligensnivå, fick vi ringa polisen. För de vägrade flytta på bilen i drive trun, vilket orsakade ett mindre kaos. Men eftersom alla svenskar älskar lite polisdrama i vardagen, var alla köande mycket nöjda över lite happening och inte alls sura över att det inte hände något överhuvudtaget på en sisådär 15 minuter.

Jag vet inte vad som flög i mig, men jag var så samlad och sansad, inte alls likt mig. Min första instinkt var att köra jag-ska-knulla-din-mamma-kortet jag också, men då tänkte jag att de kommer väl tillbaka å dödar mig. Sen tänkte jag fråga vilken socialklass de tillhörde när de hade tid att sitta å tjafsa om skitsaker halva lunchtimmen... inget jobb att gå till eller? Men istället sa jag bara: "Man blir bara behandlad så som man bemöter andra."

Hahahaha!!! Det är sant! Jag sa det!

Och Mollys lista...

... på vad hon vill att jag ska köpa med hem från England, tar aldrig slut.

Nu vill hon att jag ska köpa med baconbitar från kryddhyllan också.

Thorsten Flinck i...

... "Söndagsparty" måste gå till historien som ett av TV-historiens pinsammaste ögonblick. Att en sån nerdekad man kan ges så mycket utrymme är ett mysterium för mig. Det finns många som säger att han är ett geni. Jag säger att han är en vidrig sönderknarkad fördetting.

Han var så snygg och farlig i "Goltuppen". Sen skaffade han barn med Annika Jankell, som ammade flickorna tills de var fem år, och därefter är det bara nattsvart. Å godnatt till dig, herr Flinck. Nä fy.

Men det var väldigt...

... vad barnen har svårt att somna ikväll. Plötsligt hittar jag mig själv i soffan med Ludvig och Molly ihopträngda bredvid, tittandes på Filip och Fredriks Söndagsparty.

Men det är mysigt också.

Konversation vid...

... middagsbordet. Jag, Molly, Ludvig och Love har sällskap av Mollys bästis V.

V (läser på mjölkförpackningen): Hummer och krabbost... det låter inte gott tycker jag.
Jag: Gillar du inte hummer?
V: Nej. Men jag gillar räkor litegrann.
Molly: Och jag gillar kräftor.
V: Ja, det är godast att suga på dem.
M: Ja, man suger bak i rumpan.
V: Och på benen tror jag.
J: Så man kan säga att Molly suger rumpa och V suger ben!
Ludvig: Och jag suger snopp.
(Alla börjar gapskratta på en gång, vilket såklart triggar honom något oerhört.)
L: JAG SUGER SNOPP, HAHAHA, JAG ÄLSKAR ATT SUGA SNOPP!
(Jag rynkar ögonbrynen åt flickorna att sluta skratta. Jag torkar tårarna och ser allvarlig ut.)
M: Men Ludvig, så säger man inte.
L: JOOOOO, snopp snopp!
M: Du suger ju inte på nån snopp! Usch, det låter inte trevligt när du säger så.
L (börjar grina): Men jag VILL! Jag älskar min snopp.
M: Mmmm, jag vet. Men man suger inte, man bara gillar.
L: Mmmm... okej mamma.

Jesus!

Jag ser att...

... London, United Kingdom, har loggat in oxå. Puss å saknar dig älskling :)

Vaknade klockan 03...

... av att Ludvig låg och tryckte intill mig och pep "jag vill ha täcke, mamma."

Vaknade klockan 04 av att Ludvig kräktes. Lyckades fånga det mesta i min hand, i ett örngott jag slet loss halvt i sömnen och i Loves ena snuttefilt.

Vaknade klockan 05 av att Love stog och skakade i spjälorna i sängen. Strax därefter kräktes Ludvig igen.

Klockan 06.20 fick jag tag i arbetsledaren på jobbet. Och nu har jag lämnat Molly på skolan, Love på dagis och dumpat Ludvig i sängen igen.

Känner mig lite mosig jag med, men hoppas in i det sista att det bara är psykologiskt. Nu ska jag sova bredvid sonen.

Jamen se...

... där, klockan är inte ens nio och jag är redan klar med dagens sysslor. Eller ja, jag väntar på att tvätten ska torka och att diskmaskinen ska bli klar så jag får plocka med det sista. Men jag känner mig så busy att jag hela tiden måste skriva små to-do lappar och bocka av allt eftersom. Annars glömmer jag nåt.

Gick hem en timme tidigare från jobbet. Redan andra dagen! Men det var så lugnt. Och jag behövde åka till Bergvik och köpa nya benskydd till Molly och en födelsedagspresent från Ludvig.

Svärmor hämtade barnen på dagis. Å sen gick jag och Love och postade lite brev, medan Margarete och Ludvig kollade på Mollys fotbollsmatch - som de för övrigt vann med 2-1 - och sedan åt vi kvällsmat allihopa här hemma, innan barnen slockande ett efter ett.

Mycket bättre stämning här hemma (läs: Love inte lika skrikig) idag.

Pratade med Mattias i telefon. Det bara regnar i London. Och tydligen har vi inget hotellrum till helgen heller. Men det ligger inte på vårt bord att lösa det, tack och lov.

Gårdagen...

... ja. Det är tur att man alltid är uppe i jävligt god tid.

Love tokgrinade så fort han såg dagis. Läser man mellan raderna på fröknarna fortsatte det mer eller mindre hela dagen.

Jobbet då. 9-16. Helt ok. Men känner mig färdig med detta. Jag har liksom vuxit ifrån det på något sätt. Dagen piggades dock upp av lite oanständigt sexprat med den enda som är öppet gay.

Hämtade Molly, hämtade pojkar, hem snabbt så Molly fick ta en frukt och byta om, skjutsade ner henne till cirkusskolan, hem, lagade mat, åt, Love grinade konstant, blev lite osams med mamma, åkte och tittade på cirkusföreställningen, grät för att Molly var den bästaste bästa, hem, nattade pojkar, packade traderaauktioner, nattade Molly, packade dagisväskor, ringde några samtal, duschade, gick och lade mig. Phew.

Och igår så ringde den ever so klämkäcka Herr Skager aka klassfotbollstränaren och informerade om att det är match idag kl 17.30. Och Ludvig har blivit bjuden på kalas. Så nu har jag en sån här dag framför mig igen. Börjar jobba om 45 minuter. Å sen går det i ett.

Detta var dagen...

... som gick från bad till worse, men som gjorde en u-sväng upp till skaplig och sedan mycket härlig!

När vi var hos mamma frågade hon om Love kanske kunde vara i någon slags trotsålder som hon själv inte minns inträffade runt denna tidpunkt i livet? Ja, jag skulle också vilja veta det. Det enda jag vet just nu är han är det första av mina barn som kommer ligga raklång på golvet på Ica och grina över att han inte får en pingvinstång eller pixibok i kassan. Han övar ganska bra redan nu kan jag säga.

Men efter lunch vände det något, och han knallade omkring hemma hos mamma och var rätt nöjd. Slängde saker i toaletten och så.

Och när vi kom hem på eftermiddagen, lekte han och Ludvig ute på altanen i solskenet medan jag hann både förbereda mat och plocka undan. Och är barnen glada, är mamman glad.

Och nu är det bara en halvtimme kvar till läggdags!

Och imorgon bitti...

... åker Mattias till London på kurs. Och jag SKA börja jobba på måndag. Vilket alltså innebär att jag ska genomföra min första arbetsvecka ensam hemma med tre barn.

Just nu sitter jag mest och funderar på hur länge det kommer dröja innan jag känner ett behov av att knyta upp snaran.

Men vi tar en dag i taget: Imorgon har jag bjudit in mig själv å småpojkarna på lunch + däckbyte hos mamma. Vi börjar så.

Var iväg på tivolit...

... på I2-marten idag. Vi och alla andra zignare och WT-people från grannkommunerna.

Ludvig stormförtjust över alla roliga karuseller. Love sov mest. Jag, mamma och Mattias var mest glada över det vackra vädret.

Köra bil.

Köra tåg.

Halvsova.

Denna karusellskötarman kunde inte ta ögonen från mamma. Jag har tagit säkert tio kort på detta fenomen, och på vartenda ett stirrar han helt ogenerat på henne. Mamma totalt omedveten.

Ludvig fick en ballong som han genast fäste sig vid. Innan han skulle sova, pussade han SvampBob och sa gonatt.

Far, Son, SvampBob och Mycket Pompös Svartmuskig Man.

Fredag...

... idag. Jag har köpt hem färska smögenräkor, aioli, ostar, vindruvor och bröd. Jag har dammsugit och städat badrummet och köket. Plockat iordning. Satt ett fång vita liljor i vas. Vädrat och riktigt släppt in våren.

Allt tiptop och redo för lite fredagsmys med Mattias.

Hämtade barnen på dagis. Köpte glass på väg hem. Lekte i lekparken.

Klädde av barnen och gjorde dem redo för badet. När de sprang omkring som nakenfisar passade jag på att packa upp dagisryggsäckarna och lite annat. Plötsligt hör jag ett bekant stånkande ljud och vänder mig om. Då har Love pressat ut en gul bajshög på dyra stjärnmattan i hallen. Jag springer och hämtar våta tvättservetter i panik och försöker fånga upp det värsta. Love går glatt vidare, och sätter sig på huk igen lite längre bort. Och lägger två bajshögar till på mattan innan jag hinner komma till undsättning och rädda det som räddas kan. Ludvig skriker på hjälp och Love trampar såklart i bajset och gör lite bajsavtryck på vägen in i vardgasrummet också.

Jag vet inte riktigt vart den ljuva stämningen tog vägen efter det?

Igår var det bara...

... tre veckor kvar tills jag och Molly åker. Vi har verkligen nedräkning nu. Det är så upphaussat och stort att man skulle kunna tro att vi ska åka på en jorden-runt-resa i ett år och bara bo på 5-stjärniga hotell. Men det här är det bästaste bästa, för oss två.

För att verkligen komma i stämning fick jag igår ett mail från Ving där det stod att "Bästa Maria! Din resa närmar sig med stormsteg" och genast blev det så himla verkligt. Medföljde gjorde också en inloggning för att kunna handla taxfree - vilket jag genast gjorde - plus en liten Alanya-guide.

Mycket trevlig läsning, trots att jag varit där förut.

2002 åkte jag och min dåvarande - och dessutom sprillans nya - pojkvän till Turkiet. Molly hade precis fyllt två år, och skulle vara hemma med sin pappa för första gången. Bara detta innebär ju megaångest som jag var tvungen att bearbeta. Två dagar innan vi skulle resa grät jag hela dagen. Och dagen innan var jag så redlöst berusad (och superovän med nya p-vännen) att jag höll på att inte ta mig upp på avresedagen.

Men iallafall: När jag varit i Alanya i tre-fyra dagar, ringde jag till Molly på hemmaplan. Å då visade det sig att hon var jättesjuk och fått vattkoppor, överallt. Å längtade så mycket efter mamma att hon bara störtgrät i luren. Jag blev helt knäckt. Givetvis fanns det ingen möjlighet för mig att åka hem eller boka om min biljett, och det dåliga samvetet över att vara en sådan slacker-mamma rev och slet i kroppen på mig.

Samma kväll var vi ute med några kompisar. Happy Hour i alla ära; denna gång blev det för mycket. Fyllegråten visste inga gränser och jag var aggressiv till tusen. Jag lämnade mitt sällskap och sprang längs Atatürk Boulevard i platåskor, grinandes och snorandes efter den sjuka dottern. Efter en stund var jag tvungen att ta en paus, jag var helt slut. Jag satte mig på en bänk i en busskur för att samla mig lite.

I ögonvrån såg jag hur det började röra lite på sig inne i hörnet av busskuren. Det var en liten uteliggartant som började mojsa sig upp ur ett antal tidningar och kartonger. Hon hade inga tänder i munnen och brallor som såg ut som sparkbyxor. Hon ställde sig precis bredvid mig och började vifta med händerna och skrika åt mig, och först blev jag alldeles chockad. Men i fyllan tänkte jag att din jävla turkkärring, nu får det fan va bra. Så jag hånflinade lite åt henne och skrattade och svor alla ramsor av jävligheter som Meral någonsin lärt mig. Vips slet hon tag i en kartong och slog till mig i ansiktet! Och jag fick ett litet jack på näsan, vilket ledde till att jag blev ännu mer hysterisk.

Då stannade en taxi, och ut hoppade en mycket vänligt sinnad taxichaffis som ska börja reda ut varför den vackra svenska flika gråter med en sparkbyxtant bredvid sig. Han svamlade lite med henne på turkiska. Och sedan förklarade han att hon inte ville att främmande människor skulle komma till hennes hus. Hon ville inte ha besök eller bli störd av någon ovälkommen som bara trängde sig på.

Taxichauffören började krama mig och tröstade mig. Det kändes bättre. Men så plötsligt kände jag att han stoppade sin äckliga tunga i min mun! Vilken jävla typ! Precis då dök pojkvännen upp, varpå taxigubben fick bråttom iväg. Uteliggartanten lade sig tillrätta och somnade om. Men pojkvännen ville inte hångla mer den kvällen. Undrar varför?

Dessa två dagar...

Bebiskärlek 2006

... hemma med Ludvig har varit rent ljuvliga. Vi har inte umgåtts så här mycket på tu man hand sedan han var bebis och jag var mammaledig med honom. Och vi har skrattat som två dårar! Det kommer mycket finurligheter ur munnen på treåringar, det ska gudarna veta. Så mycket kärlek alltså! YYY

Ordningen är helt...

... återställd. Idag vaknade mini klockan 05.06 piiiiiiiiiiip. Helvete!

Är det inte något...

... som är seriously wrong om man genuint tycker att man har fått sovmorgon när bebin inte vaknar förrän 05.40?